I Will Prevail

Det här med en mammas tuttar är spännande. Helt plötsligt kan man samtala om dem i vilka sammankomster som helst och med vem som helst. Är man ute och går och träffar på personer så kan kvinnorna börja tala om ammningen. Hur går det med ammningen? Har du tillräckligt med mjölk? Du har ju stora tuttar så det ska nog finnas något i dem.
Detta är så fel då jag läst att storleken inte alls spelar någon roll. Men jag håller med. De är ENORMA!

Jag är inte van att ha stora tuttar. När jag ska springa upp för trappen får jag hoppas på att de inte hamnar i otakt, då kan jag trilla. Likt en passgående kamel haltar jag fram de siste trappstegen. Jag hatar också känslan att vara varm under dem. Bara ordet under får mig att tänka på att jag inte hade ett under för lite mer än ett halvår sedan. När jag gjorde penntestet innan graviditeten kunde jag inte hålla kvar den. Nu försvinner pennan helt bakom vad som ser ut som ett stort juver. Muuuu sa David en gång. Han kanske inte förstår att det var lite stötande. Jag vill inte vara någon slags mjölkko/maskin. En mjölkko som dessutom har problem att få till det. Jag är inte ens en fungerande mjölkmaskin...sorgligt. Dock har jag nu upptäckt att många verkar ha och har haft problem med just ammningen. Något som dock ingen riktigt talar om för öppet.

Idag var mina föräldrar och hälsade på. Det sista mamma gjorde var att ta mig på tuttarna och känna hur tunga de var. Jag stog kvar, inte ens förnärmad. Det är ju som sagt allmän egendom just nu. Lite konstigt kändes det dock när mamma bad pappa att känna efter. Men jag stod kvar i alla fall.  Kanske lite förnärmad då han faktiskt är en man och det är liksom inte samma sak som om en annan kvinna skulle tafsa. Konstigt detta egentligen.

Bröst är intressanta. Det är ju så att när man vill ha ett par nya skor så ser man på allas skor. Likaså om man vill ha ett par nya byxor. Jag själv går och glor på allas tuttar. Men jag hoppas att de ska se Olle och tänka att de kanske kände likadant en gång i tiden. Hoppas det. Man vill ju inte bli sedd som en lespisk :)

Penntricket
Leta upp en blyertspenna.
Ta av dig din BH
Lyft ena bröstet och placera pennan under tutten
Släpp ned tutten och se om pennan ligger kvar eller inte

Jag blir alltid så deppig när en bra bok tar slut. Jag måste dock erkänna att boken var en av de roligaste jag läst. Jag bara måste ha hennes andra böcker också. Men kanske ska jag vänta med att läsa dem tills lillen är större och saker och ting passar in. Det är roligt när man känner igen sig.

Det är så konstigt att vissa saker kan hända samma människa. Jag tycker att jag nog då måste ha ett rätt så tråkigt liv. Vi ser på tv och tar promenader och vi råkar inte ut för glasögonprydda galningar eller modellagenturer. Vi tittar på fåglarna som leker bland löven och har bajsorgier på natten. Är det inte så de flesta har det?

Nu ska vi åka till Rejmyre och handla. Svärmor ska ta hand om Olle en liten stund och sedan ska vi grilla för första gången i år. Jag rikgit dreglar av tanken på nygrillat kött. Mums mums!!!

