Tiden räcker inte till
Jag skulle vilja plantera frön, jobba i trädgården, klappa katten, sova, äta, plocka i saker till loppis...men jag hinner ingenting. Just nu sitter Simon och tittar på mig och jag vill klappa honom, men då skulle jag inte hinna att skriva detta. Så Simon får vänta på sin tur. Nu är det min tid, min tid att använda datorn och pusta ut. Att ha en bäbis är inte lätt. Jag får lite panik eftersom dagarna går så fort. Jag hinner ingenting och vips så är klockan fyra och då kommer David hem. Då ska det lagas mat och sedan går vi på promenad tillsammans men sen finns det inte mycket tid kvar till annat. Pust...
Simultanförmåga...
Tänk att få bajsa samtidigt som man äter. Det är en konst som Olle har förfinat.
David nattar
Anledningen till att jag faktiskt kan sitta en sekund vid datorn är att david ligger och nattar lille Olle. David är så bra, även om Olle mest skriker när han har honom. Jag har ju faktiskt en tutte att sätta in i munnen på Olle om han skulle bli för jobbig, men stackars David har inte det vapnet. Davids vapen heter BÄRSELE. En underbar uppfinning och en underbar investering om jag får säga så. Vi hittade en BabyBjörn som bara kostade 200 kr. Anledningen var något så trivialt som färgen. Så who cares om man ser ut som en hippie eller en stockholmare på crack. Den var billig och ny och den får tyst på Olle på två röda. Underbar uppfinning. Enda problemet gör mig är att jag har två tuttar ivägen och att Olle 'r en väldigt varm bäbis. Svettdropparna rinner mellan tuttarna ibland, men det är det värt om han blir tyst.
Jag tror inte att han har kolik. Jag tror bara att han har mammafeber rätt så ofta. Tar man upp honom och gungar runt med honom så blir han tyst. Men vem har armar nog att klara det 24 timmar om dygnet? inte jag i alla fall.
Så i morgon ska vi på hö5rseltestet som säkert kommer att gå åt skogen...men men...vad gör man inte. var förresten på BVC idag. Olle väger 5330 nu och är 57 cm lång. Han växer så det knakar och han blir tyngre och tyngre. Snart kommer jag inte kunna gunga honom lika lätt. tack och lov för bärselen!!!
Jag tror inte att han har kolik. Jag tror bara att han har mammafeber rätt så ofta. Tar man upp honom och gungar runt med honom så blir han tyst. Men vem har armar nog att klara det 24 timmar om dygnet? inte jag i alla fall.
Så i morgon ska vi på hö5rseltestet som säkert kommer att gå åt skogen...men men...vad gör man inte. var förresten på BVC idag. Olle väger 5330 nu och är 57 cm lång. Han växer så det knakar och han blir tyngre och tyngre. Snart kommer jag inte kunna gunga honom lika lätt. tack och lov för bärselen!!!
Nu får det snart vara nog
Att inte kunna amma är jättejobbigt. Jag har ett litet matmonster till son och han behöver massor med mat, men jag kan inte ge honom det. Skammen finns där även om jag vet att jag inte skulle behöva det. Bilden av en ammande mamma dyker upp i mitt sinne ofta och jag frågar min kropp varför den ska fåna sig. Mycket dumt gjort eftersom jag då säkert låser mig ännu mer.
I takt med att Olle blir större så ska jag producera mer mjölk. Men nu är jag ju redan på minus...hur ska detta gå.
Nej, jag kommer inte att kämpa länge till. Det är för jobbigt. Mysamma kan vi göra tillsammans eftersom det är då jag får de mest underbara leenden och ibland till och med ett skrattanfall. Det vill jag inte vara utan. Men nu är det dags att inse fakta och det är att nappflaskan kommer att användas flitigt. Och det är inte så tokigt egentligen. Då kan david vara en extra mamma och jag kan repa med mitt band utan att tänka på att Olle svälter :) Så något positivt kom det med detta i alla fall. Det gäller att tänka positivt, för även om jag inte ammar så mycket så har jag de där lättgråtande hormonerna i kroppen. Hoprmonerna som gör att jag gråter till vad som helst.
Jag vill också här tipsa om en mycket bra bok som jag skrattat hjärtligt till. Boken heter "En fuskmammas bekännelser" av Hillevi Wahl. En underbar bok som ni bara måste läsa om ni har barn eller ska få.
