Musikalen
Mina underbara dansare. De dansar till Dreamer av Ozzy.
Jag är seeeeeeen!
Sexorna anfaller!!!
Idag är jag nervös men också förväntansfull. Min blivande mentorsklass kommer på besök till vår skola.Jag och min mentorskollega ska ta emot dem. Jag har också gjort ett bildspel men alla lärare i arbetslaget så att de ska känna igen dem. Roligt nog kom då förslaget av hemkunskapslärare:
- Ska jag inte bara ha förklädet på mig?
Sedan skrattade hon så att hon blev helt röd i ansiktet. Vi fick vänta lite med att ta hennes bild :)
Nej, nu ska jag slänga i mig resten av frukosten och bege mig till jobbet.
Jag skriver hur det gick senare.
- Ska jag inte bara ha förklädet på mig?
Sedan skrattade hon så att hon blev helt röd i ansiktet. Vi fick vänta lite med att ta hennes bild :)
Nej, nu ska jag slänga i mig resten av frukosten och bege mig till jobbet.
Jag skriver hur det gick senare.
Mitt klassrum
Jaja, jag vet att detta inlägg har samma överskrift. Jag ville bara säga...det jag skulle sagt i förra...att mitt klassrum är klart. Det är målat och jättefint. I morgon ska jag kanske ta lite kort om jag kommer ihåg.
Musikalen är över och jag är sjuk!
Oj, vad duktiga de var. Mina dansare tränade stenhårt i en och en halv veckas tid för att uppträda på scen. De var jättenervösa men de klarade det. Jag är som en stolt mor till dem alla. Jag tror också att de alla växt som individer under detta projekt också.
Nu kommer vi till det tråkiga. Jag vet inte vad det är men jag blir alltid sjuk efteråt. Just nu sitter jag och låter som om jag har en gräsklippare i halsen. Jag har inte ont, bara lite konstigt kli i halsen...men det är jobbigt att inte kunna prata ordentligt. Funderar på att vara hemma i morgon och kurera mig innan det blir värre. Jag vet ju inte åt vilket håll denna sjukdom kommer att gå.
Tråkigt nog ser min vecka ut som sådan:
Måndag: Lektioner + byggrupp + träna på spex för niorna
Tisdag: Lektioner + lönesamtal
Onsdag: Lektioner + fest för de blivande pensionärerna på kvällen
Torsdag: Lektioner + att vi ska ta emot de blivande sjuorna samtidigt...fråga mig inte hur det ska gå till...
Fredag: Jag ska till Solna på föreläsningar och studiebesök
Förstår ni att jag inte har tid att bli sjuk just nu!!!!!
Nu kommer vi till det tråkiga. Jag vet inte vad det är men jag blir alltid sjuk efteråt. Just nu sitter jag och låter som om jag har en gräsklippare i halsen. Jag har inte ont, bara lite konstigt kli i halsen...men det är jobbigt att inte kunna prata ordentligt. Funderar på att vara hemma i morgon och kurera mig innan det blir värre. Jag vet ju inte åt vilket håll denna sjukdom kommer att gå.
Tråkigt nog ser min vecka ut som sådan:
Måndag: Lektioner + byggrupp + träna på spex för niorna
Tisdag: Lektioner + lönesamtal
Onsdag: Lektioner + fest för de blivande pensionärerna på kvällen
Torsdag: Lektioner + att vi ska ta emot de blivande sjuorna samtidigt...fråga mig inte hur det ska gå till...
Fredag: Jag ska till Solna på föreläsningar och studiebesök
Förstår ni att jag inte har tid att bli sjuk just nu!!!!!
Huvudet värker och hjärtat blöder
Musikalen går på fint som bara den. Alla dansar och ler och tycker att det är jätteroligt. Nackdelen med att ha hand om dansarna blir dock att jag får reda på så mycket av vad eleverna råkat och råkar ut för. De blir så öppna med sina besvär och tankar. Jag tror att dansen kanske gör att de öppnar sig på ett sådant sätt. Jag ska här vara en riktig vän och pedagog...och kanske också psykolog. Det passar mig bra.
Men dag hade jag en sådan fruktansvärd huvudvärk...på eftermiddagen kom regnet = förklaringen. Jag har blivit en riktig vädergumma...tack för det mamma!
Musikaltajm!
Nu var det dags igen för musikal igen. Skolans höjdpunkt, det vi väntat på hela vårterminen, ett sista ryck innan sommarlovet. Denna gång blev musikalen lite senare än förra gången. Bra egentligen då eleverna inte gör särskilt mycket tiden efter musikalen.
