I Will Prevail

Det har ju hänt en del saker i mitt liv som jag faktiskt inte kom ihåg men som är förbenat roligt. Vissa av de sakerna hände när jag bodde i Linköping. Första gången jag bodde själv i en annan del av landet. Mycket kan ju hända när man bor själv som att vakna upp mitt i natten och tro att det är översvämmning...nej det var bara min hyresvärd som gick på toaletten. Jag undrar om han verkligen tog det som en sport att stå så långt bort från toaletten som möjligt för att pricka rakt ner i vattnet och få det där skvalandet att bli så högt som möjligt.

Andra händelser jag var med om var den gången jag skulle cykla till skolan för första gången. Såklart cyklade jag vilse och var tvungen att be en tjej att cykla med mig till skolan. Det finns fortfarande hjälpsamma och snälla människor....tack och lov!

En jättekall vinterdag i november stod jag för att ta bussen hem. Jag skulle precis kliva på då den utländske busschauffören stängde dörrarna framför mig. Jag såg till min förtvivlan att han tar fram en bönematta, går bak i bussen och lägger sig ned och ber. Där stod jag stelfrusen när han öppnade. Som plåster på såren så körde han jättefort hem...det var som att åka karusell.

Andra händelser är då jag skulle handla...handlade lite för mycket för min stackars cykel och resan hem tog dubbelt så lång tid. Sedan råkade jag låsa mig ute ett antal gånger. Tur att den ena grannen hade hörseln i behåll. När tanten i lägenheten bredvid mig tittade på tv så behövde inte jag ha ljudet på på min tv...aj aj. Men vi fick i alla fall låna hennes dammsugare när jag skulle flytta. Kan ni förstå att jag klarade mig ett år utan dammsugare!!! Jag jagade dammråttor med kvast :)

Min syster, mamma och jag satt och pratade igår kväll efter repet. Vi samtalade och allt möjligt men vi fastnade lite lngre i en diskuttion om medmänsklighet. För vad är egentligen en medmänniskas plikt när det gäller att meddela andra att de tex har något mellan tänderna eller att en knapp är öppen. Och när i samtalet ska man säga det?

Min syster var med om det när hon var i stadsparken under katrineholmsveckan. Då kom det en bekant som hade en orange blus på sig. Väskan hade hon över axeln sådär så att remmen liggen mellan brösten vilket hade gjort att hennes blus hade knäppt upp sig. Ånej, inte bara en knapp sådär...nej...man såg hela hennes mage. Min syster fick panik. Vad skulle hon göra! Hon blev så full i skratt att hon förstod att om hon skulle säga något så skulle hon börja asgarva kvinnan rakt i ansiktet. När hon då stod där och funderade så kom hon på att hon ndå väntat för länge för att ens säga någonting. Min syster höll masken tills samtalet var över och de gick åt olika håll. Vad skulle hon gjort???

Sedan har vi frågan om mat mellan tänderna. Kan man säga det till vem som helst? När får man inte säga det och hur ska man lägga fram det på ett snällt sätt? Det är ju jättesvårt. Också där gäller det att inte vänta för länge eftersom det då kan bli så att man samtalat med personen ett helt samtal för att sedan säga:
- By the way...du har något mellan tänderna. (Så gjorde pappa med mamma)
Är det så också att den personen har något mellan tänderna för att sedan kanske ha en snorbuse eller något annat i ansiktet kan detta resultera i en väldigt krystad situation. Den mötande ser det men kan ju inte säga något. Det skulle ju liksom låta såhär:
- Du har något mellan tänderna.
Kvinnan börjar pilla med fingrarna för att ta bort det som fastnat mellan tänderna medan besökaren visar spegelvänt var kvinnan ska leta. Men nu är det ju så att det sitter i många tänder så det resulterar i att de står och gör grimaser mot varandra. När kvinnan efter ett tag äntligen fåt bort allt ur tänderna så harklar sig besökaren och säger lite försiktigt:
- Du har också något i näsan.
Kvinnan tar sig för näsan och springer bort till närmaste spegel. Pinsamt!

Att detta blev ett så pinsamt senario måste vara att den personliga hygienen är viktig...och har man en snorbuse eller något mellan tänderna så har man inte tagit hand om sig själv. Men olyckor kan ju hända och ibland har man bråttom.

 Till och med kändisar har snorbusar....haha