I takt med att Olle blir större så ska jag producera mer mjölk. Men nu är jag ju redan på minus...hur ska detta gå.
Nej, jag kommer inte att kämpa länge till. Det är för jobbigt. Mysamma kan vi göra tillsammans eftersom det är då jag får de mest underbara leenden och ibland till och med ett skrattanfall. Det vill jag inte vara utan. Men nu är det dags att inse fakta och det är att nappflaskan kommer att användas flitigt. Och det är inte så tokigt egentligen. Då kan david vara en extra mamma och jag kan repa med mitt band utan att tänka på att Olle svälter :) Så något positivt kom det med detta i alla fall. Det gäller att tänka positivt, för även om jag inte ammar så mycket så har jag de där lättgråtande hormonerna i kroppen. Hoprmonerna som gör att jag gråter till vad som helst.
Jag vill också här tipsa om en mycket bra bok som jag skrattat hjärtligt till. Boken heter "En fuskmammas bekännelser" av Hillevi Wahl. En underbar bok som ni bara måste läsa om ni har barn eller ska få.
Börjar gå bättre
Idag hände det något som gjorde mig glad. Mig glad och Olle hostig och kanske inte så glad just då. Jag ammade honom som vanligt men helt plötsligt satte han i halsen. Jag ser det som ett tecken på att han faktiskt får mer av mig nu. Tillräckligt så att han faktiskt kan sätta i halsen. Kanske tanken på att skita i att amma gjorde att jag blev lugnare och kanske det då gjorde att jag slappnade av mer. När jag sedan skulle ge honom tillsats så ville han bara ha 40 ml...kanske jag kunde ge honom så mycket så att han nu blev nästan mätt. HURRA!!!
Men jag ska inte ta ut något i förskott. Jag ska kämpa vidare ett tag till. Jag har köpt ett slags spray som jag sprayar i min näsa innan jag ska amma. kanske det har hjälpt mig till att "rinna till". Men jag står fast vid min förra kommentar...jag visste inte att det skulle vara så svårt att komma igång att amma. Jag menar, det är inget som det talas mycket om. Under graviditeten så kunde jag läsa mig till mycket. Det var åkommor och krämpor till höger och vänster. Äckliga detaljer om avslag och håriga trollungar som läcker mjölk när de komemr ut. Det var sammandragningar och blodrycksfall samt vad jag skulle äta. Men ingen skrev något om ammning.
Min egen forskning visar mig att det är mycket vanligt att det inte går så lätt. Bara i min släkt och i Davids släkt så har de flesta haft något slags problem. Den andra frågan jag ofta fått nu har varit hur ammningen gått. De avslutar meningen med att säga att anledningen till att de frågat varit att det inte gått så bra för dem. Men jag undrar varför det inte står så mycket om det på internet. Jag tror att det är lite jobbigt att tala om det faktiskt. Urbilden av en mamma är ju faktiskt en som sitter och ammar, inte matar med flaska. Men hur länge ska man kämpa innan man faktiskt lägger ammningen åt sidan för att ha en mysig matstund med sin bäbis?
Men som sagt. Jag kommer att kämpa på ett litet tag till, eftersom han faktiskt verkar få något mer av mig nu än innan. Och visst skulle det vara så smidigt om det ville fungera helt ut. Men jag kommer inte att kämpa i flera månader. Det orkar jag inte.
Men jag ska inte ta ut något i förskott. Jag ska kämpa vidare ett tag till. Jag har köpt ett slags spray som jag sprayar i min näsa innan jag ska amma. kanske det har hjälpt mig till att "rinna till". Men jag står fast vid min förra kommentar...jag visste inte att det skulle vara så svårt att komma igång att amma. Jag menar, det är inget som det talas mycket om. Under graviditeten så kunde jag läsa mig till mycket. Det var åkommor och krämpor till höger och vänster. Äckliga detaljer om avslag och håriga trollungar som läcker mjölk när de komemr ut. Det var sammandragningar och blodrycksfall samt vad jag skulle äta. Men ingen skrev något om ammning.