Denna gång kommen musikalen att handla om elever som 2038 tittar tillbaka på hur det var 2008 då de gick på högstadiet. Det kommer också att vara blandat med lite pusseldeckare då de förlorade en lärare då de var i Hula Hula- fängelset på Hawaii. Det kommer att vara låtar som Dreamer av Ozzy och Barbi Girl av Aqua. Mycket roligt för oss att dansa till.
Med oss menar jag då att jag för andra året i rad har fått äran att ta hand om de hårt jobbande dansarna. Vi har redan gjort klart en låt och arbetar nu parallellt med tre till. De är så duktiga. Det är ju faktiskt så att jag inte allt kan dansa själv. Men på något vis så löser de ut det problemet och de använder mig mest som trygghet, tröstare och uppmuntrare. Jag är tillfreds med min uppgift. Det enda som är jobbigt är när vi i morgon onsdag, kommer att komma till dagen då de kommer att vara arga, trötta, muskelvärkiga (är det ens ett ord??) och det är den dagen då de tycker att allt är skit. Då kommer mina peptalkingförmågor att sättas på prov.
Nej, nu verkar det som om WoW är online igen så då ska jag spela min warrior ett tag innan jag somnar. Det att göra något annat ett tag än att planera, rötta och genomföra lektioner, tar på mig. Jag är inte van...
ps, mitt klassrum genomgår en makeover...måste smygkika lite i morgon tror jag ;)
Denna gång kommen musikalen att handla om elever som 2038 tittar tillbaka på hur det var 2008 då de gick på högstadiet. Det kommer också att vara blandat med lite pusseldeckare då de förlorade en lärare då de var i Hula Hula- fängelset på Hawaii. Det kommer att vara låtar som Dreamer av Ozzy och Barbi Girl av Aqua. Mycket roligt för oss att dansa till.
Med oss menar jag då att jag för andra året i rad har fått äran att ta hand om de hårt jobbande dansarna. Vi har redan gjort klart en låt och arbetar nu parallellt med tre till. De är så duktiga. Det är ju faktiskt så att jag inte allt kan dansa själv. Men på något vis så löser de ut det problemet och de använder mig mest som trygghet, tröstare och uppmuntrare. Jag är tillfreds med min uppgift. Det enda som är jobbigt är när vi i morgon onsdag, kommer att komma till dagen då de kommer att vara arga, trötta, muskelvärkiga (är det ens ett ord??) och det är den dagen då de tycker att allt är skit. Då kommer mina peptalkingförmågor att sättas på prov.
Nej, nu verkar det som om WoW är online igen så då ska jag spela min warrior ett tag innan jag somnar. Det att göra något annat ett tag än att planera, rötta och genomföra lektioner, tar på mig. Jag är inte van...
ps, mitt klassrum genomgår en makeover...måste smygkika lite i morgon tror jag ;)
Betygsätt mig!
Ja, nu tror jag visst att politikerna blivit absolut körda i huvudet (ursäkta ordvalet) Men tanken att jag skulle låta mina elever betygsätta mig bidrog till en mindre hjärtklappning i morse. Det är inte direkt tanken av att bli betygsatt som upprörde mig. Egentligen blir man ju det som människa varje dag. Utan det var vad radiokanalens talare hade för egna åsikter som upprörde mig mest. Hon sa ungefär såhär:
- Att dessa pedagoger som arbetar med att betygsätta varje dag ska vara så rädda för att själva bli betygsatta.
Rädda!!! Vi?!! Lärare som är en av de mest utsatta grupperna i samhället?!?!?!
Jag funderade då mellan mina allt kraftigare hjärtslag som sådant:
Vilken annan grupp av arbetare/människor skulle de ens komma på tanken att betygsätta. Och varför i så fall bara mellanstadielärare och högstadielärare? Jag kom i mitt stilla sinne in på tanken att man kanske ska börja betygsätta varandra...eller varför inte betygsätta sin partner eller sina barn.
-Jag är ledsen, bagarn, men din tårta fick bara ett G...jag kommer nog inte tillbaka mer. I tidningen läste jag att "den och den "bagaren fått många VG. Eller just det...snart kommer ju ett nytt betygssystem...betyder det att alla måste sätta sig in i det?
Nej, jag ska sluta vara galen, men jag blev riktigt upprörd ska ni veta.
Jag vill här tala om hur man jobbar som lärare.
