I Will Prevail

Den nya sången i vårt hus åär en liten rapp som jag gjort så att Olle ska tycka att det är kul att sitta där på pottan. Tydligen fungerar det eftersom han nu har både kissat och bajsat i pottan idag. Roligt tycker jag. Vi testar bara på skoj och om det fungerar är det roligt, annars kan vi vänta till senare.

I morgon ka vi till Kolården så då kommer blöjan att åka på igen tror jag eftersom vi inte kan släpa med oss pottan i parken...det har jag aldrig sett någon göra :)

Nu ska jag dra upp olle ur badet också då han badat klart.

Alla tjejer har väl en dröm? Jo, att få ett helt eget rum till sina kläder och smycket. Denna dröm har nu gått i uppfyllelse för mig och jag håller precis på att flytta in alla mina saker in i en gåingarderob. Men att åka till IKEA med en galen tvååring gör jag inte om på senare tid.

Det var tidig morgon. Olle och Anna hade precis fått in sig själva och alla sina väskor i bilen. Dimman låg tjock över Hävlabygden men solen hade precis börjat sprida sina lågt liggande strålar över den nattblöta asfalten. Bilen började rulla ned för gatan, ned mot bruket för att i en abrupt smäll stanna till. Att Anna inte såg något för att solen var så stark var inget konstigt denna höstmorgon. Hon hade kört vägen en miljon gånger innan...men nu var det något som var i vägen. En lyktstolpe! Ajajaj...tänkte Anna när hon parkerade bilen lite längre bort. Ilskan kom över henne som en varm flod...KLANTIGT, tänkte hon när hon klev ut för att besiktiga skadan. Ena lyktan och blinkersen hade sett sina bästa dagar, liksom sidan på kofångaren. KLANTIGT skrek hon för sin inre röst.

Anna ringde till sin man David som sa att hon skulle ta det lugnt och åka till pappa Håkan på dagen. Sagt och gjort. Anna har världens bästa pappa som tar emot henne när hon behöver honom. Han är lugn och stark och genast mådde Anna bättre.

Där har ni min berättelse, kära vänner. Annas första krock! ... med en lyktstolpe!

Nu frågade till och med min far varför jag inte skriver i min blogg längre. Dags att slänga dit någora rader då kanske. Men tiden räcker inte riktigt till för att få till trevliga och långa inlägg på denna blogg. Då kanske man kan dra en funderare på ett annat sätt, kanske det är något annat som ska få stryka på foten för att jag ska hinna lägga in lite saker här. Vad skulle det i så fall kunna vara???

Jag kanske ska ta bort att tvätta...nej, då blir inte David glad i mig. Kanske jag ska lämna Olle på dagis? Hmm....ddå blir inte dagispersonalen glada. De verkar ha mycket att göra med honom på dagarna.

Nej, men du...det var rätt så kul att skriva ett inlägg såhär...ska kanske fortsätta med det ett tag :)

 

Nu har jag fått vabba massor av gånger tycker jag, men fler lär det väl bli.
Vad gör man under en vabbdag då? Själv har jag jobbat nu under tiden Olle har sovit, men kanske ska man ta det som en dag att koppla av. Jag menar, det är ju inte jag som är sjuk. Inte denna gång i alla fall :)

Idag ska man skriva på betygskatalogen så jag passar på att in på Apoteket en snabbis också.

Något annat som hänt är att Olle har fått höstblåsor. De är snart borta i alla fall, men hela hans sjukdomsförlopp gick åt fel håll. Det ska börja med feber oh sluta med blåsor i händer och på fötter, men han fick blåsor på låren, sedan på fötterna, sedan på händerna och nu har han feber. Han är ju skum vårt barn.

David har fått ont på tungan och jag börjar få ont i halsen...aldrig får man vara nöjd. Men snart slutar eleverna och sedan är det inte lång tid kvar till somarens lugna dagar...men utan dagis för Olle då. Får väl åka dit och hälsa på tror jag, så att han inte glömmer dem :)

Nej, nu ska jag tvätta krullet och sedan mata Olle.