Min egen forskning visar mig att det är mycket vanligt att det inte går så lätt. Bara i min släkt och i Davids släkt så har de flesta haft något slags problem. Den andra frågan jag ofta fått nu har varit hur ammningen gått. De avslutar meningen med att säga att anledningen till att de frågat varit att det inte gått så bra för dem. Men jag undrar varför det inte står så mycket om det på internet. Jag tror att det är lite jobbigt att tala om det faktiskt. Urbilden av en mamma är ju faktiskt en som sitter och ammar, inte matar med flaska. Men hur länge ska man kämpa innan man faktiskt lägger ammningen åt sidan för att ha en mysig matstund med sin bäbis?
Men som sagt. Jag kommer att kämpa på ett litet tag till, eftersom han faktiskt verkar få något mer av mig nu än innan. Och visst skulle det vara så smidigt om det ville fungera helt ut. Men jag kommer inte att kämpa i flera månader. Det orkar jag inte.
En till natt
Just nu tycker jag inte om nätterna. Igår hann jag inte heller att sova en enda gång under dagen och jag var rädd för natten. Ni vet sådan där riktig ångest på gränsen till gråt. Men nu är det morgon och jag klarade mig igenom natten igen. Det är som om man får lite extra energi när han slänger iväg ett litet leende då och då. Jag vet att det bara är muskelsammandragningar just nu, men det hjälper i alla fall.
Just nu har vi lite tillsats på natten, bad idea, har jag kommit på. Han blir ju pigg efter det. Så först ammar jag och sedan ska han ha tillsats. Sedan får jag amma igen. Hela natten försvinner i ett moln...jag vet inte hur länge jag sitter eller om han ens äter. Jag somnar lite då och då också.
Svårt det här med ammning. Att det skulle vara det största hindret visste jag inte. Förlossning...bah! Vad är det i jämförelse med känslan av knivar i bröstet, ångest inför tanken att han inte får i sig tillräckligt och den där tröttheten. Tröttheten som gör att jag sitter rakt upp och ned och sover.
Idag kommer mamma och pappa på besök. Det ska bli skönt att se dem nu. Har inte sett pappa på evigheter eftersom han varit sjuk.
ej, nu gråter lillen och david springer omkring och letar efter sina strumpor. Man blir så glömsk också...inte bara jag utan också david...haha
Just nu har vi lite tillsats på natten, bad idea, har jag kommit på. Han blir ju pigg efter det. Så först ammar jag och sedan ska han ha tillsats. Sedan får jag amma igen. Hela natten försvinner i ett moln...jag vet inte hur länge jag sitter eller om han ens äter. Jag somnar lite då och då också.
Svårt det här med ammning. Att det skulle vara det största hindret visste jag inte. Förlossning...bah! Vad är det i jämförelse med känslan av knivar i bröstet, ångest inför tanken att han inte får i sig tillräckligt och den där tröttheten. Tröttheten som gör att jag sitter rakt upp och ned och sover.
Idag kommer mamma och pappa på besök. Det ska bli skönt att se dem nu. Har inte sett pappa på evigheter eftersom han varit sjuk.
ej, nu gråter lillen och david springer omkring och letar efter sina strumpor. Man blir så glömsk också...inte bara jag utan också david...haha
Fint väder
Ja, nu är det fint väder och det ska vi utnyttja. Just nu gör jag inget annat än att amma, tycker jag. Jag passar på att äta snabbt och att duscha snabbt när han sover, men annars är jag hans ammningsmaskin på heltid. Att det ska vara så svårt, det visste jag inte.
Men fint väder är det nu, och Olle tycker om att gå ut och gå. Det spelar ingen roll om han skriker som en stungen gris innan, så fort gruset börjar smattra kring däcken så sover han som en stock. Det är underbart när han sover. Men nu börjar han bli lite mer med också. Att han ler och jollrar mycket kanske inte är medvetet just nu, men det är mysigt i alla fall. När han låter som en liten pipande mus eller när han sprattlar till som Vanheden tycker jag är underbart.
Nej, som sagt, nu ska vi gå ut och gå eftersom jag sedan ska amma. Lite orolig är jag dock hur det ska gå när David ska gå tillbaka till jobbet. Hur ska jag klara mig?! Jag kommer att svälta ihjäl i tv-soffan!
Men fint väder är det nu, och Olle tycker om att gå ut och gå. Det spelar ingen roll om han skriker som en stungen gris innan, så fort gruset börjar smattra kring däcken så sover han som en stock. Det är underbart när han sover. Men nu börjar han bli lite mer med också. Att han ler och jollrar mycket kanske inte är medvetet just nu, men det är mysigt i alla fall. När han låter som en liten pipande mus eller när han sprattlar till som Vanheden tycker jag är underbart.
