Tupp-plast

Ikällska jag på mitt första Tupperware (eller hur det stavas). Ska bli kul tycker jag :)

Spagetti och köttfärssås

Att mata Olle har blivit jätteroligt. Han äter det mesta som jag ger honom och äter med bra aptit också. En sak han dock inte tyckr om hur mycket jag än trugar är spagetti och köttfärssås.

Producenterna verkar tycka att detta är lycka för alla bäbisar och har därför gjort den burken dubbelt så stor, men hur tänker de då? Alla barn som inte tycker om den rätten då? Alla barn som tycker om pasta och kyckling eller biffstroganoff eller varför inte kalops? Varför kan de inte göra dessa rätter i stora burkar?

Jag kanske har en ovanlig bäbis. En bäbis som inte alls tyckte om någon smakportion av potatis eller morot, som gick direkt på pasta. Men det är väl underbart att alla banr kan vara olika? Är det inte kul att se olikheter som ett sätt att växa?

Jag tänker ofta på hur olik Olle är andra barn, tex Hugo, vår granne. Men de är olika men ändå normala, det intalar jag mig.

Nej, ett ord till alla producenter:
- Gör barnmatsburkarna större, inte bara för spagetti och köttfärssås!

Trädgårdesarbete

Att arbeta i trädgården kan vara både spännande och avslappnande. Avslappnade eftersom jag för en gång skull fick vara ifred från Olle i två timmar. Nu får ni inte missförstå mig...jag älskar min son. Men det blir lite mycket att vara med honom hela tiden. David fick lite bra tid med honom då.

Jag började med att ta bort alla gamla blommor som nu mest såg ut som ris. Sedan högg jag bort så mycket av de rötter som fanns kvar. Efter det klippte jag bort lite på en vinbärsbuske och en lilja. Rosorna fick sig en makeover efter det med hjälp av den stora sekatören. Jag jämnade dem med marken...så trött på dem. Fula var de och övervuxna plus att de inte ens blommade i somras. Nu får de en chans att bli snygga eller bli uppgrävna.

Jag gick sedan en sväng in i skogen för att skaffa lite ris att lägga på de stackars rötterna. På väg hem så trillade jag i en slänt och åkte på baken ned mot huset. Så nu har jag ett par skitiga byxor och en ond arm...men det känns i alla fall som om jag varit duktig idag :)

Svenska Hollywoodfruar

Jag tittade på dokumentären om de svenska hollywoodfruarna nu ikväll. Jag blir så förfärad. Hur kan man säga som Anna Anka att man måste tillfredställa sin man hela tiden...att han annars skulle gå till någon annan. Att det i så fall skulle vara kvinnans fel att det inträffade. Hon måste ju vara helt korkad! Jag blir så vansinnigt arg av sådana blåsta blondiner. Hon visar ju ingen självrespekt och vad gör egentligen han för henne? Det är lika mycket mannens jobb att hålla kvinnan intresserad som tvärtom. Och om man är gift ska man inte titta åt andra oavsett. Nej, hon och hennes man har liksom låst in sig för att inte bli frestade. Är de inte riktigt kloka?!

Sedan har vi en kvinna som är helt insnöad på pengar. Att köpa en ful kruka till köket...till the island...som hon kallade det för, för 600 dollar är ju inte riktigt klokt!!! Det såg ut som om krukan var tillverkad av en femåring på en keramikkurs. Att sedan ta sina fickpengar (veckopeng) och köpa ett kylskåp till familjen är ju helt blåst!!! Oh, det är ju så jobbigt att vara husfru, säger hon. Ja, hur många blöjor bytte hon på sina barn och hur mycket husarbete gör hon? Hon har lärt sig att göra kaffe för ett halvår sedan och hon har en husa. Oooo vad jobbigt det är att bo i Hollywood!  

Sedan har vi blondinen som gjort en egen film. Bra att hon gör något med sitt liv, men har inte världen nog av blåsta blondiner på film? Varför spela huvudrollen själv när man inte ens kan prata bra engelska? Är det verkligen meningen att vi svenska kvinnor ska framstå som blåsta blondiner i hela världen? Jag vill inte vara med på det!