Det är tur att det inte var förr i tiden. Skulle jag ha blivit pryglad då för att jag inte höll Guds dag helig? Jag har nu jobbat i ca fyra timmar på olika projekt, men det betyder att jag kan ta det lite lugnare i veckan. Jag gillar att ha det så.
Nästa vecka blir bra. Vi ska ha prov på måndagen, på tisdagen har jag dem bara i två timmar och på onsdagen är det sista dagen innan lov och rep på kvällen. På torsdagen är det lov och på fredagen har vi spelning på Riva på kvällen. Alla som känner för att komma är välkomna. Det är en sen spelning och alla kommer väl att vara knökfulla, men då hör de i alla fall inte om jag spelar fel :) haha

Nej, nu ska jag väcka plutten och äta kvällsmat snart. Har ju varit en jobbig dag liksom...

Idag har vi varit och sett Rejmyre musikkår här i Hävla. De startade vid nio vid affären och sedan stannade de på vissa ställen i hela Hälva. Olles tider gjorde att vi bara gick till Mässen för att ta en fika och lyssna lite på dem utanför. Det var verkligen trevligt måste jag säga. Kul också att Olle tyckte att det var roligt. Han charmade alla där han sansade framför musikerna. Alla tittade på honom mer än på dem, men de delade gärna med sig av uppmärksamheten tror jag.
Han hittade också en torkad blomma och gav den till en av fanbärarna. Hon smälte.

Hugo kom också och de båda grabbarna samtalade lite innan det var dagt för fikat som serverades inomhus. Tack för det...burr.

Efteråt tog vi en liten promenad med Mimmi och Hasse för att prata av oss lite om allt möjligt. En trevlig söndag helt enkelt.

 Okej, de var inte så här många och medelåldern var väl sådär 70, men kul var det i alla fall.

På fredag ska jag äntligen klippa mig igen. Till min lycka så har min frisörska kommit tillbaka från Åre där hon spenderat vintern. Tvärt emot en björn som går i ide sökte hon sig till ännu mer snö...

Jag började samtalet på Hull och Hår (som jag kallar det) med att fråga vem av dem som klippte mest likt Lisa...Cia sa att Lisa var tillbaka. Lyckan var stor! Men egentligen började hon inte jobba förrän måndagen efter, men hon var villig att göra ett undantag för mig. Underbart!

Vi har en spelning nästa fredag på gamla Picazzo och då kan jag faktiskt inte ha ett råttbo på skallen. Jag förstår inte personer som kan klara av att ha långt hår. Det tovar sig, ligger aldrig som jag vill, blir slitet skitfort och färgen ska vi bara inte tala om.

Nej, detta med långt hår är bara för Heidi Klum och hennes vänner. De som kan svänga med håret utan att det blir en stor boll av elektricitet. De som kan tvätta håret utan att klogga igen hela avloppet (skyller på min struma) och den som inte har en kräkfärgad grundfärg som måste döljas. Dessa människor får ha långt hår. Vi andra får likana igelkottar ett tag till.

Tack Lisa för att du finns! Jippiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!

Är det fler som tittat i en flora och tyckt att det är rätt så häftigt att någon skrivit ned alla blommor och växter som finns? Tack Linné!

Jag fick ett mail av min mor där det stod att man ska akta de små söta igelkottar som just nu ska lära sig att gå. Vi har pratat om detta i klassen och jag fick veta att igelkotten faktiskt är ett fridlyst djur. När det känner starka lukter av tobak eller parfym så spottar den ned sig själv. Detta beteende förstår inga forskare sig på.

Visst är denna lilla bäbis underbart söt?
Blir man inte så kär? Konstigt att förstå att denna lilla krabat har 16000 taggar på denna lilla kropp. Mamman är dock glad att taggarna är mjuka när den föds :)

Hmm..det blir ju problem när man har ett så hektiskt liv osm jag har. En son son mest har smeknamnet virvelvinden och ett rätt så krävande jobb. Man är ju aldrig liksom ledig. Men jag ska försöka att ta mig tid till att blogga då jag vet att det är några som verkligen vill det. Passar på att skicka en hälsning till er där ute :)

Vad skriver man i en blogg egentligen? På Facebook är det så lätt att bara skriva en rad om att man är trött eller ska ha rep...men här i bloggen krävs det liksom mer känner jag. Man ska lägga in bilder och man ska vara djup på ett helt annat sätt. Eller är det jag som har för stora ambitioner för detta med bloggandet?

