Supersyster!

Jag talade med en kompis på World of Warcraft härom dagen. Efter en stund kom vi fram till att man nog var rätt så lyckligt lottad om man var lillasyster i alla fall. Själv har jag nog kanske inte tyckt det alltid. Frida var kanske inte så rolig sådär i tonåren. Jag fick aldrig vara med och jag blev väl kallad ett och annat. Men när det gällde ställde hon alltid upp.

Som den gången då det var en elak pojke som gav sig på mig. Frida sprang efter honom...pojken kastade en sten...och Frida blev rasande. Jag har nog aldrig sett henne så arg. Pojken fick snabbt ta sig därifrån för att inte råka på däng..det lovar jag.

Sådana handlingar var väl inte alltid så vanliga, men jag kände mig alltid som om jag alltid hade någon...om det skulle vara så att det i alla fall blev något problem.

Så, problemet jag har just nu är att jag inte har något att ha på mig. Jovisst har jag tröjor och så, men vad har man på nedre delen av kroppen då? Tightsen jag har håller på att falla i bitar och de enda byxer jag kommer i är i tvätten...vad gör man då? Jo, man ringer till sin supersyster och ber om tid med henne. Vi ska åka till Norrköping på alla hjärtansdag och ha det bra tillsammans.

Att ha en syster betyder så mycket för mig...som jag sa till min World of Warcraftkompis som blev mycket avundsjuk. Själv är hon den stora systern...till ett litet monster (hennes ord) Men det ska hon veta. Jag tror att de kommer att ha det lika bra när de blir äldre som jag och Frida. Det gäller bara att överleva tonåren. 

Hänger inte med...

Dagen började bra men sedan fick jag en massa frågor av elever. De frågade mig vart vi skulle träffas på redaktionsmötet. (Det är så att mitt arbetslag ska skapa en A-lagstidning.) Jag tittade på dem som om de inte hade koll, även om det var jag som hade noll koll. Tänkte genast att det kanske var så att det faktiskt var möte...min kollega tycker om att planera saker. Men att planera och inte berätta för mig...hmm...det verkade lite skumt.

Till sist fick jag i alla fall tag på Cissie och frågade vad det var frågan om. Hon förklarade då för mig att det faktiskt var redaktionsmöte och att hon tyckte att det passade bra eftersom vårt lagmöte var inställt. Jaha, vårt lagmöte var intställt...det hade jag ingen aning om. "suck" En till sak som jag inte hade koll på.

Min nästa fråga blev då varför vi var lediga...jo, vi ska på föreläsning i morgon och det är därför. Jaha, föreläsningen (detta hade jag faktiskt koll på...men kanske hade jag mer eller mindre glömt bort det) Då slog det mig att min morgondag skulle bli förfärlig!

Börja jobba 8.10 (men tidigare eftersom jag måste fixa en del redan på morgonen. Niorna är och tränar att dansa så dem slipper man i alla fall..hihi, lektioner med en halvtimmes lunch fram till kl 14.30. Macka serveras (generöst!) föreläsning i aula till kl. 17.45. Medtagna pannkakor äts upp, rep kl 18.00 och sedan är det bara hem för att sova.

Så, mitt liv är lite hektiskt just nu. Kanske har jag tagit på mig lite för mycket när det gäller att pressa eleverna. Men det är så mycket jag vill hinna med innan jag slutar. Jag ska ju bara jobba till sportlovet som är vecka 8. Tick tack tick tack...tiden går och tiden springer ifrån mig.


Tack AK

Tack för alla dina kommentarer och uppmuntrande ord :)

Hängslebralla

Vem kom egentligen på att gravida ska ha hängslebrallor. Jag var, likt många jag känner, helt övertygad om att det var ett måste i den blivande mammans garderob. Men jag börjar som smått ångra mitt val av byxa.