Sedan vill jag ge en känga i baken på dem som gjort denna dokumentär också. Jag tror nog att det finns andra hollywoodsvenskar som inte blekt bort sina hjärnceller. Kan de inte få vara med i en dokumnetär de också? Nej, de kanske är för tråkiga eller.

Jag vill också ge mig själv en stor fet smäll som faktiskt tittade på dokumentären. Men, då fick jag i alla fall något att skriva om.

Mysteriet med lösnageln

Min syster kom på en idé. En tanke som jag faktiskt också haft, men som jag förkastat. Frida fick idén om att det kanske var ett barn som tappat nageln då det är försäljning av jultidningar på gång. Mycket möjligt kan jag tänka, men vi har inte så många flickor på byn som skulle kunna sälja tidningar och därmed tappa lösnageln. Nåja, det var i alla fall en ledtråd. Var är Holmes när man behöver honom?!!!!!

Struma

Igår tog jag min första tablett för struman som jag fick nu efter graviditeten. Inte kul alls, men tydligen inte helt ovanligt. Det som hände var att jag fick ont i huvudet och jag blev lite rastlös...det pirrade lite i kroppen. detta kunde hända om det var för hög dos. Men då undrar jag lite. Jag tar ju den dosen som är minst...tar ja mindre kan jag lika gärna inte ta alls. Nåja, det var ju bara första dagen...idag kanske det blir bättre.

Jag tror också att min huvudvärk kommer från min nacke. Det är inte lätt att bära omkring på en tiokilosklump om dagarna och inte få några men av det.

Är helt normal

Tack alla som kommenterat mitt inlägg. Det känns skönt att ha en så trevlig skara mammor runtom mig...vänner som kan säga att det är okej mitt i all kaos. Tack!

Har nu börjat ta tablett för min struma. Hoppas att det hjälper mig i vardagen. Jag är ju väldigt trött och frusen i vanliga fall...men nu har jag frusit något förfärligt de senaste dagarna. Hade strumpor, tröja och två täcken på mig. Men det hjälpte inte så jag tog och drog upp min fleecemorgonrock över mig också. Ärmarna på rocken lade jag över öronen...sedan somnade jag sött tillsammans med mina tre små uppvärmda kuddar runtom mig. Nästa gång det händer så kommer jag att våldgästa David på hans sida...han är alltid så varm.

Igår var jag i Norrköping med Mimmi och hennes son Hugo...men det får jag skriva om senare...

Spindlar och kartonger

David skrek med jämna mellanrum i helgen. Vi hade storstädning i källaren. Det är ju en sak man måste göra med jämna mellanrum då man ofta bara slänger ned saker och då blir högarna större och större för att sedan välta och deformeras till oigenkännlighet.

Sedan tyckte David att det var ett till stort problem i källaren...dvs alla de där spindlarna. Jag fångade två stora men resten fick leva vidare och fånga det som jag hatar...skalbaggar. Men med jämna mellarnum skrek David till, hoppade lite på stället och skrek på mig. Roligt tycker jag. Fint blev det också i källaren.

Bäbisar i bil

Igår åkte jag och Mimmi till stan. Vi skulle handla lite och hon behövde kattsand (hon har ju åtta innekatter så jag kan tänka mig att det går åt). Klockan elva kom hon och vi packade in oss i bilen. Det är roligt att åka bil med Olle och Hugo i var sin bilbarnsstol...de somnar lika snabbt båda två efter att ha snackat med varandra ett tag innan.

När vi nästan var framme i stan så skulle Mimmi justera backspegeln och vips så hade hon hela den i handen. Oj, då, så ska man nog inte kunna göra, sa hon. Vi skrattade gott men jag tror inte att Hasse (hennes man) kommer att tycka att det var lika roligt. Sorry Hasse, men så är det när man har två galna tjejer i bilen:) hahaha

Mysteriet med lösnageln

Jag gick till Mimmi härom dagen. Tänkte att jag kunde dela med mig av de chokladmuffins jag bakat och samtidigt låta Olle träffa Hugo, hennes son. Jag gav mig av vid elvatiden men då Mimmi fått äta sin mat, Olle fått äta en banan och Hugo likaså så började det knorra lite i min mage. Klockan hade ju blivit tre! Jag pallrade mig iväg hem och vad hittar jag på trappen, jo en lösnagel.
Äckligt!