Nu ska jag försöka att skriva ett bra inlägg för er att läsa...men var snälla mot mig...jag är inte så duktig än :)

Är det fler än jag som får panik av skrik mitt i natten. Min kropp stänger av och hjärtat dunkar som bara den i bröstet. Jag får en lätt illamåeende och kan knappt resa sig upp. Jojo, jag undrar hur det kommer sig att mina gener levt vidare. Man kan ju tänka på fight eller flykt, men att min reaktion skulle innebära säker död för den grott människa som varit mina föregångare.
Intressant tanke :)

På Olles födelsedag, som förresten var igår, så brann Klaveret ned. Alla som åker på vägen mellan Hävla och Katrineholm vet att man måste åka genom Forsa. Där fanns det ett fallfärdigt hus. I många år har det bara varit ett skelett av ett hus, men på något sätt har en dam lyckats att bo där. Vi har sett henne när hon har cyklat den där milen mellan Katrineholm och Forsa och vi har nndrat hur länge det skulle gå.
Men igår när jag åkte hem, brann det i det som förut var Klaveret. Bara en hög skorsten stod kvar i kolhögen. Vi hade ju hört rykten om att det skulle hända och nu hade väl kommunen bestämt sig. Det var ingen mordbrand, nej, det var avspärrning med band runt. Det var nog för det bästa för både tanten och alla i Forsa.

...men jag kan inte undgå att undrar var tanten tog vägen och var hon bor nu....

Ja nu var det länge sedan jag skrev igen. Måste erkänna att jag tror att det är facebooks fel. Jag går in på internet och tittar på mina tre mailar och sedan går jag in på facebook och sedan finns det inte så mycket mer tid till at till exempel skriva här. Jag vet dock att i alla fall min mormor tycker att det är kul att läsa här. Jag skriver för henne nu alltså.

Så har det gått massor av tid sedan sist. Var ska jag börja att skriva? Jag får ta en sak i taget. Jag antar att detta kommer att bli ett rätt så långt inlägg denna gång. Jag sätter mig tillrätta, tar upp mitt tangentstöd som Olle slitit ned på golvet. Rättar till musmattan som han bitit på och sätter igång.

Jag började jobba efter tio månaders mammaledighet. Måste ergänna att det faktiskt var skönt att lämna över till David som nu skulle vara hemma i tre månader. Att börja jobba blev lite av en tillflyktsort. Jag kan tycka att det faktiskt är jobbigt att krypa runt på golvet en hel dag. David tog detta med lugn och tyckte att det skulle bli en lugn och trivsam tid hemma...men tji fick han.
Olle är med aktiv än vanligt och david får hela dagarna springa efter honom. Jag märker att det är jobbigt när jag kommer hem efter jobbet och vill ta det lite lugnt, då är det bara att sätta igång. I vanliga fall har jag en bra man som tar hand om det mesta. Men nu har han nackspärr och har tvingats att vara hemma med sjuk man och barn. Nu är det panik, jag vet ju inte hur man lagar mat...men jag antar att jag någon gång måste lära mig. Igår gjorde jag kokta grönsaker med fläskkotlett och egengjord sås. Det smakade faktiskt gott.

Nu jobbar jag i FBK (förberedelseklassen) och det är väl okej. Det är ju lite svårt med det att de inte kan svenska, men jag ska ändå lära dem alla saker de behöver från en högstadieskola. Svårt så förbenat måste jag säga. Men också en bra och trevlig utmaning. I morgon ska jag på en föreläsning om kulturkrockar...spännande.

Bandet går bra. Vi har kommit med i rockkarusellen och hanr just nu spelat två av tre spelningar. Jag tror att de tycker att de inte låter skit i alla fall. Första spelningen var vår gitarrist i Thailand så då hyrde vi in Emeli Öberg från ett annat band och tidigare RedMint. Det fungerade jättebra och hon vill fortsätta i bandet. Andra spelningen var camilla sjuk så då fick jag sjunga allt, inte så kul, men det fungerade också. Nu på torsdag har vi vår sista spelning i Eskilstuna så då ska väl allt sitta tror jag. Skulle bara fattas att någon annan blir sjuk eller så.

Vi har också varit i radio p4 den 2 mars kl 8.30-9.00. Det går att säka på radio sörmlands Lyssna igen om ni vill höra det igen. Jag tror inte att vi gjorde bort oss, även om jag hatar min röst som låter så barnslig i radio. Konstigt att jag inte låter så när jag sjunger???

