I Will Prevail

Visst trodde jag att det skulle göra lite ont att vara gravid, men jag trodde då att det skulle vara de krämpor jag hört talas om och läst om i tidningar och böcker. Hemorojder, kramp, åderbråck, svamp, foglossning mm Det som börjar hända mig nu under de senaste dagarna har varit att det känns som om jag blir slagen gul och blå...inifrån! Jag förstår inte att en två kilos krabat kan få till sådana kraftfulla slag.

Jag skulle sova igår natt men jag fick ligga och oja mig ett tag eftersom...likt en alien...så försökte lillen/an att ta sig ut ur min navel. Jag fick trycka in honom/henne igen och sedan lägga mig på rygg och hoppas att gravidationen skulle bli för mycket för pyret. Värst är det när jag ligger på sidan eller när jag står upp. Undrar om det är någon annan som upplevt samma sak. Skriv gärna och berätta :) En annan irriterade sak är en brännande känsla under vänster bröst...är ju inte van att det liksom blir hud mot hud där. Jag förlorade alltid penntricket mot lite äldre och erfarnare kvinnor...go figure. (penntrick = ta en penna, lyft upp bröstet och lägg pennan under, släpp ned bröstet. Om den fastnar så....ja ni kan ju förstå)

Jag måste säga att jag annars har varit välsignad med en lätt graviditet..so far. Det end jag jag upplevt...förutom att vara en levande slagpåse...är att jag ibland får kramp i mina vader. (men det hade jag ju redan innan så frågan är om det räknas..hihi) och sedan har jag blivit så tät i näsan...hatar det. Men om det beror på min förkylning som håller på att ge sig eller om det beror på mitt andra tillstånd vet jag inte. Jag är ju också fullpackad med hormoner så jag måste väl också säga att jag gråtit när vargungar ylat eller när något slutar lyckligt på tv. Jag har också lätt för att bli aggressiv vilket mest visar sig i roadrage. (ska skriva om det i ett annat inlägg) Trafiken generellt kan reta gallfeber på mig...elever också.

Men som sagt...det som gör mest ont är att vara en levande bongotrumma...