I Will Prevail

Nu är jag godkänd på PIM...det är en datakurs som jag gått på jobbet...underbart!

Varför ska jag hela tiden råka ut för trubbel när det gäller ekonomi. Fick betala igen 40 000 kr till min kommun under mammaledigheten då de inte visste att jag var mammaledig. Jag menar...hallååååååå...ska de inte hålla koll på oss lite? Jag kunde ha gått vidare med mitt liv, men jag är ju en sådan laglydig medborgare att jag faktiskt kollar upp saker och ting. Fick betala igen...tur att jag inte använt upp dem. Surt!

Nu är jag i onåd med försäkringskassan då jag inte ändrat min lön där. Men hur ska jag veta att sådant inte sker automatiskt. Ska de inte hålla koll på oss? Inte konstigt att folk tar mer pengar än de ska då de skiter i att informera. Nu har jag suttit i telefon hela morgonen med lönekontoret, skolan och försökringskassan och ömsom fått skäll och ömsom blivit tröstad (tack Eija).

Det jag vet nu är att jag själv ska ändra min lön och min årsarbetstid. Se upp alla nubies till föräldrar... Sedan fick jag en liten fin överaskning också av lönekontoret. Jag får ingen lön på hela augusti. Nästa gång ska jag knipa och föda barn på ett lov...det kan jag rekommendera till alla lärare.

Välkommen till verkligheten!

Hela tiden fixar jag mer för mig att göra. Dragan har, innan han slutade, lovat eleverna att de skulle få åka till Stockholm. Nu har det blivit på min lott att fixa detta och jag vill inte! Jag vill inte ta elva yra höns på tåget och jag vill inte ha ansvaret för elva elever i ett museum som är större än hela Hävla. Hjälp!!!

Men Dragan har lovat dem och jag måste leverera...för det är så det känns.

Oj, vad jag tycker synd om mig själv. Om jag ser lite positivt på saken så är det ju faktiskt så att jag får en gratis resa till Stockholm och gå gratis på museum...så egentligen ska jag väl inte klaga, tycker ni. Men allt annat som kräver energi och planering blir extra arbetsbörda och mer stress. Det är så jag fungerar.

Igår var jag på Vannala bondgård med mina elever. Det ska tilläggas att jag har hand om de utländska eleverna på Söder just nu. Jag hade hyrt en minibuss och min rektor Micke tog två i sin bil och körde efter. Att jag ens hittade dit (kan ju faktiskt nästan gå vilse var som helst) tycker jag var en bedrift faktiskt.

Vi kom dit, bytte om till stövlar (ja i alla fall de som hade skaffat fram det), min somaliska tjej tog av sig kjolen och gömde sig bakom mig lite blygt. Vi blev välkomnade av Gunnel och Arne och sedan började rundturen.

Vi fick börja med att släppa ut hönorna. De hade fem hönor och en tupp. Tuppen var underbart cool, han såg lockig ut och eleverna blev väldigt förtjusta. Vi fick till och med hålla i ett varmt ägg.

Sedan kom vi till tonårskossorna, som vi kallade dem. Kvigorna var jättesöta och en av mina irakiska killar gick fram och lät en suga på handen. Modigt måste jag säga. Han hade bondgård i Irak innan han och hans familj tvingades att fly.

Efter det fick vi gå in i ladugården och träffa kalvarna och kossorna. Vi fick se hur de mjölkade och kalvarna fick snutta på våra fingrar. En elev höll på att tappa mobilen ner i bajsrännan och alla höll andan...

Sedan fick vi åka på släpet efter traktorn till en annan del av gården för att hälsa på fåren och lammen. Detta tyckte eleverna var jättemysigt. De spelade in bräkandet och vissa har ljuden som mobilsignal nu. Baggen stod längst fram och hälsade på eleverna. De fick klappa honom och de tog foton tillsammans med honom.

Sedan bar det iväg hemåt igen. Jag åkte upp till Toyota för att lämna bilen. De skulle sedan skjutsa mig tillbaka till skolan och jag samtalade lite med mannen som körde. Vilka människor det finns! Jag berättade att jag hade tagit mina elever till en bondgård för att visa dem Sverige och hans kommentar var att de nog bara såg mat. Han frågade om vi hade sett grisar och att det var bra eftersom de nog hade skrikit att det var orena djur och vägrat gå in. Snacka om fördommar! Jag sa ingenting och hoppades att vi snart skulle vara framme. Stackars människa tänkte jag i mitt stilla sinne.

Vi fick var sitt Arlaglas...till och med Olle fick ett :)

Nu har jag gjort det sista arbetet för skolan. Jag rättade klart de nationella uppsatseran i svenska och jag skrev de sista omdömena i geografi.

Nu går jag på föräldraledighet!!!

