I Will Prevail

Jag vill skriva...jag vill skriva massor i min blogg...men jag har inte tid eller ork. Varför har jag inte tid eller ork? Jo, kanske för att jag är så himla trött på kvällarna att ögonen går i kors innan jag ens ätit kvällsmat. Jobbet har börjat med massor av överlämningar och arbete. Vi har städat bland gamla so saker i källaren och jag har släpat böcker både åt höger och vänster. Vi hittade till och med ett oöppnat kuvert från 1956...jag tror att det var dags för en storstädning.

Nu är jag trött igen. Svärmor och man släpade ut mig med mina stavar...lite ont här och var och trött...trött...trött.
Men jag lovar att bli bättre på att skriva. Jag har några inlägg på gång med bilder...måste bara få tag på bilderna först :) . Som plåster på såren så lovar jag att skriva många inlägg snart :)

Nu har min vän Anna-Karin fått sin lilla dotter. Jag hoppas att jag får lov att lägga in en liten bild när jag får den. Så välkommen lilla Novali, välkommen till jorden :)

Men A-K då...kommer den aldrig. Jag väntar med spänning på ditt sms eller mail...det vet du va?! Hoppas att allt är bra med dig och kom ihåg att jag tänker på dig hela tiden :)

Ja, lite deppig är jag för att mitt sommarlov snart är slut...men det ska också bli skönt att börja göra något. Mina dagar har mest varit fulla av tv tittande den senaste tiden. Har liksom inte orkat göra något annat vilket visar för mig att det är dags att börja jobba...att börja göra nåot meningsfullt igen.
 Jag är dock nervös för att börja jobba. Denna termin kommer jag att ta mer so än tidigare och det kommer att kräva mer av mig. Jag kommer fortfarande att ha åttan och nian i språkval vilket jag tycker är pest...men de kräver lite mindre förberedelse men desto mer mental träning. Jag hoppas att den nya sjuan blir en bra klass och att vi ska få dem på rätt väg redan tidigt. Nu är det nya tag som gäller för mig och Cissie.
Mitt arbetslag kommer också att innebära spänning då vi har två nya arbetare hos oss. Så på fredag ska vi till Glotterskogen och testa oss. Spännande, läskigt men kul.

Härom dagen hade vi stora problem med vår lilla kisse. Han ville ut men vi skulle iväg så vi kunde inte släppa ut honom. Så istället för att vi skulle få komma i tid så var han tvingen att testa alla sätt att komma ut. Han började med att smita in i sovrummet. hoppa ut genom fönstret och landa över entren. (Se bilden) David hämtade ner honom och han fick komma in. Efter fem minuter hörde jag ett dunk. Vad nu tänkte jag och började leta efter katten. Jag hittade honom nedanför ett fönster på altantaket. David ut igen...hämta stegen och svära lite. Katten nere och in igen. Efter återigen fem minuter hörde jag ett till dunk...letade och hittade katten på taket över den andra entren. David ut igen...svära lite mer...katten in igen. Så nu var David svettig och arg och jag bara skrattade. Simon såg så dum ut. Han kom ut...men han hade ju ingen chans att ta sig ned från taken själv...tänk om det hade hänt när vi inte var hemma? Då hade han fått sitta där i några timmar. Kanske det hade lärt honom att inte rymma dock. Lilla utbrytarkung...hur jag älskar dig.

Kanske sista gången som detta genomfördes. Nyköpings gästabud i Nyköping. Detta år var det musikal. Måste dock erkänna att vissa sjöng bättre än andra. Att huvudpersonerna som kungen och drottningen hade bra röster var inget kostigt men varje gång änkedrottningen sjöng höll jag på att gå ihjäl. Stackars oss. Låtarna var också lite för komplicerade för att lyssna på. Men de genomförde dem bra.

En annan sak som de skulle tänkt på är att inte placera tortyrredskap som sittblatser. David hade så ont i armarna och ryggen att han faktiskt funderade på att inte se andra delen av föreställningen. Men vi tvingade honom. Men jag måste erkänna att jag också fick ont efter en stund. Elin och Johannes höll på att frysa ihjäl och vi hade ont i kropparna...inte så jättelyckat. Men det var kul att göra något tillsammans med dem och att göra något över huvud taget. Ofta på lov så sitter man bara still, tittar på video eller spelar WoW.

Göteborgsresan är över och det är jag faktiskt lycklig över. Att vara i en storstad när det är 35 grader varmt är inte så roligt. Ingenstans att ta vägen eller gömma sig alls! David var tvungen att köpa en hatt och solglasögon för att ens överleva. Men jag måste medge att jag tyckte att han belv mycket snygg. Här är lite bilder.