Vi blir bedömda av eleverna varje dag. Vi blir bedömda av föräldrarna varje dag och vi blir bedömda av vår rektor varje dag. Är det så att vi som pedagoger hör att eleverna inte mår bra med någon lärare så försöker vi att komma underfund om vad som är problemet. Ofta är det bara missförstånd. Kanske det också några gånger beror på att eleven i fråga fått ett dåligt betyg. Vi är inte blinda för elevdemokrati. Själv låter jag eleverna vara med och bestämma. De känner att de har kontroll...men jag måste ha den slutgiltiga kontrollen om det över huvud taget ska bli något gjort.
Ska eleverna lära sig något så måste vi vara deras chefer. Vi måste ha den auktoritet som gör att de lyder. Vi måste kunna sätta dåliga betyg utan att vi ska vara rädda för att få ett dåligt betyg av en elev...hör ni inte sjäva hur fånigt det låter?
- Att dessa pedagoger som arbetar med att betygsätta varje dag ska vara så rädda för att själva bli betygsatta.
Rädda!!! Vi?!! Lärare som är en av de mest utsatta grupperna i samhället?!?!?!
Jag funderade då mellan mina allt kraftigare hjärtslag som sådant:
Vilken annan grupp av arbetare/människor skulle de ens komma på tanken att betygsätta. Och varför i så fall bara mellanstadielärare och högstadielärare? Jag kom i mitt stilla sinne in på tanken att man kanske ska börja betygsätta varandra...eller varför inte betygsätta sin partner eller sina barn.
-Jag är ledsen, bagarn, men din tårta fick bara ett G...jag kommer nog inte tillbaka mer. I tidningen läste jag att "den och den "bagaren fått många VG. Eller just det...snart kommer ju ett nytt betygssystem...betyder det att alla måste sätta sig in i det?
Nej, jag ska sluta vara galen, men jag blev riktigt upprörd ska ni veta.
Jag vill här tala om hur man jobbar som lärare.
Vi blir bedömda av eleverna varje dag. Vi blir bedömda av föräldrarna varje dag och vi blir bedömda av vår rektor varje dag. Är det så att vi som pedagoger hör att eleverna inte mår bra med någon lärare så försöker vi att komma underfund om vad som är problemet. Ofta är det bara missförstånd. Kanske det också några gånger beror på att eleven i fråga fått ett dåligt betyg. Vi är inte blinda för elevdemokrati. Själv låter jag eleverna vara med och bestämma. De känner att de har kontroll...men jag måste ha den slutgiltiga kontrollen om det över huvud taget ska bli något gjort.
Ska eleverna lära sig något så måste vi vara deras chefer. Vi måste ha den auktoritet som gör att de lyder. Vi måste kunna sätta dåliga betyg utan att vi ska vara rädda för att få ett dåligt betyg av en elev...hör ni inte sjäva hur fånigt det låter?
Stockholm igen...
I morgon ska jag till Stockholm igen med min klass....klass 9A heter de och jag måste tillägga att de är MYCKET värre än dem på tv. Har du sett något program? Jag kan inte titta på det eftersom jag får nog i skolan.
I alla fall vi ska till Stockholm och gå till riksdagen. Gjorde jag det när jag gick på Söder? Jag kommer inte ihåg. Nu är det i alla fall andra gången jag kommer att komma dit :) Det ska faktiskt bli kul att se det igen...var ju på gränsen till sjuk förra gången...smittade ner en kollega och blev sängliggande en vecka efter :) Nu är jag fit for fight på ett helt annat sätt så det ska bli kul.
Jag undrar bara vad eleverna kommer ihåg av regering och riksdagområdet som vi läste i åttan. Jag undrar om de kommer att göra bort sig och faktiskt också mig. Bara de vet vad vår stadsminister heter...snälla låt dem göra det...snälla ,snälla.
Mata mig säger eleverna. Jag matar dem. Men vad de sedan ska göra med informationen jag matar dem med vet de inte. Att de faktiskt ska komma ihåg saker förstår de inte. Att de ska ta eget ansvar lär de sig inte. Jag hatar att vara en curlinglärare...men hur skulle de annars få någonting alls med sig från höstadiet...eller förlåt...grundskolans senare år.
Dröm om framtiden
Jo, det finns konstiga människor överallt. Säger det till mina elever hela tiden. De har målat upp framtiden i ett rosaskimrande ljus...när jag kommer bort från skolan kommer alla mina bekymmer att lösa sig, tänker de. Då kommer verkligheten att vara ljus och jag kommer att ha fritid...pyttsan heller!
Se bara på dem som jobbar...jobb upp över öronen har vi. Saker och ting fungerar inte som det ska och det verkar som om de som är ute i arbetslivet faktiskt var de där naiva snorungarna när de gick i skolan. Ingenting fungerar ju som det ska . Till exempel så fick jag bord och stolar till mitt klassrum (att jag ens fick det var ju ett litet under egentligen) Sedan fick jag ny ventilation (en stor vit låda som verkar kyla ned bara halva min kropp eftersom den står till vänster om tavlan) Gissa vad de ska göra nu? Jo nu ska de måla om...är det inte l i t e fel ordning allt har hänt.
