I Will Prevail

Ja, för nog får man en fin bak om man ska äta alla de kakor jag gjort. Jag testade lite andra sorter än vad jag brukar göra och det skulle jag väl kanske inte ha gjort. De blev väl inte de godaste gakorna jag gjort. Men som tur är så kan man ta med sig och på så vis bli av med dem. Sedan har vi också kommit på en bra femtiokronorspresent. Jag köpte en glasburk som jag ska fylla med kakor...den kommer att bli jättefin...men Anton får inte ta den då han inte tycker om choklad (hur kan man inte tycka om choklad)

Nu kom jag och tänka på en serie som går på tv. Den heter "Ett herrans liv" och handlar om en tjock präst som hamnar i ett litet samhälle ute på landsbygden i England. Hon älskar choklad och som tioårsjubileum så fick hon en chokladfontän som present. Hon blev så till sig att hon dök in i den och sedan var hennes andra present ett besök av en biskop. Där satt hon på golvet med choklad överallt och sedan sa hon att han gärna fick slicka på henne om han ville. På kvällen söp hon sig full eftersom hon gjort bort sig så mycket men hon glömde bort att det var en midnattsmässa...hon gick dit stupfull. Jag trodde jag skulle kissa på mig av skratt.

Nej, nu ska jag planera vad Olle och vi ska ha på oss i jul. Det blir ju tre fester att planera kläder inför.

God Jul på er alla och ett Gott Nytt År!

God Jul önskar jag alla mina vänner och bekanta.

Jag har snart läst ut den tredje boken av grottbjörnens folk. Första gången jag läste serien var jag i Linköping och tv n gick sönder. Nu läser jag bara på skoj.
Serien är väl egentligen inte så jättebra. Författaren har skapat en superkvinna som är för perfekt, men man får läsa mycket om hur det faktiskt var på den tiden. Auel verkar ha läst på mycket och om bortser från all fiction så är den rätt så bra. Till och med spännande på sina håll. Men vissa sidor bläddrar jag bara förbi då hon beskriver landskapet så ingående att man faktiskt skulle kunna se varje lite barr på träden. Långtråkigt i längden.

Jag tar upp handledsstödet från golvet, det som Olle slängt ned och funderar en stund på hur lyckligt lottad jag verkligen är. Jag har en underbar man som skulle göra allt för mig. Han lagar mat åt mig och städar hälften av allt. Han är duktig med datorer och på att handskas med Olle.
Sedan har jag min lilla plutt Olle som är så duktig. Han är redan nio månader och kan redan resa sig och gå längs möbler. Han förstår att han kan få folk att skratta genom att göra roliga miner och han snackar massor. Snabb är han också när han tar sig fram. Mest när han ska ha tag i katten.

Att ha bra folk runtomkring sig är också viktigt och Davids föräldrar hjälper oss massor. Det är så skönt när Susanne kommer förbi och vi får äta i lugn och ro varje torsdag. Underbart!
Sedan har jag mina föräldrar som ger mig så mycket. Mamma som ger mig en rolig stund varje vecka i bandet och pappa som man bara behöver be så fixar han bilen.

Det är underbart att leva just nu.

Jag ska titta tillbaka på detta inlägg senare i höst när eleverna är olidliga och allt är jobbigt. Då ska jag tänka på det jag har här och nu.

 Frida godisråtta
 Frida ska snart spela in sin synt.
 Mamma spelar in sina trummor.
 Jag spelar in min bas.
  Jag sjunger in sången.
 Vår ljudtekniker Patrik.

För första gången sedan Olle var några veckor gammal så skaffade vi oss barnvakt. Sedan bar det av till Jättorps golfbana för lite julmatsmys med mamma, pappa, mormor och Göran.

Maten var jättegod, men efteråt så tänker man på att man öst i sig nästan bara kött. Kände mig nästan gravid på natten då magen stod i fyra hörn. Men gott är det under tiden man äter, vilket är lite konstigt tycker jag.

Det fanns hur många sorters sill och kallskuret som helst. Blev dock lite besviken på att det inte fanns så mycket varmt att äta. Men det var ett fint dessertbord med ostkaka, små minisemlor och hembakat godis. Jag tänkte mig dock inte för och åt en godos med hasselnöt i. Det skulle jag inte ha gjort. SOm tur var hade jag lite tabletter för allergi i min plånbok. Dumma mig, att jag inte tänker på att jag inte riktigt tål nötter. Min mun började pirra och det stack i tungan. Jag fick också blåsor på tungan vilket helt gick ned efter ett tag. Tvi för hasselnötter!

När vi kom hem hade svärföräldrarna haft det jättekul med Olle. Han hade sovit och lekt om vartannat och han hade också ätit bra. Det såg jag dagen efter på hans kläder (finns något som heter haklapp). De hade till och med badat honom eftersom de tyckte att det var roligt. Ja, kanske det. Roligt för oss i alla fall...tack tack.

På kvällen gick en dokumentär om Wold Trade Center vilket var lite läskig, men vi tittade på den och sedan var det dags för sängen. En rolig och underbar dag med min familj. Tack Susanne och Sventa.

Bild kommer senare.