Nageln var rosa a la åttiotal och den var lite sliten som om det var en yngre person som burit den. Den var inte lång och det kanske var ringfingret den suttit på. Men vem hade kunnat tappa den? Vi känner ingen som kan tänkas bära lösnaglar.

Då kom jag att tänka på att det faktiskt har varit inbrott i ett höghus lite längre bort på gatan och att det då kanske var någon som gjort ett besök vid mitt hus också. Läskigt! Jag kommer att vara noga med att låsa om mig nu...

Jaga dammråttor med kvast

Det har ju hänt en del saker i mitt liv som jag faktiskt inte kom ihåg men som är förbenat roligt. Vissa av de sakerna hände när jag bodde i Linköping. Första gången jag bodde själv i en annan del av landet. Mycket kan ju hända när man bor själv som att vakna upp mitt i natten och tro att det är översvämmning...nej det var bara min hyresvärd som gick på toaletten. Jag undrar om han verkligen tog det som en sport att stå så långt bort från toaletten som möjligt för att pricka rakt ner i vattnet och få det där skvalandet att bli så högt som möjligt.

Andra händelser jag var med om var den gången jag skulle cykla till skolan för första gången. Såklart cyklade jag vilse och var tvungen att be en tjej att cykla med mig till skolan. Det finns fortfarande hjälpsamma och snälla människor....tack och lov!

En jättekall vinterdag i november stod jag för att ta bussen hem. Jag skulle precis kliva på då den utländske busschauffören stängde dörrarna framför mig. Jag såg till min förtvivlan att han tar fram en bönematta, går bak i bussen och lägger sig ned och ber. Där stod jag stelfrusen när han öppnade. Som plåster på såren så körde han jättefort hem...det var som att åka karusell.

Andra händelser är då jag skulle handla...handlade lite för mycket för min stackars cykel och resan hem tog dubbelt så lång tid. Sedan råkade jag låsa mig ute ett antal gånger. Tur att den ena grannen hade hörseln i behåll. När tanten i lägenheten bredvid mig tittade på tv så behövde inte jag ha ljudet på på min tv...aj aj. Men vi fick i alla fall låna hennes dammsugare när jag skulle flytta. Kan ni förstå att jag klarade mig ett år utan dammsugare!!! Jag jagade dammråttor med kvast :)


Spenat och snorbusar!

Min syster, mamma och jag satt och pratade igår kväll efter repet. Vi samtalade och allt möjligt men vi fastnade lite lngre i en diskuttion om medmänsklighet. För vad är egentligen en medmänniskas plikt när det gäller att meddela andra att de tex har något mellan tänderna eller att en knapp är öppen. Och när i samtalet ska man säga det?

Min syster var med om det när hon var i stadsparken under katrineholmsveckan. Då kom det en bekant som hade en orange blus på sig. Väskan hade hon över axeln sådär så att remmen liggen mellan brösten vilket hade gjort att hennes blus hade knäppt upp sig. Ånej, inte bara en knapp sådär...nej...man såg hela hennes mage. Min syster fick panik. Vad skulle hon göra! Hon blev så full i skratt att hon förstod att om hon skulle säga något så skulle hon börja asgarva kvinnan rakt i ansiktet. När hon då stod där och funderade så kom hon på att hon ndå väntat för länge för att ens säga någonting. Min syster höll masken tills samtalet var över och de gick åt olika håll. Vad skulle hon gjort???