Hängslebrallor är inte så sköna egentligen. När man sitter så åker de upp så att man fryser om benen. När man står hänger tyngden på axlarna så att man får en lätt framåtböjd hållning, men det som fick mig att ångra och ifrågasätta hängslebrallans to be or not to be måste ändå vara toalettbesöken. Att ta av sig byxan betyder att man måste ta av sig den tröja som man har över, sedan knäppa upp en miljon knappar medan man ser toaletten och håller på att kissa på sig. Sedan måste halva brallan ligga på golvet när man kissar eftersom det är så mycket att hålla ordning på att man knappt kan kissa av ansträngningen. Att de ska vara bra med att hjälpa till att hålla upp magen är bull¤%&/ också då de mest bara trycker ihop och retar upp min bäbis så att den sparkar ännu mer, vilket gör att jag blir kissnödig fortare..och sedan är det igång. Sedan när man klätt på sig brallan igen så är det nästan dags att kissa igen...and thats the truth!

Nej! till hängslebrallan!!!

Roadrage!!!


Vad är egentligen roadrage? När jag sökte efter ordet på Wikipedia hittade jag att det betydde:

"En person som genom aggressiv körning skapar olycktillfällen"

Man kanske inte kan säga att jag gör det senare men jag har en slags aggressiv körning eftersom alla andra kör som idioter. Uttrycket kom tydligen fram redan 1984 enligt Wikipedia...så det är väl inte så konstigt att man använder sig av frasen. på fel sätt Man kan kanske kalla det jag har för något annat som tex vägförnuft, hetsigt vägförnuft...eller håll dig ur min väg om du ska köra som en idiot förnuft!

Vad baserar jag nu detta på. Att kalla andra bilister för idioter kan vara lite hårt...men många är ju det...skulle jag behöva ljuga? Jag tänkte nedan bara rabbla upp lite saker jag sett de senaste dagarna så kanske ni förstår.

Jag har sett en olycka...två bilar i en korsning...båda kvaddade och någon av dem måste ju gjort något fel.
Människor som tror att de har en så lysande personlighet som gör att de faktiskt syns i mörker...dessa fotgängare tycker om att gå ut i vägen mitt framför bilisterna, titta på en som om man är en idiot...om man nu ser deras ögon (mörkt) 
På väg hem härom dagen stod det en cykel i väggrenen (gubben var inne i skogen för att kissa) Cykeln hade inga lysen på så jag såg den när jag susade förbi väldigt nära. Hade jag fått möte hade jag haft en cykel på huven (trevligt). Ungdomar kör som om de är osårbara då de kör med sina moppar så nära lastbilar att de skulle kunna ta på dem om de bara sträckte ut handen.

Få se nu..vad mer? Jo, alla de som inte följer högerregeln...SKÄMS PÅ ER!!!! Alla ni som har varselljus på tillsammans med halvljus vid möte...SKÄMS PÅ ER!!!! Och till sist...inte för att det är ett brott....men jag hatar det. Alla ni som sätter på helljusen för tidigt vid möte (eller inte stänger av dem alls) SKÄMS PÅ ER!!!! Vet ni inte om att jag de närmsta metrarna är halvblind? Jo, jag kan också nämna dem som tränger ut en mötande bil i väggrenen eftersom DE TROR ATT DE ÄGER VÄGEN!!!

Nej, nu fick jag hjärtklappning. Nu ska jag sätta mig framför tv n och lugna ned mig ....
  Inte jag på bilden men rätt så likt i alla fall...haha

Levande bongotrumma

Visst trodde jag att det skulle göra lite ont att vara gravid, men jag trodde då att det skulle vara de krämpor jag hört talas om och läst om i tidningar och böcker. Hemorojder, kramp, åderbråck, svamp, foglossning mm Det som börjar hända mig nu under de senaste dagarna har varit att det känns som om jag blir slagen gul och blå...inifrån! Jag förstår inte att en två kilos krabat kan få till sådana kraftfulla slag.