Nej, som sagt, nu ska vi gå ut och gå eftersom jag sedan ska amma. Lite orolig är jag dock hur det ska gå när David ska gå tillbaka till jobbet. Hur ska jag klara mig?! Jag kommer att svälta ihjäl i tv-soffan!
Sakta lär vi oss
Igår var vår barnmorska på besök för första gången. Det är så bra uträknat att vi har ett BVC ute i skogen i Rejmyre, vilket underlättar en del av resandet. Olle tyckte dock att det var kul att åka bil sist det bar av. Vi vägde Olle och han har gått upp lite mer i vikt. Han gick ned rätt så mycket på BB vilket oroade personalen och oss. Det var därför vi var kvar där längre än beräknat. Vi har tillsats och det fungerar mycket bra.
En rolig sak vi fick reda på var att han nog kommer att bli ett långt barn. Budet ligger på 188 cm just nu, vilket är den längd som David faktiskt har. Coolt att de kan se sådana saker redan nu när han bara är elva dagar gammal.
Olle avslutade det besöket genom att kissa ned hela mig och kudden. Det blev varmt och skönt och han såg väldigt nöjd ut måste jag säga. Ska tala med honom om det när han blir äldre :)
Mycket att göra och ringa runt. Vi vill ju ge honom en bra start och då vill vi ju att det ska finnas försäkringar samt ett sparaden till honom. Sedan vill vi ju åka på hörseltest och sedan ska vi till BVC nästa vecka för att väga oss igen. Måste också se till att försäkringskassan har allt de behöver och att vi snart får ut lite pengar av dem...har hört skräckhistorier om folk som inte fått ut pengar på jättelänge.
Igår var vi på vår försa promenad med vagnen. Han sov som en stock och vi njöt i fulla drag eftersom vi gillar att gå ut och gå. Alla som såg oss önskade oss lycka till och de tyckte att han var så fin. Jag måste erkänna att jag också tycker att han är fin, men jag tror att jag är lite jävig när det gäller det. Men som or får man det :)
Nej, nu börjar han böka lite därinne. Ska se vad han vill.
En rolig sak vi fick reda på var att han nog kommer att bli ett långt barn. Budet ligger på 188 cm just nu, vilket är den längd som David faktiskt har. Coolt att de kan se sådana saker redan nu när han bara är elva dagar gammal.
Olle avslutade det besöket genom att kissa ned hela mig och kudden. Det blev varmt och skönt och han såg väldigt nöjd ut måste jag säga. Ska tala med honom om det när han blir äldre :)
Mycket att göra och ringa runt. Vi vill ju ge honom en bra start och då vill vi ju att det ska finnas försäkringar samt ett sparaden till honom. Sedan vill vi ju åka på hörseltest och sedan ska vi till BVC nästa vecka för att väga oss igen. Måste också se till att försäkringskassan har allt de behöver och att vi snart får ut lite pengar av dem...har hört skräckhistorier om folk som inte fått ut pengar på jättelänge.
Igår var vi på vår försa promenad med vagnen. Han sov som en stock och vi njöt i fulla drag eftersom vi gillar att gå ut och gå. Alla som såg oss önskade oss lycka till och de tyckte att han var så fin. Jag måste erkänna att jag också tycker att han är fin, men jag tror att jag är lite jävig när det gäller det. Men som or får man det :)
Nej, nu börjar han böka lite därinne. Ska se vad han vill.
Grattis David!
Min man fyllde år den 22 mars. Men det blev inte så mycket firande av det då vi nästan precis kommit hem från BB. Jag har inte ens hunnit köpa någon present.
Nu är han här!
Just nu dansar David runt på golvet till Queen. I famnen har han lillen, som just nu är lite kinkig.
Vi har fått olika roller redan när det gäller att ta hand om Olle (för så kommer han nog att få heta) David dansar och går runt med honom, medan jag mer och mer tagit rollen av en napp. Inget jag uppsakttar sådär jättemycket, då det fortfarande är väldigt ömt att ha honom vid bröstet. Men nog är det mysigt med ett barn vid bröstet den mesta delen av tiden.
