Utvecklingssamtal och kränkande behandling
Att bli kallad för idiot eller miffo är en kränkande behandling. Två av mina lärarkollegor har precis blivit kallade för dessa tilltalsnamn. Det är ju förskräckligt! Att en elev kallar en lärare för det är lika illa som om en lärare skulle kalla en elev det eller om en elev skulle kalla en annan elev för det. Alla skolor har en behandlingsplan för kränkande behandling. Ett tips är att ni alla läser den. Jag tycker också att alla lärare ska tänka på sitt egenvärde som person. I vilka andra yrken blir man så påhoppad som i detta yrke? (poliser väljer det)
En kollega berättade en sak för mig för ett tag sedan. Om min bil skulle bli vandaliserad på parkeringen så skulle domen kunna bli såhär: Du är lärare, det får du räkna med. Detta finns att läsa i fall som tagits upp i rätten. Va?! svarade alla kollegor i kör...det var inget vi fick höra på lärarhögskolan. Jag har till och med en kollega som inte parkerar på parkeringen för att hon är rädd för just det.
Då tänken ni kanske...men jag hade faktiskt jättestränga lärare när jag gick i skolan. De behandlade mig inte alls bra. Då ber jag er att tänka om. Hur behandlade de dig? Var det inte bara så att de kanske ställde krav på dig? Var det kanske så att de ville att du skulle visa din fulla potential? Många elever tycker att vi plågar dem bara för att vi vill se resultat. Vi vill se dem blomma ut...vi vill se den utmana sig själva och växa. För många elever kör säkert.
Jag vill att alla mina elever ska lyckas i livet. Jag vill att de ska kunna sitta vid en middagsbjudning och förstå vad de vid bordet pratar om och kunna delta i diskussioner. Jag vill att mina elever ska tjäna mer pengar än mig (inte så svårt egentligen) Jag vill att mina elever ska uppfostra sina barn till att tycka om skolan. Jag vill att mina elever ska tycka att de behöver skolan eftersom även ett fotbollsproffs kan hamna i en bilolycka och bli rullstolsbunden...vad ska de då göra?
Jag lämnar er nu...mina tankar blir för mycket att läsa. Jag kommer säkerligen att återkomma till detta senare men nu ska jag äta. Även lärare måste äta ibland (detta har eleverna svårt att fatta) Är ni människor? Det trodde vi inte...
Lycka till på provet!
LYCKA TILL MAMMA!
Du klarar det jättebra...det vet jag bara!
Biologisk klocka eller bara ring i öronen?
Det började väl lite när nyheten om att förskolan i min by hotades av nedläggning. Men hur blir det då? frågade vi oss alla. Vi som varit så bortskämda med så underbar personal och närhet. Vi drog några snyfthistorier för politikerna och fick beslutet uppskjutet...men för hur lång tid? Jag drog en snyfthistoria för dem...svärmor blev lycklig.
Sedan kom tanke nummer två. Varför skulle vi inte skaffa barn...egentligen? Min syster har två och hon tycker att det fungerar...det ska väl tilläggas....för det mesta. Vi har ekonomin och jag skulle tycka att det skulle vara kul med en liten (ev stor) kula.
Tanke nummer tre kom när kompisen mailade och sa att hon var gravid...Jag trodde inte det var sant. Men varför inte...hon och killen hade skaffat hus. Det var ju liksom väntat på något sätt. Hon skickade en bild och det var roligt att se hennes lilla kula...ja...måste medge att jag blev sugen.
Men då kom tankarna på jobbet...jag vill inte sluta jobba nu...inte nu när jag precis har förstått hur man är lärare...Skulle jag kunna lämna mitt arbetslag nu när halva laget går i pension. Nej det får nog vänta lite i alla fall. Men för hur länge?
Hur länge kan jag vänta innan jag får tinnitus av min biologiska klocka?
Klass 9A
Jag är lärare på en högstadieskola och vi har många svaga elever i mitt arbetslag. Det blir så när specialläraren är med i laget. Jag är lärare i språkvalet svensk/engelska så jag träffar många av de barn som inte orkar eller kan ha ett till språk. Dessa är de barn som behöver mest uppmuntran.