Jag skulle sova igår natt men jag fick ligga och oja mig ett tag eftersom...likt en alien...så försökte lillen/an att ta sig ut ur min navel. Jag fick trycka in honom/henne igen och sedan lägga mig på rygg och hoppas att gravidationen skulle bli för mycket för pyret. Värst är det när jag ligger på sidan eller när jag står upp. Undrar om det är någon annan som upplevt samma sak. Skriv gärna och berätta :) En annan irriterade sak är en brännande känsla under vänster bröst...är ju inte van att det liksom blir hud mot hud där. Jag förlorade alltid penntricket mot lite äldre och erfarnare kvinnor...go figure. (penntrick = ta en penna, lyft upp bröstet och lägg pennan under, släpp ned bröstet. Om den fastnar så....ja ni kan ju förstå)

Jag måste säga att jag annars har varit välsignad med en lätt graviditet..so far. Det end jag jag upplevt...förutom att vara en levande slagpåse...är att jag ibland får kramp i mina vader. (men det hade jag ju redan innan så frågan är om det räknas..hihi) och sedan har jag blivit så tät i näsan...hatar det. Men om det beror på min förkylning som håller på att ge sig eller om det beror på mitt andra tillstånd vet jag inte. Jag är ju också fullpackad med hormoner så jag måste väl också säga att jag gråtit när vargungar ylat eller när något slutar lyckligt på tv. Jag har också lätt för att bli aggressiv vilket mest visar sig i roadrage. (ska skriva om det i ett annat inlägg) Trafiken generellt kan reta gallfeber på mig...elever också.

Men som sagt...det som gör mest ont är att vara en levande bongotrumma...

Storhandla på en fredag!!!!

Varför utsätta sig för tortyren av att handla mycket på en fredag? Nåja, vi har ingen mjölk eller något att äta hemma. Det är bara att bita i det sura äpplet (spy) och sedan göra det som behövs...dvs åka och handla. Men jag vill inte!!!!

Jobb och återigen jobb

Jag trodde nog inte att arbetslivet och vuxenlivet skulle vara så pass jobbigt som det faktiskt är. Detta slog mig just nu när jag sitter i mitt klassrum. Jag har precis haft en powerpoint om upptäckarna och har därför dator och hela faderullan här i mitt klassrum. När nu denna lektion är över så blev jag så trött. Nu måste jag packa ner allt igen i en väska som jag måste släpa upp i stora skolhuset och sedan är det egentligen bara att jobba vidare med allt jag håller på med.

Att det skulle vara så jobbigt att vara lärare visste jag inte är jag gav mig in i det. Jag hade sett hur mina lärare arbetade och tyckte att det såg trevligt ut. Nu när jag är mitt i skiten så kanske jag inte riktigt tycker att det är värt allt slit egentligen. Jag har helt enkelt fått en lite annorlunda bild på livet nu när jag snart ska bli mamma. Jag orkar inte riktigt bry mig om mina elevers problem...har de inga egna föräldrar att prata med. Jag orkar inte jaga dem om de glömt något...har de ingn egen ansvarkänsla? Jag orkar inte ta in all information...jag vill jobba med att utbilda, inte städa kaffeapparaten eller städa i klassrummet,

Nej, vilken tjatkärring jag blivit...men jag märker hur mycket tid jag tidigare lagt ned på jobbet. Tid som jag nu vill lägga på att skapa familj, att få lära känna min kropp inför förlossningen, att lära känna David fullt ut, att spela med mitt band, att utveckla mig själv som människa.

Nej, nu ska jag plocka ihop alla delar av datorna och videokanonen, ta mig upp till arbetsrummet och äta min apelsin.

Sova på golvet

Ja, inte direkt så jobbigt kommer det att bli. Vi tog allt som inte var stommen till sängen och lade på golvet. Blev riktigt mysigt.