Ja, vad gäller blöjbyten så hjälps vi åt och det här med att ge tillsats fixar David som om han aldrig gjort något annat. Han tillagar den och sedan hjälps vi åt att ge den till Olle. Någon måste ju hålla i hans armar när jag ska mata. Han är så stark att han annars skulle spilla ut allt. (ps. nu på kvällen bajsade han efter att inte bajsat på hela natten och hela dagen...och vilken bajs det var sedan !!!!!! trodde inte att en nyfödd kunde stinka så....luktar sött sa någon på nätet...my ass!)
Vi mår bra och vi får sova lite när Olle sover. Det är dock svårt att koppla av. Man vill göra så mycket med huset och komma tillrätta med allt när han sover att vi kanske inte sovit så mycket som vi borde. Men det fungerar än så länge. Ingen har kollapsat än.
Jag vill här passa på att tacka familjen för alla de presenter som vi fått. De är så fina. Första besöket på BB var av Davids föräldrar och syster. Jag var fortfarande för svag för att gå ut ur rummet, så David kom in med presenterna. Jag fick ppna dem själv och de var så fina att jag började böla. Tror att det var hormonerna som spökade. Hade ju inte gråtit något innan och då kom allt på en gång. Mamma och Frida kom också och hälsade på och vi fick ett helt presentbord (se bild) Tack också till mormor som också hade sitt paket på det bordet. Tack också Gunilla som inte kunde hålla sig och som tittade förbi idag. Hon inspekterade sitt blivande dagisbarn :) hihi
Mina händer känns fortfarande lite skadade och feta men det blir bättre och bättre. Värst är det på natten när vi sovit och när jag ska gå upp och hämta honom. Då hänger liksom inte tummarna med så bra. Får hoppas att det bara ska bli bättre och bättre nu.
Att man kan vara så kär! Idag gick jag runt med honom och hamnade i soffan på undervåningen. Då slog det mig att han legat i min mage i nio månader. Jag blev jätteledsen att han inte var så nära mig längre och började gråta. En syn som stackars David får se allt oftare nu för tiden. Känslig har jag blivit som bara den! Men sedan blev jag blad igen. Nu kan jag fussa ihjäl honom hela tiden!!!
Nu vet ni lite mer om vad vi sysslar med här hemma. Ni är alla hjärtligt välkomna att höra av er om ni vill komma förbi och hälsa på. Ring innan så att vi vet om att ni vill komma. Går ju faktiskt rätt så vilt till här ibland (Olle badade och sedan belönade han mig med att kissa ner mina händer och handduken) och så går jag omkring halvnaken mesta delen av tiden...hahaha
Olle har nu somnat i Davids famn medan han spelar WoW och lyssnar på Queen (är han en son av oss eller???)
Här ser ni en del av de presenter som vi fått samt ett foto på Olle.
Vi har fått olika roller redan när det gäller att ta hand om Olle (för så kommer han nog att få heta) David dansar och går runt med honom, medan jag mer och mer tagit rollen av en napp. Inget jag uppsakttar sådär jättemycket, då det fortfarande är väldigt ömt att ha honom vid bröstet. Men nog är det mysigt med ett barn vid bröstet den mesta delen av tiden.
Ja, vad gäller blöjbyten så hjälps vi åt och det här med att ge tillsats fixar David som om han aldrig gjort något annat. Han tillagar den och sedan hjälps vi åt att ge den till Olle. Någon måste ju hålla i hans armar när jag ska mata. Han är så stark att han annars skulle spilla ut allt. (ps. nu på kvällen bajsade han efter att inte bajsat på hela natten och hela dagen...och vilken bajs det var sedan !!!!!! trodde inte att en nyfödd kunde stinka så....luktar sött sa någon på nätet...my ass!)
Vi mår bra och vi får sova lite när Olle sover. Det är dock svårt att koppla av. Man vill göra så mycket med huset och komma tillrätta med allt när han sover att vi kanske inte sovit så mycket som vi borde. Men det fungerar än så länge. Ingen har kollapsat än.
