Tandvårdens dilemma!
Hej
Igår var jag på specialisttandvården i Eskilstuna. Jag hade blivit remitterad dit från Folktandvården i Katrineholm. Ingen på folktandvården berättade något om vad besöket kunde innebära. Bara att jag skulle dit för att de skulle vara specialister och berätta för mig vad de tyckte.
Jag tog ledigt från skolan där jag jobbar från kl halv tolv. Jag skulle vara i Eskilstuna kl ett. Ingen berättade heller för mig att jag skulle ha ätit innan. Själv tänkte jag gå på mötet, höra vad de hade att säga och sedan äta på sjukhuset.
Väl inne på undersökningsrummet säger doktorn att det verkar vara så att vi måste ta tanden. Han sa också att en nerv gick nära tanden men att risken att jag skulle tappa känseln i läppen vara mycket liten. Han påpekade att jag i framtiden kunde förlora två tänder om jag inte tog den då karies kunde blidas på den bredvid. Okej sa jag. När ska vi ta den? Nu, sa han. Då bröt jag ihop. Det ska tilläggas att jag bara varit på sjukhuset två gånger innan och det var mina förlossningar. Jag är också extremt spruträdd och svår att bedöva. De sa dock att det var bra att jag skulle slippa betala då jag är avtalskund. Som om det skulle lugna mig.
Jag hade åkt dit själv, hade inte planerat en operation och hade ingen mat hemma. Jag hade inte ätit sedan frukost och jag är extremt rädd på sprutor och smärta. Det blev katastrof. Jag skakade i hela kroppen. Men ändå fortsatte de. De frågade inte om vi skulle boka om. De frågade inte om jag ville ha mobilen så att jag kunde ringa in mamma. De ledde mig in till omklädningsrummet...
Som jag trodde så var jag svår att bedöva. Jag kände då och då vad de gjorde och han fick bedöva mer och mer. Måtte jag kunna åka hem, tänkte jag. De höll på i säkert 45 minuter. Förslag: Ge svåra patienter hörlurar med musik. Att höra ordet skalpell eller mejsel gjorde att jag ville kräkas.
Efteråt skakade jag, kände mig svag. Jag hade då legat och spänt mig länge och jag kände mig manglad i ansiktet. Jag fick en säng att ligga i ett litet tag. Sedan kom en sköterska och berättade lite och gav mig informationsblad och förslag på bakteriedödande medel och smärtlindring. Alvedon och Ipren. En kompis till mig fick väldigt starka piller efteråt och sjukskrivning i tre dagar. Nej, jag skulle köra hem själv från Katrineholm till Hävla (som ligger tre mil bortom Katrineholm) När jag väl kom hem hade jag så ont att jag såg dubbelt. Jag bet i ratten och slog i taket med min knytnäve medan tårarna sprutade. Allt för att ha något annat att tänka på.
När jag sedan läste informationsbladet så såg jag att smärtan kunde vara värst timmarna efter operationen. De visste alltså att jag skulle uppleva detta själv i bilen…När jag kom hem bäddade jag ned mig med två duntäcken och sov från sex till elva på kvällen då min man kom för att lägga sig.
Inte nog med detta. Den 16 fyllde jag år och i morgon lördag ska jag ha födelsedagsfest. Jag kommer inte att kunna äta alla de goda kakorna som mig man bakat åt mig och jag kommer se ut som om jag har en blå apelsin i ansiktet. Tack för det sjukvården!!!
Allt detta hade lätt kunnat undvikas genom lite information. Då hade jag tagit med mig någon som hade kört mig. Jag hade tagit sjukledigt från jobbet och planerat detta. Jag hade inte gjort det två dagar innan min födelsedagsfest, jag hade ätit innan och skaffat hem mat och smärtlindring. Någonstans gick det väldigt fel och detta vill jag att alla ska veta.
Plåster på såren…ja…de kan betala för psykisk smärta. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna lite på tandläkare igen.
Mvh
Anna Samuelsson
