Kiss och bajs, kiss och bajs...
I morgon ka vi till Kolården så då kommer blöjan att åka på igen tror jag eftersom vi inte kan släpa med oss pottan i parken...det har jag aldrig sett någon göra :)
Nu ska jag dra upp olle ur badet också då han badat klart.
Kiss i pottan!
Som förälder blir man lite knäpp och samtal om bajs eller öronvax blir något vardagligt man kan diskutera med första bästa främling. Att ens barn har utvecklats eller har problem blir något man gillar att diskutera och som man gör väldigt ofta. Till min vän Karolina sa jag en gång i tiden att man som förälder diskuterar andra saker med andra förädrar, det blir liksom en helt annan vidd av samtalsämnen tillsammans med någon som vet hur det är att gå upp tre gånger om natten för att leta napp, eller diskutera bästa sättet att få bort bajsfläckar, eller bästa priset på blöjpaket. Hon kunde inte riktigt förstå, men jag hoppas att hon efter det här inlägget ska förstå mer.
Idag kom Olle fram till mig med en potta full av kiss. Det var första gången han sjävmant satt sig på pottan och det att han stolt ville visa mig, gjorde mig rörd. Jag har läst att man inte ska bli allt för glad utan att det ska vara något normal så jag fick inte börja hjula över gården. Nej, jag fick lugnt och sansat säga:
- Nu var du jätteduktig, Olle! Vilken stor och duktig pojke du blivit! Bra jobbat!
Men inombords ville jag hjula över gården, dansa och skrika över hela Hävla att jag har de underbaraste sonen i världen. För det har jag! Han må vara i trotsåldern, men han är så underbar. Han leker och utvecklas och vill för det mesta vara hjälpsam. Han är givmild och ville inte alls äta sin glass om inte pappa också skulle ha en. Han vill inte gärna börja äta mat om vi inte sitter vid bordet. Han är nyttig också, gillar broccoli och blomkål och får han bönor är det fest. Han dansar till rock och punk och älskar sina nappar. I kväll gick han och lade sig med fyra stycken...jag tror att han tycker att de smakar olika om de har olika färger...jag säger bara ett ord: Ahlgrens Bilar (för nog tycker jag att de smakar lite olika)
Så en stolt morsa blev jag idag, där ute på gräsmattan i kvällssolen. Då blev alla trostfasoner förälåtna i ett huj och Olle fick en stor kram och en puss på munnen. Han sa blä och torkade sig men tittade sådär kärleksfullt på mig när han gick tillbaka till sandlådan för att fortsätta leka efter toapausen. Så att tala om detta i ett helt blogginlägg skulle inte ha hänt för två år sedan, men nu är detta något stort...stort för mig i alla fall. Älskade Olle.