Varför gjorde vi en sådan sak undrar ni någ då. Jo, vi ska tapetsera om i vårt sovrum :) Det kommer att bli sååå snyggt. Men det blir ca tre veckor då vi ska inviga bäbisens rum.

Tänk vad katten blev förvirrad när han gick in i sovrummet...eller rättare sagt...när han smög in i sovrummet (han vet att han inte får) och tänkte sova i min säng (han vet att han inte får) och sedan hittar han ingen säng att begå brottet i. Jag hade gett mycket för att se hans min. Nu kommer han väl att gå runt ett tag och leta kan jag tro :)

Att ha en så bortskämd katt som vi har är roligt. Han är verkligen bortskämd och om det inte blir som han vill, ja, då får det va.

Nej, nu ska jag bada. David har lagat tacos ....hoppas bara att det inte kommer att åka upp och ned i fem timmar, störa min nattsömn och förstöra hela kvällen.

Tittade förresten på en samisk film idag. Vackert språk och en trevlig film som jag till och med fick fälla en tår till.

Namnförslag

Skicka gärna förslag på namn till mig.

Pojke eller flicka????

Ja, vad blir det tror ni? Skicka gärna mail till mig och berätta vad ni tror att det blir. [email protected]

Jag har en rand på magen både över och under naveln, men under naveln kom sträcket mycket senare.
Hjärtljudet på barnet ligger kring 140-150
Jag tycker om nudlar och apelsin. Sötsaker men inte choklad.
Jag sover på höger sida
Magen är stor åt sidorna men också rakt ut
(Bit på det ni)


En studie som en kompis gjort visar att vi ska få en pojke eftersom vi har en hankatt. Flera par i hennes närhet har fått barn av samma kön som deras husdjur :)

Livet blir inte alltid som man tänkt sig

Skickar en tanke till en sambo som blivit ensam. I julhelgen dog en man som arbetade som vikarie på skolan. Han bara trillade ihop när de var på kryssning till Åland.
Jag tycker att det är fruktansvärt läskigt att sådan bara kan hända. Han var inte särkillt gammal heller. Då tänker jag på att våra liv redan är förutbestämda...någon vet redan nu och det finns inget vi kan göra åt det mer är att le och göra det bästa av dagen.

Föräldrautbildning

Nu har jag varit på vår första föräldrautbildning. Det blev en liten grupp med oss och fyra andra par. Det som gjorde oss riktigt förvånade var att Davids barndomsvän Martin var där med sin sambo. Cool! När jag sedan ser mig omkring så ser jag en före detta kollega från Nyhem som sitter där och ler. Vi kände först inte igen varandra tror jag. Vi har ju båda gått upp ltie i vikt :)

Jag tror att det kommer att bli jättekul att träffa dem och hurra oss framåt till dagen D men det jag oroar mig för är fortfarande mina elever. Jag kommer att vara borta tre måndagar i sträck om jag ska gå på alla dagarna...och det kommer att visa sig på deras resultat tror jag. Stackars mig. Men jag tänker också såhär. Någon gång ska jag faktiskt sätta mig och min familj före arbetet. Skit samma om eleverna missar lite om skolan är så seg att de inte sätter in vikarier.

Besök hos barnmorskan

Igår var jag hos barnmorskan. Det är alltid lika kul men det inleds alltid i samma pina. Jag verkligen hatar att bli stucken i fingret. Smärtan är så fruktansvärd. Jag tycker att jag är så förfärligt fånig när hon ska ta provet eftersom jag redan nu kan tänka mig att den smärtan som kommer senare inte ens går att jämföra. Jag har också rädsla för att, om jag ska ha det, få dropp. En nål som ska sitta kvar i kroppen. Detsamma gäller ju den bedövning jag valt som ska sitta fast i ryggen!!!