Future City
Här är artikeln som finns i Internetkuriren. Jag finns till och med på bild i mitten till vänster:)
|
Dela på Facebook»Underbara fjortisar
Att fjortisar kan vara så underbara!
Vi var i huvudstaden idag och tävlade igen med klassen som har arbetat med Future City. Jag fick förmånen att följa med även denna gång och vi var lika självsäkra på vägen upp som vi var förra gången. Denna gång var det riksfinal. Av 52 bidrag var vi nu en del av elva bidrag (kände oss redan som vinnare)...nu var vi nära första priset tyckte vi. När vi kom till Stockholmsmässan blev vi inte så självsäkra längre ...allas bidrag var ju skitfina.
Presentationen (tre elever skulle stå på scenen och visa upp modellen) gick superbra och sedan var det bara att se på alla andras bidrag och hoppas att de inte skulle vara bättre än oss. Tiden gick och jag och mina kollegor blev mer och mer svettiga. Efter det skulle fem lag väljas ut till att bli utfrågade på scenen av juryn. Gissa om vi blev glada när de välljudande orden "Södra skolan" uttalades. Men nu kom illamåendet...nu skulle ju eleverna få frågor...det hade inte ens jag vetat om...hur skulle jag ha kunnat träna dem inför det?
Självklart hade jag inte behövt vara rädd...mina elever klarar ju allt! De fick till och med en extra applåd eftersom juryn var så imponerad...nu var det bara att kamma hem segern trodde vi.
Juryn tog väldigt lång tid på sig...de verkade vara oeniga...men sedan var det dags för de tre prisen att delas ut.
Tredjepriiset delades ut, 10 000 kr...inte vi.
Andrapriset delades ut, 15 000 kr...VIIIII...helt udnerbart! Min klass vann andrapriset!!! Jag tror inte riktigt att jag har smält det än...och inte de heller tror jag.
Lite roligt var det dock att se reaktionen hos dem som kom etta. En av flickorna kunde inte sluta gråta...hihi.
Sedan blev det tårtfrossa (ja om man kan kalla det för tårtfrossa även om det inte räckte till oss...nåja...jag behöver inga fler kalorier :)
Sedan åkte vi hem...trötta och lyckliga.
Det som är roligt är att denna klass vunnit två andra tävlingar så nu har de 35 00 kronor att resa för i nian...sälja strumpor...bah!
Vi var i huvudstaden idag och tävlade igen med klassen som har arbetat med Future City. Jag fick förmånen att följa med även denna gång och vi var lika självsäkra på vägen upp som vi var förra gången. Denna gång var det riksfinal. Av 52 bidrag var vi nu en del av elva bidrag (kände oss redan som vinnare)...nu var vi nära första priset tyckte vi. När vi kom till Stockholmsmässan blev vi inte så självsäkra längre ...allas bidrag var ju skitfina.
Presentationen (tre elever skulle stå på scenen och visa upp modellen) gick superbra och sedan var det bara att se på alla andras bidrag och hoppas att de inte skulle vara bättre än oss. Tiden gick och jag och mina kollegor blev mer och mer svettiga. Efter det skulle fem lag väljas ut till att bli utfrågade på scenen av juryn. Gissa om vi blev glada när de välljudande orden "Södra skolan" uttalades. Men nu kom illamåendet...nu skulle ju eleverna få frågor...det hade inte ens jag vetat om...hur skulle jag ha kunnat träna dem inför det?
Självklart hade jag inte behövt vara rädd...mina elever klarar ju allt! De fick till och med en extra applåd eftersom juryn var så imponerad...nu var det bara att kamma hem segern trodde vi.
Juryn tog väldigt lång tid på sig...de verkade vara oeniga...men sedan var det dags för de tre prisen att delas ut.
Tredjepriiset delades ut, 10 000 kr...inte vi.
Andrapriset delades ut, 15 000 kr...VIIIII...helt udnerbart! Min klass vann andrapriset!!! Jag tror inte riktigt att jag har smält det än...och inte de heller tror jag.
Lite roligt var det dock att se reaktionen hos dem som kom etta. En av flickorna kunde inte sluta gråta...hihi.
Sedan blev det tårtfrossa (ja om man kan kalla det för tårtfrossa även om det inte räckte till oss...nåja...jag behöver inga fler kalorier :)
Sedan åkte vi hem...trötta och lyckliga.
