I Will Prevail

Som förälder blir man lite knäpp och samtal om bajs eller öronvax blir något vardagligt man kan diskutera med första bästa främling. Att ens barn har utvecklats eller har problem blir något man gillar att diskutera och som man gör väldigt ofta. Till min vän Karolina sa jag en gång i tiden att man som förälder diskuterar andra saker med andra förädrar, det blir liksom en helt annan vidd av samtalsämnen tillsammans med någon som vet hur det är att gå upp tre gånger om natten för att leta napp, eller diskutera bästa sättet att få bort bajsfläckar, eller bästa priset på blöjpaket. Hon kunde inte riktigt förstå, men jag hoppas att hon efter det här inlägget ska förstå mer.

Idag kom Olle fram till mig med en potta full av kiss. Det var första gången han sjävmant satt sig på pottan och det att han stolt ville visa mig, gjorde mig rörd. Jag har läst att man inte ska bli allt för glad utan att det ska vara något normal så jag fick inte börja hjula över gården. Nej, jag fick lugnt och sansat säga:
- Nu var du jätteduktig, Olle! Vilken stor och duktig pojke du blivit! Bra jobbat!

Men inombords ville jag hjula över gården, dansa och skrika över hela Hävla att jag har de underbaraste sonen i världen. För det har jag! Han må vara i trotsåldern, men han är så underbar. Han leker och utvecklas och vill för det mesta vara hjälpsam. Han är givmild och ville inte alls äta sin glass om inte pappa också skulle ha en. Han vill inte gärna börja äta mat om vi inte sitter vid bordet. Han är nyttig också, gillar broccoli och blomkål och får han bönor är det fest. Han dansar till rock och punk och älskar sina nappar. I kväll gick han och lade sig med fyra stycken...jag tror att han tycker att de smakar olika om de har olika färger...jag säger bara ett ord: Ahlgrens Bilar (för nog tycker jag att de smakar lite olika)

Så en stolt morsa blev jag idag, där ute på gräsmattan i kvällssolen. Då blev alla trostfasoner förälåtna i ett huj och Olle fick en stor kram och en puss på munnen. Han sa blä och torkade sig men tittade sådär kärleksfullt på mig när han gick tillbaka till sandlådan för att fortsätta leka efter toapausen. Så att tala om detta i ett helt blogginlägg skulle inte ha hänt för två år sedan, men nu är detta något stort...stort för mig i alla fall. Älskade Olle.

Det var tidig morgon. Olle och Anna hade precis fått in sig själva och alla sina väskor i bilen. Dimman låg tjock över Hävlabygden men solen hade precis börjat sprida sina lågt liggande strålar över den nattblöta asfalten. Bilen började rulla ned för gatan, ned mot bruket för att i en abrupt smäll stanna till. Att Anna inte såg något för att solen var så stark var inget konstigt denna höstmorgon. Hon hade kört vägen en miljon gånger innan...men nu var det något som var i vägen. En lyktstolpe! Ajajaj...tänkte Anna när hon parkerade bilen lite längre bort. Ilskan kom över henne som en varm flod...KLANTIGT, tänkte hon när hon klev ut för att besiktiga skadan. Ena lyktan och blinkersen hade sett sina bästa dagar, liksom sidan på kofångaren. KLANTIGT skrek hon för sin inre röst.

Anna ringde till sin man David som sa att hon skulle ta det lugnt och åka till pappa Håkan på dagen. Sagt och gjort. Anna har världens bästa pappa som tar emot henne när hon behöver honom. Han är lugn och stark och genast mådde Anna bättre.

Där har ni min berättelse, kära vänner. Annas första krock! ... med en lyktstolpe!

Nu frågade till och med min far varför jag inte skriver i min blogg längre. Dags att slänga dit någora rader då kanske. Men tiden räcker inte riktigt till för att få till trevliga och långa inlägg på denna blogg. Då kanske man kan dra en funderare på ett annat sätt, kanske det är något annat som ska få stryka på foten för att jag ska hinna lägga in lite saker här. Vad skulle det i så fall kunna vara???

Jag kanske ska ta bort att tvätta...nej, då blir inte David glad i mig. Kanske jag ska lämna Olle på dagis? Hmm....ddå blir inte dagispersonalen glada. De verkar ha mycket att göra med honom på dagarna.

Nej, men du...det var rätt så kul att skriva ett inlägg såhär...ska kanske fortsätta med det ett tag :)