Jag vet att jag inte ska jobba...jag vet att jag ska ta det lugnt...men jag ska ju vara borta ett tag och vill lämna saker och ting lite snyggt. Stackars vikarie som troligtvis blivit mailbombad vid det här laget. Hoppas att han sparar ned och tar bort eftersom.

Igår satt jag nästan hela dagen och jobbade. Vikarien känner ju inte eleverna och då måste jag väl skriva lite omdömen. Det är ju snart dags för samtal. Så det gjorde jag och idag ska jag skicka dem till min vikarie. Jag har också gått igenom alla mina papper och satt en miljon postitlappar på. Den som uppfann dem är bara så underbar!

Nu har jag bara två saker kvar att göra egentligen och det är att gå igenom de nationella proven igen. ( det är alltid bra att låta dem vila lite) och sedan ska jag skriva lite omdömen till en geografiuppgift. Sedan är jag friiii!

Skäll inte på mig nu kollegor. Jag blir mer stressad av att inte göra det än att göra det...så...

I fredags gick jag hem från jobbet. Detta var första gången på fyra år som jag gjorde det. Allt gick fel och allt gick bara runt i huvudet på mig. Jag kunde inte andas och jag ville bara hem och sova. Jag ville bara gråta för att kroppen inte ville göra det som jag ville. Så då gick jag hem.

Skuldkänslorna är värst...hade jag inte kunnat härda ut lite längre??? Jag hatar att behöva tänka så hela tiden.

Jag trodde nog inte att arbetslivet och vuxenlivet skulle vara så pass jobbigt som det faktiskt är. Detta slog mig just nu när jag sitter i mitt klassrum. Jag har precis haft en powerpoint om upptäckarna och har därför dator och hela faderullan här i mitt klassrum. När nu denna lektion är över så blev jag så trött. Nu måste jag packa ner allt igen i en väska som jag måste släpa upp i stora skolhuset och sedan är det egentligen bara att jobba vidare med allt jag håller på med.

Att det skulle vara så jobbigt att vara lärare visste jag inte är jag gav mig in i det. Jag hade sett hur mina lärare arbetade och tyckte att det såg trevligt ut. Nu när jag är mitt i skiten så kanske jag inte riktigt tycker att det är värt allt slit egentligen. Jag har helt enkelt fått en lite annorlunda bild på livet nu när jag snart ska bli mamma. Jag orkar inte riktigt bry mig om mina elevers problem...har de inga egna föräldrar att prata med. Jag orkar inte jaga dem om de glömt något...har de ingn egen ansvarkänsla? Jag orkar inte ta in all information...jag vill jobba med att utbilda, inte städa kaffeapparaten eller städa i klassrummet,

Nej, vilken tjatkärring jag blivit...men jag märker hur mycket tid jag tidigare lagt ned på jobbet. Tid som jag nu vill lägga på att skapa familj, att få lära känna min kropp inför förlossningen, att lära känna David fullt ut, att spela med mitt band, att utveckla mig själv som människa.

Nej, nu ska jag plocka ihop alla delar av datorna och videokanonen, ta mig upp till arbetsrummet och äta min apelsin.

Skööööönt!!!!

Alltid samma gamla visa...alltid panik och aldrig lätt. Det är vad det är när det gäller betygsättningen. Det finns alltid elever som tror att de har all tid i världen...man tjatar tills man blir blå...och ingenting händer. Var går smärtgränsen brukar jag fråga mig själv...vart går min smärtgräns. Just nu känns det som om jag hittat den. SItter klockan nio en kväll efter ett rep och funderar på betyg.

Spelning den 19 i Flen...tjohoo!!!

Nej! Nu får det vara nog!!!
Nu ska jag och David läsa bok tillsammans och sedan ska jag sova gott.

Ja, lite deppig är jag för att mitt sommarlov snart är slut...men det ska också bli skönt att börja göra något. Mina dagar har mest varit fulla av tv tittande den senaste tiden. Har liksom inte orkat göra något annat vilket visar för mig att det är dags att börja jobba...att börja göra nåot meningsfullt igen.
 Jag är dock nervös för att börja jobba. Denna termin kommer jag att ta mer so än tidigare och det kommer att kräva mer av mig. Jag kommer fortfarande att ha åttan och nian i språkval vilket jag tycker är pest...men de kräver lite mindre förberedelse men desto mer mental träning. Jag hoppas att den nya sjuan blir en bra klass och att vi ska få dem på rätt väg redan tidigt. Nu är det nya tag som gäller för mig och Cissie.
Mitt arbetslag kommer också att innebära spänning då vi har två nya arbetare hos oss. Så på fredag ska vi till Glotterskogen och testa oss. Spännande, läskigt men kul.

Min jobbarkompis Jocke har fått sitt första barn. Han skickade också med en bild men jag vågar inte lägga upp den eftersom jag inte vet om jag får.
Grattis Jocke och lycka till med att vara far!