Det som är roligt är att denna klass vunnit två andra tävlingar så nu har de 35 00 kronor att resa för i nian...sälja strumpor...bah!
Vinnare!!!!
Det var så roligt idag. Jag och en klass (som jag har i svenska) åkte till Stockholm. Vi skulle tävla i Future City. De har arbetat med projekt et en mycket lång tid i No och Sv och nu var vi i Stockholm på regionsfina. 14 skolor fanns där och presenterade sina alster. Vår klass hade tillverkat en jättefin modell av sin stad. De hade målat alla fönster på de klossar som skulle vara höghus och de hade riktigt vatten för att visa sitt reningsverk. De hade en lift som fungerade med hjälp av två batterier och de hade till och med små lampor i fönsteren på höghuset. Tittade man lite mer noga på modellen kunde man till och med se får på ängen och små träd av målad frigolit. De hade jobbat hårt.
Enda nackdelen med det hela var att vi skulle vid skolan klockan 6.30 på morgonen...usch vad tidigt. Sov över hos mamma och pappa för att slippa köra så långt på morgonen. Alla var dock jätteglada på morgonen och av bar det. Vi släppte av den andra klassen vid dramaten...fanns ingenstans att stanna så de fick kuta ut när vi stannade till utanför. Sedan bar det av till Haninge och där var regionsfinalen.
Tre av eleverna hade en presentation som de skulle genomföra två gånger för juryn...de var superduktiga...stod som en stolt hönsmamma och lyssnade. Juryn var imponerad av dem och de sa att de faktiskt inte hade några frågor, det var en så bra förklaring.
Vi var mycket oroliga i slutet men rätt så säkra på att vi skulle vinna i alla fall. Vi kom med av de fyra som ska på riksfinal! Alltså kickade vi bort tio av de andra bidragen...stolt igen måste jag medge. Så nu den 4 april ska vi dit igen och kanske vinna 25000 kr till klassen...hoppas hoppas hoppas.
Nu ska jag skriva åtgärdsprogram och utvecklingssamtalslappar.
Enda nackdelen med det hela var att vi skulle vid skolan klockan 6.30 på morgonen...usch vad tidigt. Sov över hos mamma och pappa för att slippa köra så långt på morgonen. Alla var dock jätteglada på morgonen och av bar det. Vi släppte av den andra klassen vid dramaten...fanns ingenstans att stanna så de fick kuta ut när vi stannade till utanför. Sedan bar det av till Haninge och där var regionsfinalen.
Tre av eleverna hade en presentation som de skulle genomföra två gånger för juryn...de var superduktiga...stod som en stolt hönsmamma och lyssnade. Juryn var imponerad av dem och de sa att de faktiskt inte hade några frågor, det var en så bra förklaring.
Vi var mycket oroliga i slutet men rätt så säkra på att vi skulle vinna i alla fall. Vi kom med av de fyra som ska på riksfinal! Alltså kickade vi bort tio av de andra bidragen...stolt igen måste jag medge. Så nu den 4 april ska vi dit igen och kanske vinna 25000 kr till klassen...hoppas hoppas hoppas.
Nu ska jag skriva åtgärdsprogram och utvecklingssamtalslappar.
Kärlek till bänkar?
Återigen är jag för sent ute med ett kärlekstema i skolan. Den 14 feb kommer så fruktansvärt snabbt att jag aldrig hinner avsluta det jag håller på med för att kunna påbörja ett kärlekstema. Skitsamma tänkte jag nu på min kammare. Ska mina åttor aldrig få ett kärlekstema eftersom de har en sådan snigel till lärare. Nej! Så nu har jag arbetat fram ett kärlekstema till dem att arbeta med. De ville arbeta med film så varför inte titta på en film. Vi ska titta på Romeo och Julia (förknippar litteraturhistorian jag arbetar med nu) och sedan ska de bli riktiga skådespelare. Vi avslutar med en rolig ordlek. De måste träna på sitt ordförråd.
Jag trivs fortfarande i skolan...som lärare alltså. Jag har precis fått nya bänkar i mitt klassrum och stolarna kom en vecka efteråt. Sorgligt nog störs mitt sinne för form och färg eftersom det blivit fel i leveransen. Jag har nu bord med svarta ben och stolar med röda ben...förfärligt!!! Ska en beställning någonsin bli rätt i detta land...Det är ju liksom inte som att få fel färg på en top nu...det är bord för 30 personer som har blivit fel. Om jag känner till hur saker och ting fungerar så får jag vänta i..låt se...tio år för att saker och ting ska bli till rätta. Pust!
