Börjar gå bättre

Idag hände det något som gjorde mig glad. Mig glad och Olle hostig och kanske inte så glad just då. Jag ammade honom som vanligt men helt plötsligt satte han i halsen. Jag ser det som ett tecken på att han faktiskt får mer av mig nu. Tillräckligt så att han faktiskt kan sätta i halsen. Kanske tanken på att skita i att amma gjorde att jag blev lugnare och kanske det då gjorde att jag slappnade av mer. När jag sedan skulle ge honom tillsats så ville han bara ha 40 ml...kanske jag kunde ge honom så mycket så att han nu blev nästan mätt. HURRA!!!

Men jag ska inte ta ut något i förskott. Jag ska kämpa vidare ett tag till. Jag har köpt ett slags spray som jag sprayar i min näsa innan jag ska amma. kanske det har hjälpt mig till att "rinna till". Men jag står fast vid min förra kommentar...jag visste inte att det skulle vara så svårt att komma igång att amma. Jag menar, det är inget som det talas mycket om. Under graviditeten så kunde jag läsa mig till mycket. Det var åkommor och krämpor till höger och vänster. Äckliga detaljer om avslag och håriga trollungar som läcker mjölk när de komemr ut. Det var sammandragningar och blodrycksfall samt vad jag skulle äta. Men ingen skrev något om ammning.

Min egen forskning visar mig att det är mycket vanligt att det inte går så lätt. Bara i min släkt och i Davids släkt så har de flesta haft något slags problem. Den andra frågan jag ofta fått nu har varit hur ammningen gått. De avslutar meningen med att säga att anledningen till att de frågat varit att det inte gått så bra för dem. Men jag undrar varför det inte står så mycket om det på internet. Jag tror att det är lite jobbigt att tala om det faktiskt. Urbilden av en mamma är ju faktiskt en som sitter och ammar, inte matar med flaska. Men hur länge ska man kämpa innan man faktiskt lägger ammningen åt sidan för att ha en mysig matstund med sin bäbis?

Men som sagt. Jag kommer att kämpa på ett litet tag till, eftersom han faktiskt verkar få något mer av mig nu än innan. Och visst skulle det vara så smidigt om det ville fungera helt ut. Men jag kommer inte att kämpa i flera månader. Det orkar jag inte.

Kommentarer
Postat av: ak

Hej vännen!



Tvärtemot dig hade jag hört så mycket skräckhistorier om hur ont det gjorde och hur svårt det var med amning att jag fruktade amningen mer än förlossningen när det började närma sig :) Som du vet är ju min kropp allmänt ynklig och jag trodde verkligen inte den skulle kunna fungera som matcentral åt nån. Min barnmorska pratade amning med mig vid varje besök jag hade där när det började närma sig förlossningen. Jag hade sån ångest inför det. Har svårt att fatta än idag att det fungerat så bra för mig! Jag hade tur!! Både graviditet och amning fungerade lika bra för mig som det gjorde för min mamma. Kanske ärftligt sånt där?



Är som du skriver mycket vanligt att ha problem med amningen och det är inget som helst fel med att ge tillskott eller att helt enkelt inse att amningen inte fungerar och börja ge tillsats på heltid. Du har ju dessutom en rejäl pojk att mata och jag gissar att han behöver en hel del för att bli mätt! Känn efter och prata med dem på bvc! Du är en precis lika utmärkt mamma även om amningen inte fungerar!!



Men tycker det låter som att det fungerar bättre och bättre för dig?! Kämpa vidare ett tag till och se vad som händer!! Ju mer du ammar, desto mer mjölk produceras!



Nu ska Novali få lite gröt!

Ha det fint och hoppas vi ska kunna ses när vi kommer förbi K-holm om två veckor!!



kram

2009-04-13 @ 17:24:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0