Sedan har vi frågan om mat mellan tänderna. Kan man säga det till vem som helst? När får man inte säga det och hur ska man lägga fram det på ett snällt sätt? Det är ju jättesvårt. Också där gäller det att inte vänta för länge eftersom det då kan bli så att man samtalat med personen ett helt samtal för att sedan säga:
- By the way...du har något mellan tänderna. (Så gjorde pappa med mamma)
Är det så också att den personen har något mellan tänderna för att sedan kanske ha en snorbuse eller något annat i ansiktet kan detta resultera i en väldigt krystad situation. Den mötande ser det men kan ju inte säga något. Det skulle ju liksom låta såhär:
- Du har något mellan tänderna.
Kvinnan börjar pilla med fingrarna för att ta bort det som fastnat mellan tänderna medan besökaren visar spegelvänt var kvinnan ska leta. Men nu är det ju så att det sitter i många tänder så det resulterar i att de står och gör grimaser mot varandra. När kvinnan efter ett tag äntligen fåt bort allt ur tänderna så harklar sig besökaren och säger lite försiktigt:
- Du har också något i näsan.
Kvinnan tar sig för näsan och springer bort till närmaste spegel. Pinsamt!

Att detta blev ett så pinsamt senario måste vara att den personliga hygienen är viktig...och har man en snorbuse eller något mellan tänderna så har man inte tagit hand om sig själv. Men olyckor kan ju hända och ibland har man bråttom.

Se hela bilden Till och med kändisar har snorbusar....haha


Inte sugna igen

Nej, det där med husbygge bir det nog inget av. Det var som vi trodde...det var ju bara en tomt i Hävla som var till salu och den tomten är så undanskuffad så den vill vi inte ha. Vi får vänta igen. Vi har det ju så bra som vi har det tycker jag. Att man irriterar sig på småsaker här och där gör nog alla, även om man har ett eget hus. Drömmen kom och drömmen gick lika fort igen.

Sugna igen!

Det kommer och går...det där suget efter att bygga hus. Det skulle vara så otroligt skönt att ha ett eget ställe där man kan få fixa och göra så som man själv vill. Visst kan det bli tråkigt om saker och ting går sönder...det får man betala själv. Nu behöver vi bara ringa om det eftersom vi hyr.

Men det är många saker som jag irriterar mig på här hemma även om vi har det så fint. Som färgen på väggarna i hallen och i stora rummet...dessa har vi inte fått välja själva. Köket har luckor som sitter lite snett och vissa lådor skriker som ett visslande tåg när man ska dra ut dem...stackars mina öron. Sedan har vi det knarrande golvet...man kan ju tro att katten väger ett ton när han ska försöka smyga runt....knirr knarr. För att inte tala om att våra två toaletter och vårt badrum har tre olika sorters handfat...mycket irriterande ska jag säga.

Myckat talar ju för att skaffa eget hus. Man betalar till sig själv på ett sätt som vi inte gör nu. Att äga och då kunna fixa till saker man vill ha fixat gör ju att man trivs mer...eller hur?

Helst av alls skulle vi vilja bygga nytt. Om man räknar på det så tror jag inte att det blir så mycket dyrare egentligen. Jag menar...man vill ju ändå fixa till det hus man hamnar i efter sitt eget tycke och smak. Att bygga nytt innebär att man får som man vill på en gång...mycket smidigare tycker jag. Men jag har forskat lite och det är en djungel därute. ilket typ av hus? Vilken firma? Var ska vi köpa tomt? Vart vill vi bo? Hur ska det se ut? Inredning? Många frågor blir det.

Nej, nu har lillplutten tröttnat att sitta i mitt knö...jag måste gå.

Facebook

Jag föll för trycket då jag blev lite nyfiken vad det egentligen var för något. Jag måste ju hålla mig uppdaterad eftersom mina elever håller på med sådana saker. Vi får väl se hur det går. Just nu har jag fått kontakt med många vänner från förr....sådana som jag glömt bort att jag haft...det är rätt så kul. Intressant är också hur spridda åldrarna är i detta nätverk.

Bildårar!!

Varför ska det vara så svårt att köra lite trevligt i trafiken? Nej, folk vet inte vilka regler som finns längre och de använder tutan alldeles för frikostigt enligt min mening.
Om en persom gör fel, kör ut framför dig eller inte följer reglerna...då har man rätt till att tuta...om det dessutom utger en fara för dig. Detta händer mig ofta i Talltullens trafikplats. Men igår när jag stod och skulle köra in i en rondell så väntade jag på min tur. Det kom bilar från vänster som inte blinkade att de skulle ut ur rondellen vilket resulterade i att jag snällt väntade på min tur. Reglerna säger ju att man ska släppa företräde till dem som är i rondellen. Tror ni inte att en kärring bakom mig tutar på mig. En klar och lång tut! Jag bler galen. Väntade lite till på min tur, körde ut i rondellen och vidare dit jag skulle....hatet flödade fritt ska jag säga.