Jag har gått med i en grupp av lärare som ska se till att skolan blir renoverad så att vi och eleverna ska trivas. Vi ska också tänka på en sexas behov vid vår planering...vi ska nämligen ta emot dem år 2010. Det är ju bra att vi ser framåt. Jag kan i alla fall säga att jag har en sak som är först på min lista:
RENOVERA ALLA TOALETTER!!!!!!
Det är inte det allra undrebaraste att komma på morgonen...eller närsom helst really....och vara kissnödig. Att komma in på personaltoaletten är som att gå in i en gammal mans blöja...USCH! jag äcklade mig själv där. Men det är ju sant...när byttes rören där egentligen (hint: skolan byggdes 1921..haha) Toaletterna i resten av skolan är så tråkiga att vissa elever inte går på toa på hela dagen. Det kan nog inte vara bra för varken deras blåsa eller deras njurar...eller hur mamma?
Andra saker som jag funderar på när nu sexorna ska komma är väl att jag får ge upp mitt klassrum så att de ska kunna vara i paviljongen. Nu när kampen är över för att få det renoverat och få nya bänkar ska väl någon annan njuta av frukten. Tråkigt bara när jag börjar känna mig så hemma där. Hoppas att så inte är fallet eftersom jag älskar mitt klassrum.
Nej, nu ska jag se på House eftersom jag nog inte ska titta på 9A idag. Får ju nog av dem på vardagarna..hihi
Jag trivs fortfarande i skolan...som lärare alltså. Jag har precis fått nya bänkar i mitt klassrum och stolarna kom en vecka efteråt. Sorgligt nog störs mitt sinne för form och färg eftersom det blivit fel i leveransen. Jag har nu bord med svarta ben och stolar med röda ben...förfärligt!!! Ska en beställning någonsin bli rätt i detta land...Det är ju liksom inte som att få fel färg på en top nu...det är bord för 30 personer som har blivit fel. Om jag känner till hur saker och ting fungerar så får jag vänta i..låt se...tio år för att saker och ting ska bli till rätta. Pust!
Jag har gått med i en grupp av lärare som ska se till att skolan blir renoverad så att vi och eleverna ska trivas. Vi ska också tänka på en sexas behov vid vår planering...vi ska nämligen ta emot dem år 2010. Det är ju bra att vi ser framåt. Jag kan i alla fall säga att jag har en sak som är först på min lista:
RENOVERA ALLA TOALETTER!!!!!!
Det är inte det allra undrebaraste att komma på morgonen...eller närsom helst really....och vara kissnödig. Att komma in på personaltoaletten är som att gå in i en gammal mans blöja...USCH! jag äcklade mig själv där. Men det är ju sant...när byttes rören där egentligen (hint: skolan byggdes 1921..haha) Toaletterna i resten av skolan är så tråkiga att vissa elever inte går på toa på hela dagen. Det kan nog inte vara bra för varken deras blåsa eller deras njurar...eller hur mamma?
Andra saker som jag funderar på när nu sexorna ska komma är väl att jag får ge upp mitt klassrum så att de ska kunna vara i paviljongen. Nu när kampen är över för att få det renoverat och få nya bänkar ska väl någon annan njuta av frukten. Tråkigt bara när jag börjar känna mig så hemma där. Hoppas att så inte är fallet eftersom jag älskar mitt klassrum.
Nej, nu ska jag se på House eftersom jag nog inte ska titta på 9A idag. Får ju nog av dem på vardagarna..hihi
Utvecklingssamtal och kränkande behandling
Håller på med att förbereda inför utvecklingssamtal. Usch! Jag hatar verkligen utvecklingsamtalen...vet egentligen inte varför. Kanske det har att göra med att föräldrarna inte riktigt har förstått att de måste sätta krav på sina barn eller att de kanske ska se om de verkligen har en läxa eller ett arbete att göra klart. Nej, det är alltid skolans fel om något går fel...det är alltid skolans fel om eleven inte förstår. (Det första vissa elever säger INNAN de läst instruktionen är att de inte förstår) Kanske föräldrarna ska komma till skolan lite oftare och se hur deras söner och döttrar beter sig på lektionerna? Att vi står och ger och ger och ofta inte får ett skit tillbaka. Kanske de ska få veta att deras söner och döttrar ibland är väldigt otrevliga och kallar oss lärare för både det ena och det andra. Eleven har så fruktansvärt många rättigheter...men har inte vi det också. Ska vi verkligen behöva gå till jobbet och bli illa behandlade?