Jag vill här passa på att tacka familjen för alla de presenter som vi fått. De är så fina. Första besöket på BB var av Davids föräldrar och syster. Jag var fortfarande för svag för att gå ut ur rummet, så David kom in med presenterna. Jag fick ppna dem själv och de var så fina att jag började böla. Tror att det var hormonerna som spökade. Hade ju inte gråtit något innan och då kom allt på en gång. Mamma och Frida kom också och hälsade på och vi fick ett helt presentbord (se bild) Tack också till mormor som också hade sitt paket på det bordet. Tack också Gunilla som inte kunde hålla sig och som tittade förbi idag. Hon inspekterade sitt blivande dagisbarn :) hihi
Mina händer känns fortfarande lite skadade och feta men det blir bättre och bättre. Värst är det på natten när vi sovit och när jag ska gå upp och hämta honom. Då hänger liksom inte tummarna med så bra. Får hoppas att det bara ska bli bättre och bättre nu.
Att man kan vara så kär! Idag gick jag runt med honom och hamnade i soffan på undervåningen. Då slog det mig att han legat i min mage i nio månader. Jag blev jätteledsen att han inte var så nära mig längre och började gråta. En syn som stackars David får se allt oftare nu för tiden. Känslig har jag blivit som bara den! Men sedan blev jag blad igen. Nu kan jag fussa ihjäl honom hela tiden!!!
Nu vet ni lite mer om vad vi sysslar med här hemma. Ni är alla hjärtligt välkomna att höra av er om ni vill komma förbi och hälsa på. Ring innan så att vi vet om att ni vill komma. Går ju faktiskt rätt så vilt till här ibland (Olle badade och sedan belönade han mig med att kissa ner mina händer och handduken) och så går jag omkring halvnaken mesta delen av tiden...hahaha
Olle har nu somnat i Davids famn medan han spelar WoW och lyssnar på Queen (är han en son av oss eller???)
Här ser ni en del av de presenter som vi fått samt ett foto på Olle. Nu är den på väg!
Nu har jag haft värkar i ca två timmar. De är inte så intensiva än men jag kan tänka mig att de snart blir det. Tänk att jag senare idag kanske ska få se vem som har varit inne i mig i nio månader. Det är ju helt otroligt! Otroligt kul!!!!!
Ingenting än...
Nej, nu har jag gått över tiden med snart fyra dagar. Det känns som om denna tid är längre än hela graviditeten sammanlagt. Kanske är det för att jag är så nära nu och verkligen vill se vad som är därinne.
I morgon kommer i alla fall mamma förbi och det gör att jag blir lite mindre uttråkad. Bara för det så tänker väl bäbisen komma ut...bara för att retas. Nåja, alla sätt är bra sätt...haha
I morgon kommer i alla fall mamma förbi och det gör att jag blir lite mindre uttråkad. Bara för det så tänker väl bäbisen komma ut...bara för att retas. Nåja, alla sätt är bra sätt...haha
Inte i natt heller
Jag var helt säker på att bäbisen skulle komma inatt. Jag hade ont i ljumskarna (har det fortfarande förresten) och jag känner mig kissnödig hela tiden. Om det var en otillfredställande känsla att gå på toan innan...så är det så verkligen nu. Men när jag vaknade hade jag sovit som en stock och inget verkade vara på G.
Det värmer mitt hjärta att eleverna frågar och undrar om jag fått barn än. Cissie, min jobbarkompis, vill att barnet ska komma eftersom hon är trött på att svara på frågor om det. Roligt tycker jag :) Men Cissie, jag lovar att berätta om något händer...du står på telefonlistan :)
Nu ska jag laga lite Spagetti Carbonara till David och sedan ska vi städa lite. Även om jag inte gör så mycket annat än att titta på TV så lyckas jag lägga saker överallt i alla fall....hur kommer det sig?
Det värmer mitt hjärta att eleverna frågar och undrar om jag fått barn än. Cissie, min jobbarkompis, vill att barnet ska komma eftersom hon är trött på att svara på frågor om det. Roligt tycker jag :) Men Cissie, jag lovar att berätta om något händer...du står på telefonlistan :)
Nu ska jag laga lite Spagetti Carbonara till David och sedan ska vi städa lite. Även om jag inte gör så mycket annat än att titta på TV så lyckas jag lägga saker överallt i alla fall....hur kommer det sig?
Rumpan upp, tack!
