En till natt

Just nu tycker jag inte om nätterna. Igår hann jag inte heller att sova en enda gång under dagen och jag var rädd för natten. Ni vet sådan där riktig ångest på gränsen till gråt. Men nu är det morgon och jag klarade mig igenom natten igen. Det är som om man får lite extra energi när han slänger iväg ett litet leende då och då. Jag vet att det bara är muskelsammandragningar just nu, men det hjälper i alla fall.

Just nu har vi lite tillsats på natten, bad idea, har jag kommit på. Han blir ju pigg efter det. Så först ammar jag och sedan ska han ha tillsats. Sedan får jag amma igen. Hela natten försvinner i ett moln...jag vet inte hur länge jag sitter eller om han ens äter. Jag somnar lite då och då också.

Svårt det här med ammning. Att det skulle vara det största hindret visste jag inte. Förlossning...bah! Vad är det i jämförelse med känslan av knivar i bröstet, ångest inför tanken att han inte får i sig tillräckligt och den där tröttheten. Tröttheten som gör att jag sitter rakt upp och ned och sover.

Idag kommer mamma och pappa på besök. Det ska bli skönt att se dem nu. Har inte sett pappa på evigheter eftersom han varit sjuk.

ej, nu gråter lillen och david springer omkring och letar efter sina strumpor. Man blir så glömsk också...inte bara jag utan också david...haha

Kommentarer
Postat av: ak

Hej vännen!



Det där med amning är tufft... och en tid framöver kommer det kännas som att det är det enda du gör. Det kommer bli bättre... tro mig!! Nätterna (och dagarna oxå för den delen) är tuffa när man inte sover ordentligt. Men man orkar mer än man tror är möjligt! Se till att försöka vila mycket när Olle sover. Strunta i allt annat du tycker att du borde hinna med... det är Olle och du själv som måste vara din prioritet just nu!



Själv känns det som att jag håller på att jobba ihjäl mig och Novali är helt vild om kvällarna. Hon bara reser sig mot allt, och sen släpper hon taget för att gå nån annanstans. Hon har helt missat att hon inte kan gå :) Om en vecka är hon 8 månader!



Vi får höras nåt framöver!



stor kram

2009-04-03 @ 10:24:40
Postat av: Elin

Känner igen känslan. Visst är amning mysig ibland, när man är pigg och sitter ihopkurad i soffan mitt på dagen. Men mina barn har ätit sig igenom nätterna, vilket förstås lämnar minimal sömn till mig. Det enda jag kan säga är att det blir bättre. Redan efter två-tre månader brukar det ändras.

2009-04-03 @ 22:39:11
URL: http://blogg.undrentide.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0