I Will Prevail

Jag tar upp handledsstödet från golvet, det som Olle slängt ned och funderar en stund på hur lyckligt lottad jag verkligen är. Jag har en underbar man som skulle göra allt för mig. Han lagar mat åt mig och städar hälften av allt. Han är duktig med datorer och på att handskas med Olle.
Sedan har jag min lilla plutt Olle som är så duktig. Han är redan nio månader och kan redan resa sig och gå längs möbler. Han förstår att han kan få folk att skratta genom att göra roliga miner och han snackar massor. Snabb är han också när han tar sig fram. Mest när han ska ha tag i katten.

Att ha bra folk runtomkring sig är också viktigt och Davids föräldrar hjälper oss massor. Det är så skönt när Susanne kommer förbi och vi får äta i lugn och ro varje torsdag. Underbart!
Sedan har jag mina föräldrar som ger mig så mycket. Mamma som ger mig en rolig stund varje vecka i bandet och pappa som man bara behöver be så fixar han bilen.

Det är underbart att leva just nu.

Jag ska titta tillbaka på detta inlägg senare i höst när eleverna är olidliga och allt är jobbigt. Då ska jag tänka på det jag har här och nu.