Hur farao ska detta gå? Denna fråga inleder alltid mitt tankearbete hos barnmorskan. När jag genomlidit själva sticket i fingret så ska såret till att dunka tills vi ska åka hem. Det enda jag kan glädja mig åt när det gäller sticket är att det läker jättefort...kanske jag har bra läkkött även om mina hål i öronen (tog hål när jag var sådär 11) inte riktigt läkt. Vilket stolpskott det var som tog de hålen. Nu ska jag kanske glädja mig åt att inget hål ska göras...det finns liksom redan där...det ska bara bli mycket större..hihi

Barnet liggen med huvudet nedåt konstaterade barnmorskan. Men vad är det då som ligger och trycker mot min högra del av bröstkorgen var min följdfråga. Det måste vara den lilla rumpan, svarade barnmorskan. Då fick jag en helt ny bild av vad som faktiskt försegår därinne.

Det är alltså inte så att barnet använder min kissblåsa som boxboll, han/hon använder den som huvudkudde. Om det nu är en arm eller ett ben som försöker tränga genom skinnet på vänster sida om naveln vet jag fortfarande inte. Det enda jag vet är att jag tycker att det gör ont.

Alla värden verkade också vara bra och magen växer som den ska.

Nu gäller det bara att få till ledigheten...hur ska man tänka på bästa sättet?

Tummarnas armé

David har tagit tag i arbetet med att tapetsera vissa av våra rum. Han började med att införskaffa en vanlig ljus tapet som ska vara i barnrummet. Nu måste ni väl skämta...inte tror ni väl att han tar tag i det själv? Nej, vi får hjälp av vår vän Micke med detta gedigna arbete. Micke är lärling när det gäller snickeri så han vet vad han gör...eller vet han det? haha

Igår hörde jag både det ena och det andra när jag satt vid min dator. Aj! Nejmen!! Vad¤%&/? ja, ni kan ju tänka er. Det slutade med att de kom in till mig och visade upp sina fina tummar. Både David och Micke hade de största blåsorna jag någonsin sett...en på vardera tumme. (Idag har David jätteont)

Nu, andra dagen, så har de kommit en bit på väg. Kanske halva rummet är klart i alla fall :) Det var nog svårare än vad de trott...småtummarna :)


Sortera och släng

David och jag har haft mycket att göra idag. Vi har sorterat massor av påsar som vi haft alldeles för länge i källaren. Ja, det som satte igång allt var väl två saker.
1. Vi känner oss mindre döda nu än vad vi gjort på länge (sjukdomen börjar ge sig)
2. Vi gör oss lite mer redo för vårt lilla barn. Jag tror ju inte att jag kommer att hinna detta sedare och det är bra att få det fint redan nu. Gör oss redo för att tapetsera lillans/ens rum.

Garderoben flyttades ut i hallen, mina garderober sorterade jag. David sorterade sina garderober. Ja, till och med mitt smyckeskrin fick sig en redig genomgång. Det jag tänkte på när jag sorterade var: Kan en mamma ha detta på sig? Sedan kom jag och tänka på att man inte kan förändra sig på en gång....och det kommer jag inte heller att göra...men man kan faktiskt inte ha hur stor urringning som helst eller fjädrar i öronen. Inte just nu i alla fall.

Sedan gick vi lös på allt i källaren. Där har vi i månader haft påsar fulla med kläder. Dessa ska till UFF. Nu fick det vara nog. Efter att vi sorterat ut lite mer ur våra garderober så blev det tre stora svarta säckar med 6-7 plastkassar i. 18 påsar alltså!!!! Jag undrar om vi kommer att få ned alla dessa påsar i UFF lådan...den brukar ju vara lite full. Hihi...vi kanske får köra runt till några stycken i Katrineholm för att bli av med allt :)

Men nu känner jag att jag är helt slut. Har legat i badet och lyssnat på Wille Crawford (underskattad) och nu är jag hungrig. Sedan kommer det inte att bli många fler knop. Kommer nog att somna i soffan som vanligt:)

RSS 2.0