Olle fyller snart ett år och David fyller 30 år. Det ska bli kul att fira dem. Vi skulle ha en stor fest men det är många som inte kunde komma. Verkar bara bli släkten igen. Inte mig emot. Mormor har bakat kakorna och <frida ska göra min vision om Olles tårta till verklighet.

Vi är sugna på att skaffa ett eget hus och har varit och tittat på några i Katrineholm. Men det som slog oss var hur mycket korten ljuger. Det ser ju inte alls ut som det gör på bilderna ju! Men just nu har vi inte fallit för något hus egentligen. Det är ju mycket som ska stämma: Det får inte ligga för avsides, det ska vara lite skog, det ska finnas x antal rum och det ska gärna finnas relokal d v s källare eller gillestuga. Det ska finnas bra uppvärmning och inte allt för mycket att göra inne och det ska vara en fin och rymlig trädgård. Det är väl inte för mycket begärt, eller?!

Nej, nu ska jag gå och laga lite mat åt mina sjuklingar så vi ses väl om några månader igen???

Ett  gift par i 60-års åldern firade sin 40-åriga  bröllopsdag
på en lugn,  romantisk liten restaurang...

Plötsligt dök en  liten vacker fe upp på deras bord. Hon sa:
"För att ni är  ett exemplariskt gift par och för att ni är  kärleksfulla
mot varandra så  kommer jag ge er båda varsin önskan."
Hustrun svarade  "Åh, jag vill resa runt i världen med min älskade make."  

Den lilla feen  viftade med trollspöt och - poof! - Två biljetter till Queen Mary  II
dök upp i hennes  händer..

Mannen tänkte efter en stund: "Ja, detta  är väldigt romantiskt, men ett
tillfälle som  detta kommer aldrig igen. Jag är ledsen min kärlek, men min  önskan
är att ha en hustru 30 år  yngre än jag."
Hustrun och feen  blev djupt besvikna, men en önskan är en önskan.
Så feen viftade med trollspöt igen och poof! ...  Mannen blev
93 år gammal.  

Sensmoralen i denna historia: Män som är  otacksamma jävlar ska
komma ihåg att  även feer är kvinnor...

   
Skicka  detta till en kvinna som BEHÖVER ett gott skratt  ...

Ja, för nog får man en fin bak om man ska äta alla de kakor jag gjort. Jag testade lite andra sorter än vad jag brukar göra och det skulle jag väl kanske inte ha gjort. De blev väl inte de godaste gakorna jag gjort. Men som tur är så kan man ta med sig och på så vis bli av med dem. Sedan har vi också kommit på en bra femtiokronorspresent. Jag köpte en glasburk som jag ska fylla med kakor...den kommer att bli jättefin...men Anton får inte ta den då han inte tycker om choklad (hur kan man inte tycka om choklad)

Nu kom jag och tänka på en serie som går på tv. Den heter "Ett herrans liv" och handlar om en tjock präst som hamnar i ett litet samhälle ute på landsbygden i England. Hon älskar choklad och som tioårsjubileum så fick hon en chokladfontän som present. Hon blev så till sig att hon dök in i den och sedan var hennes andra present ett besök av en biskop. Där satt hon på golvet med choklad överallt och sedan sa hon att han gärna fick slicka på henne om han ville. På kvällen söp hon sig full eftersom hon gjort bort sig så mycket men hon glömde bort att det var en midnattsmässa...hon gick dit stupfull. Jag trodde jag skulle kissa på mig av skratt.

Nej, nu ska jag planera vad Olle och vi ska ha på oss i jul. Det blir ju tre fester att planera kläder inför.

God Jul på er alla och ett Gott Nytt År!

God Jul önskar jag alla mina vänner och bekanta.

Jag har snart läst ut den tredje boken av grottbjörnens folk. Första gången jag läste serien var jag i Linköping och tv n gick sönder. Nu läser jag bara på skoj.
Serien är väl egentligen inte så jättebra. Författaren har skapat en superkvinna som är för perfekt, men man får läsa mycket om hur det faktiskt var på den tiden. Auel verkar ha läst på mycket och om bortser från all fiction så är den rätt så bra. Till och med spännande på sina håll. Men vissa sidor bläddrar jag bara förbi då hon beskriver landskapet så ingående att man faktiskt skulle kunna se varje lite barr på träden. Långtråkigt i längden.