Kanske ska vi också köpa lite matjord så att jag kan var alite duktig och plantera lite blommor. Vi har det så bra här ute. En bonde några kilometer utanför Hävla planerar perenner som man får köpa. Skitbra tycker sinilo som alltid glömmer att köpa :)

Anledningen till att jag faktiskt kan sitta en sekund vid datorn är att david ligger och nattar lille Olle. David är så bra, även om Olle mest skriker när han har honom. Jag har ju faktiskt en tutte att sätta in i munnen på Olle om han skulle bli för jobbig, men stackars David har inte det vapnet. Davids vapen heter BÄRSELE. En underbar uppfinning och en underbar investering om jag får säga så. Vi hittade en BabyBjörn som bara kostade 200 kr. Anledningen var något så trivialt som färgen. Så who cares om man ser ut som en hippie eller en stockholmare på crack. Den var billig och ny och den får tyst på Olle på två röda. Underbar uppfinning. Enda problemet gör mig är att jag har två tuttar ivägen och att Olle 'r en väldigt varm bäbis. Svettdropparna rinner mellan tuttarna ibland, men det är det värt om han blir tyst.

Jag tror inte att han har kolik. Jag tror bara att han har mammafeber rätt så ofta. Tar man upp honom och gungar runt med honom så blir han tyst. Men vem har armar nog att klara det 24 timmar om dygnet? inte jag i alla fall.

Så i morgon ska vi på hö5rseltestet som säkert kommer att gå åt skogen...men men...vad gör man inte. var förresten på BVC idag. Olle väger 5330 nu och är 57 cm lång. Han växer så det knakar och han blir tyngre och tyngre. Snart kommer jag inte kunna gunga honom lika lätt. tack och lov för bärselen!!!

Att de inte gjorde testet när han var nyfödd? Det tycker i alla fall jag är koonstigt. Nu ska jag åka till Norrköping helt själv med ett barn som säkert kommer att trilskas. Han kommer säkert att börja skrika mitt i testet och resan kommer att vara helt onödig.

Kära vänner. Håll tummarna för att Olle sköter sig och att jag skipper åka dit igen. Håll också tummarna för att jag faktiskt hittar till sjukhuset...

Att inte kunna amma är jättejobbigt. Jag har ett litet matmonster till son och han behöver massor med mat, men jag kan inte ge honom det. Skammen finns där även om jag vet att jag inte skulle behöva det. Bilden av en ammande mamma dyker upp i mitt sinne ofta och jag frågar min kropp varför den ska fåna sig. Mycket dumt gjort eftersom jag då säkert låser mig ännu mer.

I takt med att Olle blir större så ska jag producera mer mjölk. Men nu är jag ju redan på minus...hur ska detta gå.

Nej, jag kommer inte att kämpa länge till. Det är för jobbigt. Mysamma kan vi göra tillsammans eftersom det är då jag får de mest underbara leenden och ibland till och med ett skrattanfall. Det vill jag inte vara utan. Men nu är det dags att inse fakta och det är att nappflaskan kommer att användas flitigt. Och det är inte så tokigt egentligen. Då kan david vara en extra mamma och jag kan repa med mitt band utan att tänka på att Olle svälter :) Så något positivt kom det med detta i alla fall. Det gäller att tänka positivt, för även om jag inte ammar så mycket så har jag de där lättgråtande hormonerna i kroppen. Hoprmonerna som gör att jag gråter till vad som helst.

Jag vill också här tipsa om en mycket bra bok som jag skrattat hjärtligt till. Boken heter "En fuskmammas bekännelser" av Hillevi Wahl. En underbar bok som ni bara måste läsa om ni har barn eller ska få.

Idag hände det något som gjorde mig glad. Mig glad och Olle hostig och kanske inte så glad just då. Jag ammade honom som vanligt men helt plötsligt satte han i halsen. Jag ser det som ett tecken på att han faktiskt får mer av mig nu. Tillräckligt så att han faktiskt kan sätta i halsen. Kanske tanken på att skita i att amma gjorde att jag blev lugnare och kanske det då gjorde att jag slappnade av mer. När jag sedan skulle ge honom tillsats så ville han bara ha 40 ml...kanske jag kunde ge honom så mycket så att han nu blev nästan mätt. HURRA!!!