Igår såg jag på ett avsnitt av House of babies. Jag vet att jag inte borde titta på sådana program nu, men jag tycker att det känns bra på något konstigt sätt. Dessa mammor har gått till denna klinik för att få föda utan någon slags bedövning. Den enda bedövning de får är att sitta i ett specialgjort badkar. Jag tycker att de är så starka. Jag tycker också om att hela familjen får vara med. Fadern sitter ofta bakom mamman i badkaret och härom dagen kom också deras andra barn och klev ned i karet när barnet var fött. Det blev så intimt och mysigt (jag började gråta som vanligt)
I detta program var det en mamma vars barn hade legat med huvudet nedåt men som på något mysiskt sätt skruvat på sig och hamnat i sätesbjudning. De försökte att knåda magen så att den skulle hamna rätt, men det gick inte. Barnet låg i spagat med ena benet nedåt och det andra uppåt. Det enda som kunde gäras var kejsarsnitt. Synd om denna familj då hon hade så dåliga minnen av det första kejsarnsittet.
Jag glömde nästan att titta på resten av programmet...jag var bara så inne i tankarna att min bäbis kanske hade snurrat på sig också. Igår stod nämligen min mage i fyra hörn. Det kändes som om jag visste var rumpan var men jag tyckte också att jag hittade ett huvud på andra sidan. Skräck!!!
Idag var jag hos barnmorskan. Hon hittade huvudet...nedåt! Hon hittade rumpan...till höger och sedan hittade hon alla ben och armar till vänster. Nu kan jag pusta ut igen...det var bara inbillning allt.
Idag är det den 12/3...han/hon skulle ha kommit ut nu. Men som man brukar säga....den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...men jag tänker inte vänta allt för länge. Nästa barnmorsketid är på torsdag...innan dess ska det väl ha hänt något va? Snälla låt det ha hänt något då!
Nu ska jag titta på en av alla de tusentals serier som jag börjat följa: The Closer. Det enda som jag stör mig på i den serien är hennes onormala förhållande till sötsaker. Jag hoppas inte att mina elever titta på den serien...just därför.
Ingenting händer...
Jaha, idag skulle det vara dagen då jag skulle få se lill* men ingenting har hänt hittills i alla fall. Kanske man inte ska gå och tänka på det, göra något annat och låta det komma. Men jag är för spänd för det...jag vill ha det överstökat nu! Jag är en för nyfiken person för att ta det lugnt.
Sedan vecka 8 har jag varit hemma och traskat omkring, städat, lagat mat mm...nu är jag redo för förändring. Jag är såååå redo!
Jaja, kanske Davids jobbarkompis får rätt och det blir en födelsedagspresent för david den 22. Men uj, ska jag behöva vänta ännu mer så kommer jag att bli tokig!
Snälla! Kom ut!
Sedan vecka 8 har jag varit hemma och traskat omkring, städat, lagat mat mm...nu är jag redo för förändring. Jag är såååå redo!
Jaja, kanske Davids jobbarkompis får rätt och det blir en födelsedagspresent för david den 22. Men uj, ska jag behöva vänta ännu mer så kommer jag att bli tokig!
Snälla! Kom ut!
Falukorvsfingrar!
Förra natten sov jag med båda handledsskydden på. Vet ni förresten hur svårt det är att torka sig efter ett toalettbesök när man inte kan röra handlederna? Jag tror att Simon tyckte det var roligt. Han satt och tittade på mig utanför toaletten när jag kämpade därinne. Inte nog med att det faktiskt gör ont i vanliga fall, men nu var det nästan helt omöjligt!
I natt sov jag bara med ena skyddet på eftersom jag kände mig så låst natten innan. Som att steloperera sig någonstans. När jag vaknade hade jag mer ont i den handen med skydd än den som inte haft skydd. Jag undrar om det hjälper överhuvud taget? Mina tummar kändes ur led och fingrarna kändes som falukorvar (värst på höger). Efter att ha legat och skakat på händerna ett tag så blev de okej.
Det är inte roligt att ha ont i händerna. Det är som med alla skador. Man vet inte hur mycket man faktiskt använder den delen förrän de gör ont att använda. Jag är lite orolig för hur det kommer bli att hålla i en bäbis, jag har ju ingen kraft i händerna alls. Härom dagen kunde jag inte öppna ett oöppnat juicepaket!
Jag ger det en natt till. Men är tummen ur led och fingrarna som falukorvar igen, så tror jag inte på detta alls!
Snart är han/hon här tror jag
Idag fick jag höra att en kompis till mig fick barn. Pappan och David har varit barndomsvänner och vi hade också turen att hamna i samma föräldragrupp i Katrineholm.