En annan baby :)

Det ska bli så skönt med sommarlov. Men tro nu inte att jag tänker vila. Jag har nu fått mitt nya schema och det visar mig en intensiv men rolig framtid. Det som ändrat sig från förra terminen är att jag bara kommer att få fyra lektioner in svensk/engelska i stället för nio som jag haft tidigare. Visserligen är dessa fyra lektioner över en timme långa men de förstör inte en hel vecka. Vad menar jag nu med att säga att dessa lektioner förstör...jo det ska jag berätta nu.

Språkval i svenska/engelska är inte riktigt som en vanlig lektion i svenska eller engelska. De elever som kommer till klassen kommer ursprungligen från alla klasser på hela skolan. Dessa elever har sedan valt bort ett annat språk på grund utav olika anledningar. Det kan vara jätteduktiga men skoltrötta elever. Det kan vara elever som inte tar ett till språk på grund utav att de inte kan engelska eller svenska. Det kan vara elever som har läs och skrivsvårigheter och det kan vara MVG elever. Förstår nu att det är svårt att lägga någon nivå på språkvalet över huvud taget?
Ett annat stort problem som spårkvalet har är att de inte får något betyg i kursen. Detta som man har som "hot" för de eleer som inte jobbar har tagits bort för oss. Sälvklart talar vi lärare med varandra och det som de gör hos mig kommer att visa sig i deras andra betyg...men det är svårt.

Jag kommer att få ta över massor av So denna termin också. Därför måste jag plugga hårt i sommar. Jag ska ha en sjua i alla so ämnen, en åtta i rel och his och en nia i alla so ämnen. Det ska bli jättekul!

När sommaren är slut och vi ska börja igen så ska vi på en teambuildingdag med arbetslaget. Det ska bli jätteroligt! Vi kommer att vi ett jättebra lag!

Nu är äntligen den dagen här som jag väntat på i ett och ett halvt år. Det är så länge jag har varit mentor i den klass som nu går ut nian. Det konstiga med den klassen är att eleverna är jättemysiga när man har dem i enrum en och en. Men när de kommer i helklass är de odrägliga bortom era vildaste fantasier. Jag och mina mentorskollegor förstår inte vad det är som gått fel i den klassen. Men vi ska i morgon go out with a bang...lämna klassen så proffessionellt som vi bara kan. Bjuda på tårta och kanske ge dem en och en annan kram. Vi får väl se :)

Så nu ska jag sova gott inatt...men först ska jag se om det finns några strumpbyxor...tror att det kan bli lite kallt annars i morgon...eller vad tror ni?

Betygen är satta!!!!!!!!!!!!!

Måste ju göra mig förtjänt av min lönehöjning. Sitter därför på en söndag och jobbar för fullt. I morgon ska alla betygen vara satta så det är lite panik. Konstigt att jag ska ha panik när det är eleverna som ska ha det. Men, men...så är jag!

Nu ska jag duscha. Tog en tur på vår nya crosstrainer och jag måste säga att det var JÄTTEJOBBIGT! Nu ska fläsket bort...haha. Sedan ska jag gå bort till mina svärföräldrar och titta på när de bygger en kaninbur. Ja, det händer inte så mycket här ute i skogen :)

Nu har jag varit på en inspirationsdag i Solna på Ängkärrskolan. Det är Sveriges enda dyslexiskola och har besök från hela världen. Ni skulle ha sett hur klassrummen såg ut. Mycket ljusa med många bra hjälpmedel. Varje elev i de senare åren fick varsin bärbar dator. De hade trådlöst Internet och de hade en whiteboard som de kunde skriva på och på  så sätt skriva rakt in på en server där eleverna kunde ladda ned lektionen. Snart ska de också kunna styra vad eleverna surfar på under lektionerna. Varje lärare hade också en dator som de kunde ta med sig och arbete från. Det var 93 elever på skolan och 21 lärare + 7 hjälplärare. Deras skolpeng är tre gånger så stor också.

Jag har tidigare hört om denna skola. Jag var i Stockholm på en annan föreläsning och då var de där. Jag kände igen tjejen som är svensklärare.

Jag skulle också vilja titta om det finns tillgång till distansstudier om dyslexi...då skulle jag kunna bli lite av en expert på området. Många av min skolas experter går ju i pension nu så då försvinner mycket kunskap. 

 Ängkärrskolan i Solna

Idag har jag och min mentorskollega träffat våra blivande sjuor. Det var jättekul och spännande. Jag hoppas att det ska bli en bra och trivsam klass men jag tror nog inte att man någonsin kan komma bort från vissa svårigheter. Jag tycker dock att de var sociala redan nu så det är mycket bra.
Nu ska jag fundera lite på betyg och sedan ska jag städa lite. Inte nog med att det är full sprutt på jobbet...man ska ha full sprutt på helgerna också. Våra bästa vänner kommer för att grilla och ha skoj.

I morgon ska jag till Stockholm...igen....men denna gång ska jag till en skola och få inspiration.