Att bli kallad för idiot eller miffo är en kränkande behandling. Två av mina lärarkollegor har precis blivit kallade för dessa tilltalsnamn. Det är ju förskräckligt! Att en elev kallar en lärare för det är lika illa som om en lärare skulle kalla en elev det eller om en elev skulle kalla en annan elev för det. Alla skolor har en behandlingsplan för kränkande behandling. Ett tips är att ni alla läser den. Jag tycker också att alla lärare ska tänka på sitt egenvärde som person. I vilka andra yrken blir man så påhoppad som i detta yrke? (poliser väljer det)
En kollega berättade en sak för mig för ett tag sedan. Om min bil skulle bli vandaliserad på parkeringen så skulle domen kunna bli såhär: Du är lärare, det får du räkna med. Detta finns att läsa i fall som tagits upp i rätten. Va?! svarade alla kollegor i kör...det var inget vi fick höra på lärarhögskolan. Jag har till och med en kollega som inte parkerar på parkeringen för att hon är rädd för just det.
Då tänken ni kanske...men jag hade faktiskt jättestränga lärare när jag gick i skolan. De behandlade mig inte alls bra. Då ber jag er att tänka om. Hur behandlade de dig? Var det inte bara så att de kanske ställde krav på dig? Var det kanske så att de ville att du skulle visa din fulla potential? Många elever tycker att vi plågar dem bara för att vi vill se resultat. Vi vill se dem blomma ut...vi vill se den utmana sig själva och växa. För många elever kör säkert.
Jag vill att alla mina elever ska lyckas i livet. Jag vill att de ska kunna sitta vid en middagsbjudning och förstå vad de vid bordet pratar om och kunna delta i diskussioner. Jag vill att mina elever ska tjäna mer pengar än mig (inte så svårt egentligen) Jag vill att mina elever ska uppfostra sina barn till att tycka om skolan. Jag vill att mina elever ska tycka att de behöver skolan eftersom även ett fotbollsproffs kan hamna i en bilolycka och bli rullstolsbunden...vad ska de då göra?
Jag lämnar er nu...mina tankar blir för mycket att läsa. Jag kommer säkerligen att återkomma till detta senare men nu ska jag äta. Även lärare måste äta ibland (detta har eleverna svårt att fatta) Är ni människor? Det trodde vi inte...
Att bli kallad för idiot eller miffo är en kränkande behandling. Två av mina lärarkollegor har precis blivit kallade för dessa tilltalsnamn. Det är ju förskräckligt! Att en elev kallar en lärare för det är lika illa som om en lärare skulle kalla en elev det eller om en elev skulle kalla en annan elev för det. Alla skolor har en behandlingsplan för kränkande behandling. Ett tips är att ni alla läser den. Jag tycker också att alla lärare ska tänka på sitt egenvärde som person. I vilka andra yrken blir man så påhoppad som i detta yrke? (poliser väljer det)
En kollega berättade en sak för mig för ett tag sedan. Om min bil skulle bli vandaliserad på parkeringen så skulle domen kunna bli såhär: Du är lärare, det får du räkna med. Detta finns att läsa i fall som tagits upp i rätten. Va?! svarade alla kollegor i kör...det var inget vi fick höra på lärarhögskolan. Jag har till och med en kollega som inte parkerar på parkeringen för att hon är rädd för just det.
Då tänken ni kanske...men jag hade faktiskt jättestränga lärare när jag gick i skolan. De behandlade mig inte alls bra. Då ber jag er att tänka om. Hur behandlade de dig? Var det inte bara så att de kanske ställde krav på dig? Var det kanske så att de ville att du skulle visa din fulla potential? Många elever tycker att vi plågar dem bara för att vi vill se resultat. Vi vill se dem blomma ut...vi vill se den utmana sig själva och växa. För många elever kör säkert.
Jag vill att alla mina elever ska lyckas i livet. Jag vill att de ska kunna sitta vid en middagsbjudning och förstå vad de vid bordet pratar om och kunna delta i diskussioner. Jag vill att mina elever ska tjäna mer pengar än mig (inte så svårt egentligen) Jag vill att mina elever ska uppfostra sina barn till att tycka om skolan. Jag vill att mina elever ska tycka att de behöver skolan eftersom även ett fotbollsproffs kan hamna i en bilolycka och bli rullstolsbunden...vad ska de då göra?
Jag lämnar er nu...mina tankar blir för mycket att läsa. Jag kommer säkerligen att återkomma till detta senare men nu ska jag äta. Även lärare måste äta ibland (detta har eleverna svårt att fatta) Är ni människor? Det trodde vi inte...