Ikällska jag på mitt första Tupperware (eller hur det stavas). Ska bli kul tycker jag :)

Att bo ute i skogen har både sina fördelar och sina nackdelar. Detta märkte jag när jag fick ett brev från landstinget med en tid till ögonläkare för Olle. Vi skulle vara på sjukhuset i Katrineholm kl 7.40!!! Hmm...tänkte jag...undrar om Olle ens har hunnit vakna när vi skulle bli tvugna att åka. Skulle jag våga ringa och be om en senare tid eller skulle jag få en stämpel på mig som sömntuta eller som en som inte tar vara på dagen.

Men, tänkte jag...jag bor ju faktiskt tre mil från stan och jag visste ju inte riktigt var jag skulle plus att det aldrig går att få enbra parkering vid sjukhuset. Jag måste ju göra mig i ordning också, kan ju inte komma helt osminkad med håret på ända...även om det är tidigt. Så en timme innan avfärd måste jag upp i alla fall. Sedan ska Olle kläs på och sedan ska han krångla och säkert bytas på tre gånger innan vi hamnar i bilen.

Jag räknade ut att vi skulle bli tvugna att gå upp kl halv sex för att vara säkra på att komma i tid. Huga!!! Jag tog telefonen och ringde och fick en bättre tid, 10.40...pust...då är vi i alla fall vakna.

Tack ögonkliniken :)

ps. Ska bara kolla Olles ögon så att han inte skelar allt för mycket. Det syns ibland på kort att han inte tittar rätt.

 Olle och jag krattar löv tillsammans
 Olle hjälper David med var grinden ska sitta.
 AIK AIK AIK AIK!!!!! Heja Heja Hejaaaaaaa!
 Världens bästa moster!!!

 Olle har tre tänder i nedre käken och fyra i övre.
 Ibland fastnar han under stolarna, men här verkar han tycka att det är skoj.
 Här visar han upp alla sina tansingar.
 Sitter och leker i sin stol...hej hej

Olle kryper. Detta började han med den första december. Det har ju varit full frös redan innan då han tagit sig fram som en marinsoldat över golvet. Nu den första så reste han sig upp och började krypa "på riktigt". Underbart roligt. Men han blir ibland arg då det inte går lika fort som att åla sig fram.

Han har också börjat prata mer eftersom han inte är lika beroende av nappen längre. Jag försöker att bara ge den när han ska sova eller tröstas och det verkar gå bra.

Olle reser sig också mot saker hela tiden, vilket gör att man måste vara med honom den mesta tiden. I början så reste han sig och släppte taget, nu är han dock lite mer försiktig när det gäller detta. När han ska ner så släpper han men han hamnar för det mesta på rumpan med ett brak. Men detta är bara när jag inte hinner fram i tid.



Vi har fått våra grindar så därför kan jag nu sitta här ock skriva medan Olle kryper runt i hallen på övervåningen...underbart. Han behöver dock fler leksaker då han börjar tröttna på dem han har. Just nu verkar en galge väldigt intressant.
 Olle reser sig mot allt och tycker att det är kul.
 Att hälsa på sig själv i spegeln och bonka skallen med sig själv är kul. Här ser vi också grinden som david konstruerat.

Olle är så duktig. Vi var iväg till Katrineholm igår. Vi skulle till BVC men innan det var vi hos mamma och åt lite mat. Hon måste ju få pussa på Olle också, det är inte bara farmor som får vara med honom ju. Att mata mig gick bra, men inte att mata Olle. Det hjälpte ju inte heller att mamma sprang omkring i rummet och letade pennor. Olle tycker om att se vad som händer, vilket resulterade i att nästan all mat hamnade på hans kinder istället för i hans mun. 

Det var första gången vi skulle till detta nya BVC i Katrineholm. Innan det har vi varit i Rejmyre, men jag trivdes inte med det. Nu har vi en sköterska som heter Anette och hon var jättesnäll och trevlig. Olle har gått upp lite i vikt sedan han var sex månader, vilket är helt normalt. Han följer sin viktkurva i alla fall. Nu väger han 11,3 vilket är mycket men inte övervikt. Hur skulle det egentligen gå till då han är så kräsen med det han äter. 

Mat, ja. Han är väldigt kräsen med vad han äter och trots att han är över åtta månader så gillar han inte bitar i maten. Han sprutar spagettibitar omkring sig...efter det att han sugit bort såsen. men det är väl bara ett sätt för honom att lära sig, så det får vara så ett tag. Gröt gillar han dock väldigt mycket och det går alltid att muta med det.

Lång har han blivit också. Han har storlek 80 i kläder och ibland också 86. Han är 76 cm nu :) En stor och mysig pojke. Så snart jag har lite nya bilder nedladdade så ska jag lägga in dem här.

David har tillverkat våra grindar på Häfla Bruk. Han konstruerade dem i dataprogrammet och sedan var det bara för dem att montera och svetsa ihop delarna. Detta för att vår trapp inte har "normala" mått utan är av den äldre typen. Alla grindar vi såg på nätet var max 120 cm och vår är 140. Grindar som tillverkas idag är alltså för korta.

Nu har vi två jättefina grindar i vit metall som David ska sätta upp. Igår jobbade han med att sätta upp den ena och han fick tre blåsor i händerna...idag har han fixat en skruvdragare till hjälp. Ja, annars hade vi aldrig fått upp dem.

Olle tycker också att de är fina. Han står och håller i den (skakar galler) medan han petar på spegeln som sitter bredvid. En bra hjälp i hans utveckling till att börja gå alltså.