Hansel and Gretel Witchhunters
Är jag söt eller?
Vad tiden går fort!
Malte kom den 5 april och han är redan över året. Inte konstigt att man inte hinner med att skriva i en blogg då! Så nu har jag en fyraåring och en ettåring. Det är kul att vara mamma...och givande. Det är också roligt att de båda pojkarna är så olika varandra.
Jag tänkte börja skriva blogg lte mer på allvar. Det är roligt att dela med sig.
Tandvårdens dilemma!
Hej
Igår var jag på specialisttandvården i Eskilstuna. Jag hade blivit remitterad dit från Folktandvården i Katrineholm. Ingen på folktandvården berättade något om vad besöket kunde innebära. Bara att jag skulle dit för att de skulle vara specialister och berätta för mig vad de tyckte.
Jag tog ledigt från skolan där jag jobbar från kl halv tolv. Jag skulle vara i Eskilstuna kl ett. Ingen berättade heller för mig att jag skulle ha ätit innan. Själv tänkte jag gå på mötet, höra vad de hade att säga och sedan äta på sjukhuset.
Väl inne på undersökningsrummet säger doktorn att det verkar vara så att vi måste ta tanden. Han sa också att en nerv gick nära tanden men att risken att jag skulle tappa känseln i läppen vara mycket liten. Han påpekade att jag i framtiden kunde förlora två tänder om jag inte tog den då karies kunde blidas på den bredvid. Okej sa jag. När ska vi ta den? Nu, sa han. Då bröt jag ihop. Det ska tilläggas att jag bara varit på sjukhuset två gånger innan och det var mina förlossningar. Jag är också extremt spruträdd och svår att bedöva. De sa dock att det var bra att jag skulle slippa betala då jag är avtalskund. Som om det skulle lugna mig.
Jag hade åkt dit själv, hade inte planerat en operation och hade ingen mat hemma. Jag hade inte ätit sedan frukost och jag är extremt rädd på sprutor och smärta. Det blev katastrof. Jag skakade i hela kroppen. Men ändå fortsatte de. De frågade inte om vi skulle boka om. De frågade inte om jag ville ha mobilen så att jag kunde ringa in mamma. De ledde mig in till omklädningsrummet...
Som jag trodde så var jag svår att bedöva. Jag kände då och då vad de gjorde och han fick bedöva mer och mer. Måtte jag kunna åka hem, tänkte jag. De höll på i säkert 45 minuter. Förslag: Ge svåra patienter hörlurar med musik. Att höra ordet skalpell eller mejsel gjorde att jag ville kräkas.
Efteråt skakade jag, kände mig svag. Jag hade då legat och spänt mig länge och jag kände mig manglad i ansiktet. Jag fick en säng att ligga i ett litet tag. Sedan kom en sköterska och berättade lite och gav mig informationsblad och förslag på bakteriedödande medel och smärtlindring. Alvedon och Ipren. En kompis till mig fick väldigt starka piller efteråt och sjukskrivning i tre dagar. Nej, jag skulle köra hem själv från Katrineholm till Hävla (som ligger tre mil bortom Katrineholm) När jag väl kom hem hade jag så ont att jag såg dubbelt. Jag bet i ratten och slog i taket med min knytnäve medan tårarna sprutade. Allt för att ha något annat att tänka på.
När jag sedan läste informationsbladet så såg jag att smärtan kunde vara värst timmarna efter operationen. De visste alltså att jag skulle uppleva detta själv i bilen…När jag kom hem bäddade jag ned mig med två duntäcken och sov från sex till elva på kvällen då min man kom för att lägga sig.
Inte nog med detta. Den 16 fyllde jag år och i morgon lördag ska jag ha födelsedagsfest. Jag kommer inte att kunna äta alla de goda kakorna som mig man bakat åt mig och jag kommer se ut som om jag har en blå apelsin i ansiktet. Tack för det sjukvården!!!
Allt detta hade lätt kunnat undvikas genom lite information. Då hade jag tagit med mig någon som hade kört mig. Jag hade tagit sjukledigt från jobbet och planerat detta. Jag hade inte gjort det två dagar innan min födelsedagsfest, jag hade ätit innan och skaffat hem mat och smärtlindring. Någonstans gick det väldigt fel och detta vill jag att alla ska veta.
Plåster på såren…ja…de kan betala för psykisk smärta. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna lite på tandläkare igen.
Mvh
Anna Samuelsson
Kiss och bajs, kiss och bajs...
I morgon ka vi till Kolården så då kommer blöjan att åka på igen tror jag eftersom vi inte kan släpa med oss pottan i parken...det har jag aldrig sett någon göra :)
Nu ska jag dra upp olle ur badet också då han badat klart.
Kiss i pottan!
Som förälder blir man lite knäpp och samtal om bajs eller öronvax blir något vardagligt man kan diskutera med första bästa främling. Att ens barn har utvecklats eller har problem blir något man gillar att diskutera och som man gör väldigt ofta. Till min vän Karolina sa jag en gång i tiden att man som förälder diskuterar andra saker med andra förädrar, det blir liksom en helt annan vidd av samtalsämnen tillsammans med någon som vet hur det är att gå upp tre gånger om natten för att leta napp, eller diskutera bästa sättet att få bort bajsfläckar, eller bästa priset på blöjpaket. Hon kunde inte riktigt förstå, men jag hoppas att hon efter det här inlägget ska förstå mer.
