Är jag söt eller?

Vad tiden går fort!
Malte kom den 5 april och han är redan över året. Inte konstigt att man inte hinner med att skriva i en blogg då! Så nu har jag en fyraåring och en ettåring. Det är kul att vara mamma...och givande. Det är också roligt att de båda pojkarna är så olika varandra.
Jag tänkte börja skriva blogg lte mer på allvar. Det är roligt att dela med sig.
Kiss i pottan!
Som förälder blir man lite knäpp och samtal om bajs eller öronvax blir något vardagligt man kan diskutera med första bästa främling. Att ens barn har utvecklats eller har problem blir något man gillar att diskutera och som man gör väldigt ofta. Till min vän Karolina sa jag en gång i tiden att man som förälder diskuterar andra saker med andra förädrar, det blir liksom en helt annan vidd av samtalsämnen tillsammans med någon som vet hur det är att gå upp tre gånger om natten för att leta napp, eller diskutera bästa sättet att få bort bajsfläckar, eller bästa priset på blöjpaket. Hon kunde inte riktigt förstå, men jag hoppas att hon efter det här inlägget ska förstå mer.
Idag kom Olle fram till mig med en potta full av kiss. Det var första gången han sjävmant satt sig på pottan och det att han stolt ville visa mig, gjorde mig rörd. Jag har läst att man inte ska bli allt för glad utan att det ska vara något normal så jag fick inte börja hjula över gården. Nej, jag fick lugnt och sansat säga:
- Nu var du jätteduktig, Olle! Vilken stor och duktig pojke du blivit! Bra jobbat!
Men inombords ville jag hjula över gården, dansa och skrika över hela Hävla att jag har de underbaraste sonen i världen. För det har jag! Han må vara i trotsåldern, men han är så underbar. Han leker och utvecklas och vill för det mesta vara hjälpsam. Han är givmild och ville inte alls äta sin glass om inte pappa också skulle ha en. Han vill inte gärna börja äta mat om vi inte sitter vid bordet. Han är nyttig också, gillar broccoli och blomkål och får han bönor är det fest. Han dansar till rock och punk och älskar sina nappar. I kväll gick han och lade sig med fyra stycken...jag tror att han tycker att de smakar olika om de har olika färger...jag säger bara ett ord: Ahlgrens Bilar (för nog tycker jag att de smakar lite olika)
Så en stolt morsa blev jag idag, där ute på gräsmattan i kvällssolen. Då blev alla trostfasoner förälåtna i ett huj och Olle fick en stor kram och en puss på munnen. Han sa blä och torkade sig men tittade sådär kärleksfullt på mig när han gick tillbaka till sandlådan för att fortsätta leka efter toapausen. Så att tala om detta i ett helt blogginlägg skulle inte ha hänt för två år sedan, men nu är detta något stort...stort för mig i alla fall. Älskade Olle.
Olle fyller snart 2år!
Blir hemma längre...
Ajajaj
Tänk att livet har blivit så galet. Vi sitter och tänker ekonomi när Olle är sjuk. Vi sitter och tänker på vem som lider mest av att vara hemma, för det är ju det man gör. Är man hemma så vet man att livet på jobbet ska fortsätta och då blir det automatiskt merarbete för den som är hemma.
Jag har tema med mina elever, dvs det är bara jag som ska ha lektion med dem...de har ingen annan. Sedan ska jag ha ett krismöte om en elevev kl 14. Men å andra sidan skulle vi tjäna rent ekonomiskt på att jag skulle vara hemma då jag jobbar 80% och slipper åka bil 6 mil.
David har en trapp som skulle vara klar vecka 15 men som inte är klar än. Företaget har just fått varsla 15 personer så det är rätt så viktigt att man visar vad man går för...bensinpengar sparas...livet är inte rättvist...
Problem!
Lite bilder på min älskling
Festen en succé
Olle fyller ett år!!!
I helgen ska vi ha fest för honom och samtidigt ska vi fira David som fyller trettio.



Jul med familjen
Sedan har jag min lilla plutt Olle som är så duktig. Han är redan nio månader och kan redan resa sig och gå längs möbler. Han förstår att han kan få folk att skratta genom att göra roliga miner och han snackar massor. Snabb är han också när han tar sig fram. Mest när han ska ha tag i katten.
