I Will Prevail

Igår var jag på Vannala bondgård med mina elever. Det ska tilläggas att jag har hand om de utländska eleverna på Söder just nu. Jag hade hyrt en minibuss och min rektor Micke tog två i sin bil och körde efter. Att jag ens hittade dit (kan ju faktiskt nästan gå vilse var som helst) tycker jag var en bedrift faktiskt.

Vi kom dit, bytte om till stövlar (ja i alla fall de som hade skaffat fram det), min somaliska tjej tog av sig kjolen och gömde sig bakom mig lite blygt. Vi blev välkomnade av Gunnel och Arne och sedan började rundturen.

Vi fick börja med att släppa ut hönorna. De hade fem hönor och en tupp. Tuppen var underbart cool, han såg lockig ut och eleverna blev väldigt förtjusta. Vi fick till och med hålla i ett varmt ägg.

Sedan kom vi till tonårskossorna, som vi kallade dem. Kvigorna var jättesöta och en av mina irakiska killar gick fram och lät en suga på handen. Modigt måste jag säga. Han hade bondgård i Irak innan han och hans familj tvingades att fly.

Efter det fick vi gå in i ladugården och träffa kalvarna och kossorna. Vi fick se hur de mjölkade och kalvarna fick snutta på våra fingrar. En elev höll på att tappa mobilen ner i bajsrännan och alla höll andan...

Sedan fick vi åka på släpet efter traktorn till en annan del av gården för att hälsa på fåren och lammen. Detta tyckte eleverna var jättemysigt. De spelade in bräkandet och vissa har ljuden som mobilsignal nu. Baggen stod längst fram och hälsade på eleverna. De fick klappa honom och de tog foton tillsammans med honom.

Sedan bar det iväg hemåt igen. Jag åkte upp till Toyota för att lämna bilen. De skulle sedan skjutsa mig tillbaka till skolan och jag samtalade lite med mannen som körde. Vilka människor det finns! Jag berättade att jag hade tagit mina elever till en bondgård för att visa dem Sverige och hans kommentar var att de nog bara såg mat. Han frågade om vi hade sett grisar och att det var bra eftersom de nog hade skrikit att det var orena djur och vägrat gå in. Snacka om fördommar! Jag sa ingenting och hoppades att vi snart skulle vara framme. Stackars människa tänkte jag i mitt stilla sinne.

Vi fick var sitt Arlaglas...till och med Olle fick ett :)