Men jag ska inte ta ut något i förskott. Jag ska kämpa vidare ett tag till. Jag har köpt ett slags spray som jag sprayar i min näsa innan jag ska amma. kanske det har hjälpt mig till att "rinna till". Men jag står fast vid min förra kommentar...jag visste inte att det skulle vara så svårt att komma igång att amma. Jag menar, det är inget som det talas mycket om. Under graviditeten så kunde jag läsa mig till mycket. Det var åkommor och krämpor till höger och vänster. Äckliga detaljer om avslag och håriga trollungar som läcker mjölk när de komemr ut. Det var sammandragningar och blodrycksfall samt vad jag skulle äta. Men ingen skrev något om ammning.

Min egen forskning visar mig att det är mycket vanligt att det inte går så lätt. Bara i min släkt och i Davids släkt så har de flesta haft något slags problem. Den andra frågan jag ofta fått nu har varit hur ammningen gått. De avslutar meningen med att säga att anledningen till att de frågat varit att det inte gått så bra för dem. Men jag undrar varför det inte står så mycket om det på internet. Jag tror att det är lite jobbigt att tala om det faktiskt. Urbilden av en mamma är ju faktiskt en som sitter och ammar, inte matar med flaska. Men hur länge ska man kämpa innan man faktiskt lägger ammningen åt sidan för att ha en mysig matstund med sin bäbis?

Men som sagt. Jag kommer att kämpa på ett litet tag till, eftersom han faktiskt verkar få något mer av mig nu än innan. Och visst skulle det vara så smidigt om det ville fungera helt ut. Men jag kommer inte att kämpa i flera månader. Det orkar jag inte.

Just nu tycker jag inte om nätterna. Igår hann jag inte heller att sova en enda gång under dagen och jag var rädd för natten. Ni vet sådan där riktig ångest på gränsen till gråt. Men nu är det morgon och jag klarade mig igenom natten igen. Det är som om man får lite extra energi när han slänger iväg ett litet leende då och då. Jag vet att det bara är muskelsammandragningar just nu, men det hjälper i alla fall.

Just nu har vi lite tillsats på natten, bad idea, har jag kommit på. Han blir ju pigg efter det. Så först ammar jag och sedan ska han ha tillsats. Sedan får jag amma igen. Hela natten försvinner i ett moln...jag vet inte hur länge jag sitter eller om han ens äter. Jag somnar lite då och då också.

Svårt det här med ammning. Att det skulle vara det största hindret visste jag inte. Förlossning...bah! Vad är det i jämförelse med känslan av knivar i bröstet, ångest inför tanken att han inte får i sig tillräckligt och den där tröttheten. Tröttheten som gör att jag sitter rakt upp och ned och sover.

Idag kommer mamma och pappa på besök. Det ska bli skönt att se dem nu. Har inte sett pappa på evigheter eftersom han varit sjuk.

ej, nu gråter lillen och david springer omkring och letar efter sina strumpor. Man blir så glömsk också...inte bara jag utan också david...haha

Ja, nu är det fint väder och det ska vi utnyttja. Just nu gör jag inget annat än att amma, tycker jag. Jag passar på att äta snabbt och att duscha snabbt när han sover, men annars är jag hans ammningsmaskin på heltid. Att det ska vara så svårt, det visste jag inte.

Men fint väder är det nu, och Olle tycker om att gå ut och gå. Det spelar ingen roll om han skriker som en stungen gris innan, så fort gruset börjar smattra kring däcken så sover han som en stock. Det är underbart när han sover. Men nu börjar han bli lite mer med också. Att han ler och jollrar mycket kanske inte är medvetet just nu, men det är mysigt i alla fall. När han låter som en liten pipande mus eller när han sprattlar till som Vanheden tycker jag är underbart.

Nej, som sagt, nu ska vi gå ut och gå eftersom jag sedan ska amma. Lite orolig är jag dock hur det ska gå när David ska gå tillbaka till jobbet. Hur ska jag klara mig?! Jag kommer att svälta ihjäl i tv-soffan!