Klass 9A
Jag satt just och tittade på serien om klass 9a på Svt s hemsida. Jag tycker att serien är super och mycket pedagogiskt peppande för mig. Måste säga att jag lär mig massor av att lyssna på framför allt Stavros som är lärare i matte. Han är bara helt underbar och det roliga är att han undervisar ungefär som jag gör. Detta säger jag inte för att skryta, det är bara så att jag blev så himla glad när jag upptäckte det. Kanske jag är en bra lärare i alla fall. Detta är vad jag frågar mig själv varje dag.
Jag är lärare på en högstadieskola och vi har många svaga elever i mitt arbetslag. Det blir så när specialläraren är med i laget. Jag är lärare i språkvalet svensk/engelska så jag träffar många av de barn som inte orkar eller kan ha ett till språk. Dessa är de barn som behöver mest uppmuntran.
Idag fick jag kommentaren att jag var en bra lärare. Det kan jag leva på i en månads tid. Förhoppningsvis kommer det en till kommentar någonstans däremellan så att jag kan leva lite längre. Vet ni vad anledningen till att jag fick den kommentaren var? Jo, jag gick med elevens moppehjälm till honom. Han hade glömt den i klassrummet och jag letade upp honom för att ge honom den. Inte riktigt vad jag egentligen skulle bli kallad bra lärare för, men nu kanske han och jag har kommit till en slags överenskommelse. Han har sett att jag inte vill honom något annat än väl. Jag ger honom inte läxor för att jag avskyr honom och vill förstöra hans liv. Jag ger honom läxor för att jag vill att han ska lära sig att ta ansvar och lära sig något.
Tillbaka till Stavros. En lärare ska vara som en cowboy och fånga in alla elever. Hihi...en gång fick jag hämta en elev inne i uppehållsrummet. Han tyckte väl att det var lite pinsamt, men han följde så snart med mig oc vi kunde ha en bra lektion tillsammans. Språkvalssjuorna är underbara små människor.
Härom dagen sa en elev att han hellre ville testa på en svårare bok än den lättlästa. Kors i taket! Vad lycklig jag blev. Jag gav honom den tjockare boken av Gullivers resor och han tackade och bockade. Trevlig kille. Dagen efter kom en av mina elever som jag inte fått att göra något på ett och ett halvt år. Han ville låna Frankensteins monster eftersom han skrev ett arbete om Mary Shelley. Jag trodde att jag skulle svimma....så roligt! Vad har jag nu gjort för att nå honom? Detta måste jag analysera noga så att jag kan göra om det.
Jag älskar att vara lärare...så mycket jag kan lära mig av eleverna...och så mycket jag har att ge dem...hela mitt hjärta ibland.
Jag är lärare på en högstadieskola och vi har många svaga elever i mitt arbetslag. Det blir så när specialläraren är med i laget. Jag är lärare i språkvalet svensk/engelska så jag träffar många av de barn som inte orkar eller kan ha ett till språk. Dessa är de barn som behöver mest uppmuntran.
Idag fick jag kommentaren att jag var en bra lärare. Det kan jag leva på i en månads tid. Förhoppningsvis kommer det en till kommentar någonstans däremellan så att jag kan leva lite längre. Vet ni vad anledningen till att jag fick den kommentaren var? Jo, jag gick med elevens moppehjälm till honom. Han hade glömt den i klassrummet och jag letade upp honom för att ge honom den. Inte riktigt vad jag egentligen skulle bli kallad bra lärare för, men nu kanske han och jag har kommit till en slags överenskommelse. Han har sett att jag inte vill honom något annat än väl. Jag ger honom inte läxor för att jag avskyr honom och vill förstöra hans liv. Jag ger honom läxor för att jag vill att han ska lära sig att ta ansvar och lära sig något.
Tillbaka till Stavros. En lärare ska vara som en cowboy och fånga in alla elever. Hihi...en gång fick jag hämta en elev inne i uppehållsrummet. Han tyckte väl att det var lite pinsamt, men han följde så snart med mig oc vi kunde ha en bra lektion tillsammans. Språkvalssjuorna är underbara små människor.
Härom dagen sa en elev att han hellre ville testa på en svårare bok än den lättlästa. Kors i taket! Vad lycklig jag blev. Jag gav honom den tjockare boken av Gullivers resor och han tackade och bockade. Trevlig kille. Dagen efter kom en av mina elever som jag inte fått att göra något på ett och ett halvt år. Han ville låna Frankensteins monster eftersom han skrev ett arbete om Mary Shelley. Jag trodde att jag skulle svimma....så roligt! Vad har jag nu gjort för att nå honom? Detta måste jag analysera noga så att jag kan göra om det.
Jag älskar att vara lärare...så mycket jag kan lära mig av eleverna...och så mycket jag har att ge dem...hela mitt hjärta ibland.