Idag kom Olle fram till mig med en potta full av kiss. Det var första gången han sjävmant satt sig på pottan och det att han stolt ville visa mig, gjorde mig rörd. Jag har läst att man inte ska bli allt för glad utan att det ska vara något normal så jag fick inte börja hjula över gården. Nej, jag fick lugnt och sansat säga:
- Nu var du jätteduktig, Olle! Vilken stor och duktig pojke du blivit! Bra jobbat!
Men inombords ville jag hjula över gården, dansa och skrika över hela Hävla att jag har de underbaraste sonen i världen. För det har jag! Han må vara i trotsåldern, men han är så underbar. Han leker och utvecklas och vill för det mesta vara hjälpsam. Han är givmild och ville inte alls äta sin glass om inte pappa också skulle ha en. Han vill inte gärna börja äta mat om vi inte sitter vid bordet. Han är nyttig också, gillar broccoli och blomkål och får han bönor är det fest. Han dansar till rock och punk och älskar sina nappar. I kväll gick han och lade sig med fyra stycken...jag tror att han tycker att de smakar olika om de har olika färger...jag säger bara ett ord: Ahlgrens Bilar (för nog tycker jag att de smakar lite olika)
Så en stolt morsa blev jag idag, där ute på gräsmattan i kvällssolen. Då blev alla trostfasoner förälåtna i ett huj och Olle fick en stor kram och en puss på munnen. Han sa blä och torkade sig men tittade sådär kärleksfullt på mig när han gick tillbaka till sandlådan för att fortsätta leka efter toapausen. Så att tala om detta i ett helt blogginlägg skulle inte ha hänt för två år sedan, men nu är detta något stort...stort för mig i alla fall. Älskade Olle.
Ny garderob
Olle fyller snart 2år!
PIM
Rockkarusellen
Ett fan har hört av sig och vill ha en skiva...han hade mycket bra saker att säga och det kändes underbart att få lite goda vibbar inför nästa spelning på onsdag. Gå in på http://pictureperfectangel.blogg.se/2011/january/rock-karusellen-2011.html?_tmp=8ebd6c24a87349b16e2c8f17b2f40352b91faaf1 och titta på lite bilder om ni vill.
Vi har också en myspace: www.myspace.com/sweetrubyrock för er som vill se mer och kanske lyssna på oss.
Det ska vara första gången någon gång...
Det var tidig morgon. Olle och Anna hade precis fått in sig själva och alla sina väskor i bilen. Dimman låg tjock över Hävlabygden men solen hade precis börjat sprida sina lågt liggande strålar över den nattblöta asfalten. Bilen började rulla ned för gatan, ned mot bruket för att i en abrupt smäll stanna till. Att Anna inte såg något för att solen var så stark var inget konstigt denna höstmorgon. Hon hade kört vägen en miljon gånger innan...men nu var det något som var i vägen. En lyktstolpe! Ajajaj...tänkte Anna när hon parkerade bilen lite längre bort. Ilskan kom över henne som en varm flod...KLANTIGT, tänkte hon när hon klev ut för att besiktiga skadan. Ena lyktan och blinkersen hade sett sina bästa dagar, liksom sidan på kofångaren. KLANTIGT skrek hon för sin inre röst.
Anna ringde till sin man David som sa att hon skulle ta det lugnt och åka till pappa Håkan på dagen. Sagt och gjort. Anna har världens bästa pappa som tar emot henne när hon behöver honom. Han är lugn och stark och genast mådde Anna bättre.
Där har ni min berättelse, kära vänner. Annas första krock! ... med en lyktstolpe!
Heja pappa
Nu frågade till och med min far varför jag inte skriver i min blogg längre. Dags att slänga dit någora rader då kanske. Men tiden räcker inte riktigt till för att få till trevliga och långa inlägg på denna blogg. Då kanske man kan dra en funderare på ett annat sätt, kanske det är något annat som ska få stryka på foten för att jag ska hinna lägga in lite saker här. Vad skulle det i så fall kunna vara???
Jag kanske ska ta bort att tvätta...nej, då blir inte David glad i mig. Kanske jag ska lämna Olle på dagis? Hmm....ddå blir inte dagispersonalen glada. De verkar ha mycket att göra med honom på dagarna.
Nej, men du...det var rätt så kul att skriva ett inlägg såhär...ska kanske fortsätta med det ett tag :)
Blir hemma längre...
Lite bilder
Lite suddig, men bra :)Vabb igen...suck!
Vad gör man under en vabbdag då? Själv har jag jobbat nu under tiden Olle har sovit, men kanske ska man ta det som en dag att koppla av. Jag menar, det är ju inte jag som är sjuk. Inte denna gång i alla fall :)
Idag ska man skriva på betygskatalogen så jag passar på att in på Apoteket en snabbis också.
Något annat som hänt är att Olle har fått höstblåsor. De är snart borta i alla fall, men hela hans sjukdomsförlopp gick åt fel håll. Det ska börja med feber oh sluta med blåsor i händer och på fötter, men han fick blåsor på låren, sedan på fötterna, sedan på händerna och nu har han feber. Han är ju skum vårt barn.
David har fått ont på tungan och jag börjar få ont i halsen...aldrig får man vara nöjd. Men snart slutar eleverna och sedan är det inte lång tid kvar till somarens lugna dagar...men utan dagis för Olle då. Får väl åka dit och hälsa på tror jag, så att han inte glömmer dem :)
Nej, nu ska jag tvätta krullet och sedan mata Olle.