På parkeringen utanför Åhlens fick Malin nästan hjärtsnörp när en galen dam nästan körde över hennes tår med en Volvokombi. Hon skulle parkera i en ruta nära oss och tog en stor sväng åt andra hållet för att kunna köra in i rutan lättare. Mötte oss gjorde en pappa och hans lilla dotter. Vi hade Olle i en barnvagn och vi var tre personer som skulle samsas om en meter gåyta. Tanten hytte lite med näven och Malin fick tuppjuck. Hade vi inte stoppat henne hade hon nog gått fram till fruntimmret och gett henne lite hyfs.

Att det ska behöva vara så. Att man ska behöva bli så arg hela tiden i trafiken. Att det inte händer fler olyckor....det undrar jag.

För alla föräldrar!

Jag fick hem lite reklam och då bland annat en reklam för en hemsida som är till för föräldrar. Jag ger er den länken för jag tyckte att den sidan hade bra saker och var också billiga.

www.onetex.se

Lycka till med att handla :)

Bärsärkare i trädgården

Hjortar eller rådjur...se upp!!! Jag är inte glad på dem och har rätt så mordiska tankar kring deras välbefinnande. Vaknade igår och tittade ut, som jag alltid gör. Skulle titta på mina fina blommor som jag har i tre krukor vid sidodörren och två vid ytterdörren...men vad är det där? En av krukorna ligger i blomrabatten (mittenkrukan). Tänkte att det var konstigt att bara en blåst ned. När jag tog i den förstod jag vad som hänt.

SABLA HJORTAR!!!!

Att äta andras växter är inte snällt. Jag blev riktigt ledsen. Här kämpar man för att få det att se bra ut och för att eventuellt imponera på grannarna...och det som de nu kommer att se är några gröna stumpar och ett blått skyddsnät kring resten. SUCK!!!

Nåja, jag får väl glädja mig över att vi har fått en uteplats och att vi inte hade hunnit att köpa blommor till den....dåhade jag ng letat upp en hagelbössa i stället för att skriva av mig på bloggen. Men uj vad arg jag blev och framförallt ledsen. Suck! Nu måste jag hitta växter och sedan kanske försöka ta hand om de stackars överlevarna. Prata med dem och skydda dem från farorna som hotar runt hörnet.

Hjortar och rådjur! Akta er för mig!!!!!!


Grät floder

Jag fick ett brev idag. Ett brev från en av mina tidigare elever. Hon ville tacka mig för allt jag betytt för henne och så ville hon visa sin senaste dikt. Jag hade sagt till henne att jag gärna såg dem i framtiden. Hon skrev då en dikt som var till mig. Det hade jag aldrig kunnat drömma om.
   Dikten var underbart vacker och jag grät floder. Hormoner upp över öronen och lite stressad inför dopet imorgon, och jag får ett sådant brev. Inte ett mail heller utan ett riktigt brev med frimärke! Vilken underbar elev!!! Vilka underbara tårar!
   Jag hade börjat tvivla på mig själv som lärare. Tvivlat på att jag kunde inspirera och föra eleverna framåt till att bli bättre människor. Jag fick med detta brev ny styrka och nytt mod till att fortsätta som lärare.

Tack Elin för att du är en så underbar tjej!

Grattis Elin!!!

Min jobbarkompis har fått sin bok publicerad!
Det är ju otroligt hur vissa människor verkar ha mer energi och tid än andra. Inte nog med att hon är en underbar vän, hon har två barn, hon syr medeltida kläder, hon tillverkar smycken (se hennes hemsida), hon fotograferar och hon skriver dikter och böcker. Otroligt! Självklart är hon en jätteduktig lärare också.

När jag känner mig utan energi så tänker jag ibland på henne. Hon får mig att jobba hårdare.

Stora kramar och grattis Elin. Du är en stjärna!!!!
Detta är ett smycke som hon gjort av en sten som jag plockat. Tack Elin.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0