Att ha bra folk runtomkring sig är också viktigt och Davids föräldrar hjälper oss massor. Det är så skönt när Susanne kommer förbi och vi får äta i lugn och ro varje torsdag. Underbart!
Sedan har jag mina föräldrar som ger mig så mycket. Mamma som ger mig en rolig stund varje vecka i bandet och pappa som man bara behöver be så fixar han bilen.
Det är underbart att leva just nu.
Jag ska titta tillbaka på detta inlägg senare i höst när eleverna är olidliga och allt är jobbigt. Då ska jag tänka på det jag har här och nu.
Julbord med familjen
Maten var jättegod, men efteråt så tänker man på att man öst i sig nästan bara kött. Kände mig nästan gravid på natten då magen stod i fyra hörn. Men gott är det under tiden man äter, vilket är lite konstigt tycker jag.
Det fanns hur många sorters sill och kallskuret som helst. Blev dock lite besviken på att det inte fanns så mycket varmt att äta. Men det var ett fint dessertbord med ostkaka, små minisemlor och hembakat godis. Jag tänkte mig dock inte för och åt en godos med hasselnöt i. Det skulle jag inte ha gjort. SOm tur var hade jag lite tabletter för allergi i min plånbok. Dumma mig, att jag inte tänker på att jag inte riktigt tål nötter. Min mun började pirra och det stack i tungan. Jag fick också blåsor på tungan vilket helt gick ned efter ett tag. Tvi för hasselnötter!
När vi kom hem hade svärföräldrarna haft det jättekul med Olle. Han hade sovit och lekt om vartannat och han hade också ätit bra. Det såg jag dagen efter på hans kläder (finns något som heter haklapp). De hade till och med badat honom eftersom de tyckte att det var roligt. Ja, kanske det. Roligt för oss i alla fall...tack tack.
På kvällen gick en dokumentär om Wold Trade Center vilket var lite läskig, men vi tittade på den och sedan var det dags för sängen. En rolig och underbar dag med min familj. Tack Susanne och Sventa.
Bild kommer senare.
Tidiga tider
Men, tänkte jag...jag bor ju faktiskt tre mil från stan och jag visste ju inte riktigt var jag skulle plus att det aldrig går att få enbra parkering vid sjukhuset. Jag måste ju göra mig i ordning också, kan ju inte komma helt osminkad med håret på ända...även om det är tidigt. Så en timme innan avfärd måste jag upp i alla fall. Sedan ska Olle kläs på och sedan ska han krångla och säkert bytas på tre gånger innan vi hamnar i bilen.
Jag räknade ut att vi skulle bli tvugna att gå upp kl halv sex för att vara säkra på att komma i tid. Huga!!! Jag tog telefonen och ringde och fick en bättre tid, 10.40...pust...då är vi i alla fall vakna.
Tack ögonkliniken :)
ps. Ska bara kolla Olles ögon så att han inte skelar allt för mycket. Det syns ibland på kort att han inte tittar rätt.
Nyheter :)
Han har också börjat prata mer eftersom han inte är lika beroende av nappen längre. Jag försöker att bara ge den när han ska sova eller tröstas och det verkar gå bra.
Olle reser sig också mot saker hela tiden, vilket gör att man måste vara med honom den mesta tiden. I början så reste han sig och släppte taget, nu är han dock lite mer försiktig när det gäller detta. När han ska ner så släpper han men han hamnar för det mesta på rumpan med ett brak. Men detta är bara när jag inte hinner fram i tid.
Vi har fått våra grindar så därför kan jag nu sitta här ock skriva medan Olle kryper runt i hallen på övervåningen...underbart. Han behöver dock fler leksaker då han börjar tröttna på dem han har. Just nu verkar en galge väldigt intressant.


Olle kryper
Det var första gången vi skulle till detta nya BVC i Katrineholm. Innan det har vi varit i Rejmyre, men jag trivdes inte med det. Nu har vi en sköterska som heter Anette och hon var jättesnäll och trevlig. Olle har gått upp lite i vikt sedan han var sex månader, vilket är helt normalt. Han följer sin viktkurva i alla fall. Nu väger han 11,3 vilket är mycket men inte övervikt. Hur skulle det egentligen gå till då han är så kräsen med det han äter.