Bäbisen vägde lite mer än fyra kilo och var 52 cm lång. En jättebäbis!!! Det känns skönt att veta att det gick bra för henne att föda fram bäbisen då hon var väldigt nervös för att föda. Klarar hon det så måste jag klara det, tänker jag.
För er som vill se hur magen ser ut nu...titta nedan:)
Bäbisen vägde lite mer än fyra kilo och var 52 cm lång. En jättebäbis!!! Det känns skönt att veta att det gick bra för henne att föda fram bäbisen då hon var väldigt nervös för att föda. Klarar hon det så måste jag klara det, tänker jag.
För er som vill se hur magen ser ut nu...titta nedan:)
Bilen
Scrolla ned och titta på pärlan :)
Montering och förberedelse
Jag har inte packat "väskan" klart än. Kan det bero på att jag inte känner mig riktigt redo än eller har det med något annat att göra. Jag har i alla fall hittat bra hemsidor som hjälper mig att komma på vad som ska vara i den berömda väskan. Men jag kan anta att alla packar olika i dem.
Tack mamma för de sköna tofflorna, dem ska jag inviga där. Jag har också köpt en jätteskön amningsbehå som jag också ska inviga. Sedan har jag massor av godis i kylskåpet och idag packade jag ned en morgonrock. Jag antar att strumpor och trosor också är något som man ska ta med sig, men det packar jag imorgon. Sedan har jag köpt en bra bok och så har jag med ett par sköna byxor och en tröja. Jag kommer att packa toalettsakerna senare...kanske göra dem redo för transport...leva i nedpackat tillstånd ett tag...
Sedan stod det att man skulle packa till barnet också...självklart. Han/hon fick en egen lite väska eftersom min väska blir för full :) Där har jag både kill och tjejkläder samt några vita och gula. Man vet ju itne hur länge man blir kvar där.
Idag monterade också David in bilbarnstolen i vår nya bil. Det blev jättebra! Sedan kom vi på att vi kunde packa in vagnen i trunken också. Vi kommer ju inte att använda bilen till så mycket annat inom en nära framtid.
I morgon ska jag ringa till vårdcentralen för att se till att få skenor till mina händer. Det är inte skönt att vakna upp och känna att tummarna nästan är ur led. Det knakar i dem ett tag och sedan ger det sig. Men fingrarna känns som stoppade prinskorvar hela tiden. Undrar om jag ens kan repa på söndag...
Tack mamma för de sköna tofflorna, dem ska jag inviga där. Jag har också köpt en jätteskön amningsbehå som jag också ska inviga. Sedan har jag massor av godis i kylskåpet och idag packade jag ned en morgonrock. Jag antar att strumpor och trosor också är något som man ska ta med sig, men det packar jag imorgon. Sedan har jag köpt en bra bok och så har jag med ett par sköna byxor och en tröja. Jag kommer att packa toalettsakerna senare...kanske göra dem redo för transport...leva i nedpackat tillstånd ett tag...
Sedan stod det att man skulle packa till barnet också...självklart. Han/hon fick en egen lite väska eftersom min väska blir för full :) Där har jag både kill och tjejkläder samt några vita och gula. Man vet ju itne hur länge man blir kvar där.
Idag monterade också David in bilbarnstolen i vår nya bil. Det blev jättebra! Sedan kom vi på att vi kunde packa in vagnen i trunken också. Vi kommer ju inte att använda bilen till så mycket annat inom en nära framtid.
I morgon ska jag ringa till vårdcentralen för att se till att få skenor till mina händer. Det är inte skönt att vakna upp och känna att tummarna nästan är ur led. Det knakar i dem ett tag och sedan ger det sig. Men fingrarna känns som stoppade prinskorvar hela tiden. Undrar om jag ens kan repa på söndag...
Bilen hämtad!
Jag är bara så lycklig att jag måste skriva ett inlägg redan ikväll. Imorgon ska jag ut och ta ett kort på bilen innan den blir smutsig. Just nu är den såååååå fin där den står och blänker på uppfarten. Den nya bilen fungerade också utmärkt att köra när det var mörkt. Tack pappa för att du satte på en extra rigg med ljus :)
Så imorgon får ni se pärlan :)
Så imorgon får ni se pärlan :)