Mat, ja. Han är väldigt kräsen med vad han äter och trots att han är över åtta månader så gillar han inte bitar i maten. Han sprutar spagettibitar omkring sig...efter det att han sugit bort såsen. men det är väl bara ett sätt för honom att lära sig, så det får vara så ett tag. Gröt gillar han dock väldigt mycket och det går alltid att muta med det.
Lång har han blivit också. Han har storlek 80 i kläder och ibland också 86. Han är 76 cm nu :) En stor och mysig pojke. Så snart jag har lite nya bilder nedladdade så ska jag lägga in dem här.
Nya grindar
Nu har vi två jättefina grindar i vit metall som David ska sätta upp. Igår jobbade han med att sätta upp den ena och han fick tre blåsor i händerna...idag har han fixat en skruvdragare till hjälp. Ja, annars hade vi aldrig fått upp dem.
Olle tycker också att de är fina. Han står och håller i den (skakar galler) medan han petar på spegeln som sitter bredvid. En bra hjälp i hans utveckling till att börja gå alltså.
Duktiga pappa
Bilbesiktningen gick ju bra i måndags så det ska bara vara att tuta och köra. Jag tror att till och med Olle tycker om vår bil. Han tycker i alla fall om sin nya stol, även om det är svårt att få in honom. Just nu väger han ju elva kilo och det är lite bökigt att få in honom i framsätet. Men han kan se ut nu och det tycker han om.
Vädret börjar ju bli rätt så kallt men idag när jag gick ut och gick med honom i vagnen så somnade han som en stock. Skönt...men inte för mig...det blev kallt.
Snart rep och det ska bli kul!!!
Tack mormor
Mormor och jag hade en rolig dag tillsammans idag. Vi fikade och talade om gamla minnen. Jag tycker att det skulle vara underbart kul att läsa din självbiografi om du skrev den. Snälla gör det!
Olle ålade runt på golvet och dreglade och vi talade om den underbara världen av broderi. Kanske något jag ska testa på? Det skulle nog vara roligt. Måste bara börja smått och inte ge mig på något stort (som du mormor)
Tack igen! (gammal bild)
Snart helg
Jag trodde inte att jag skulle bli så överbeskyddande som jag faktiskt är. Det är inte hela tiden utan bara när man är med annat folk än släkten. Då vill jag inte gärna att någon annan har honom än jag. Men jag antar att det är en naturlig instikt som alla mödrar har. Det som blir svårt för mig är att Olles farmor gillar att ta honom och visa upp honom för alla. Jag försöker att vänja mig med det, men björnhonan tittar ibland fram och blir lite arg...mest på mig själv. Hon menar ju inget illa...men det är faktiskt mitt barn och är det någon som ska visa upp honom så är det väl jag? Nåja, det kommer alltid att vara så men lite jobbigt blir det.
I helgen ska vi också fira Max som fyller år. Det ska bli kul att träffa Frida och hennes familj. Det blir inte så ofta jag tröffar familjen, mest bara henne när vi repar. Jag antar att de flesta har det så. Jag är bara så glad att vi har en så bra kontakt som vi har. Det finns ju dem som inte går ihop med sina syskon alls...och det är inte kul alls. Familjen är ju så viktig och de inom familjen kan faktiskt skada en mest.
Nej, nu ska jag tvätta håret medan Olle sover lite. I natt var en bra natt. Han vaknade bara en gång och ville ha mat. Tur för mig...jag är så frusen att jag inte vill gå upp på natten. Det tar en evighet innan jag får upp värmen igen och kan somna.
Sova sova sovaaaaaa
Ibland när jag går omkring i huset så vet jag inte hur jag ska komma till ett annat rum. Jag kan vara i köket och jag vet att jag ska till sovrummet på övervåningen...men hur jag ska komma dit är inte självklart. Är jag sjuk på något sätt? Eller är det bara så att jag är väldigt trött. Härom vecka började jag gråta för ingenting...det är inte heller riktigt likt mig. Jag antar att det var jobbigare att ha en bäbis än vad jag hade räknat med.
Bilder på Olle




Här är lite bilder på min uderbara son Olle. På ett av korten leker han med sin nya kompis Hugo. Är dregelkillarna inte söta?