Idag fick jag kommentaren att jag var en bra lärare. Det kan jag leva på i en månads tid. Förhoppningsvis kommer det en till kommentar någonstans däremellan så att jag kan leva lite längre. Vet ni vad anledningen till att jag fick den kommentaren var? Jo, jag gick med elevens moppehjälm till honom. Han hade glömt den i klassrummet och jag letade upp honom för att ge honom den. Inte riktigt vad jag egentligen skulle bli kallad bra lärare för, men nu kanske han och jag har kommit till en slags överenskommelse. Han har sett att jag inte vill honom något annat än väl. Jag ger honom inte läxor för att jag avskyr honom och vill förstöra hans liv. Jag ger honom läxor för att jag vill att han ska lära sig att ta ansvar och lära sig något.
Tillbaka till Stavros. En lärare ska vara som en cowboy och fånga in alla elever. Hihi...en gång fick jag hämta en elev inne i uppehållsrummet. Han tyckte väl att det var lite pinsamt, men han följde så snart med mig oc vi kunde ha en bra lektion tillsammans. Språkvalssjuorna är underbara små människor.
Härom dagen sa en elev att han hellre ville testa på en svårare bok än den lättlästa. Kors i taket! Vad lycklig jag blev. Jag gav honom den tjockare boken av Gullivers resor och han tackade och bockade. Trevlig kille. Dagen efter kom en av mina elever som jag inte fått att göra något på ett och ett halvt år. Han ville låna Frankensteins monster eftersom han skrev ett arbete om Mary Shelley. Jag trodde att jag skulle svimma....så roligt! Vad har jag nu gjort för att nå honom? Detta måste jag analysera noga så att jag kan göra om det.
Jag älskar att vara lärare...så mycket jag kan lära mig av eleverna...och så mycket jag har att ge dem...hela mitt hjärta ibland.
World of Warcraft!!!
Jag fick en kommentar från en elev härom dagen. Vi satt och talade lite och då kom vi fram till att jag spelade World of Warcraft. Då blev hans kommentar:
- Men hur har du tid med det? Du är ju lärare ju?
Jag tänkte en stund på det han sa. Jag har tänkt till nu ett dygn på vad han sa. Mitt svar på plats blev i all fall:
- Ja, jag vet att jag spelade mer förr men även lärare måste ha ett liv.
Ja, ett liv som inte bara innebär att rätta, planera och tänka på betyg.
Jag ska inte tala så mycket om mitt jobb denna gång. Ni gick ju in på denna sida för att se vad jag tycker om WoW och då ska ni få det.
Jag har spelat WoW i ca tre år...tror jag...ni vet hur jag är med tid. Jag måste medge att jag spelade mer förr, men känslan för mina gubbar sitter i. Jo, för er som inte vet vad World of Warcraft är så kommer här en liten förklaring. Ni som vet kan hoppa ned lite.
World of Warcraft är ett online spel där man kan rollspela tillsammans med människor i hela Europa. Man skapar en egen liten gubbe som kan tillhöra två olika grupper. Antingen är man horde (elaka) eller Aliance (goda). Inom varje grupp så finns det ett antal grupper man kan välja. Inom horde finns undead, tauren, bloodelfs, troll och orcs. Inom Aliance finns dvärgar, alver, dranae, gnomer och människor. Man kan självfallet välja om du vill vara tjej eller kille. Sedan har du det stora valet framför dig. Vad ska din gubbe ha för slagsmålteknik. Där har du att välja mellan präst, paladin, jägare, krigare, shaman, häxmästare eller trollkarl. Alla gubbar har en speciell stil att slåss på så detta är nästan det viktiigaste valet. När du spelar får du uppdrag som du ska göra. För varje uppdrag du gör får du poäng sk. XP. När du har tillräckligt så kommer du upp ett snäpp. Du kan för tillfället komma upp till level 70 (Blizzard har planer på lvl 80). Du kan också byta kläder och skaffa dig ett jobb i denna värld. Det är rätt så roligt att tjäna guld på det du tillverkar. Du kan också välja om du vill slåss mot datorn eller mot andra personer. Detta kallas för att spela PvP (person mot person) Detta har min man fastnat i nu och det tycker han är roligt.
Jag och min man är väldigt nördiga. Vi har varsin dator och vi sitter oftast med ryggen mot varandra och gör olika saker. Oftast så jobbar jag (precis som min elev hade räknat ut så lägger jag nu mest tid på det). Men en rolig sak är att jag kan spela för att koppla av. Det är lite roligare än att bara titta på tv en hel kväll. För allvarligt talat, vad finns det på tv att se egentligen???
Vad har jag för gubbar då? Jo, jag har en lvl 70 alvpräst som jag är mest stolt över. Jag har en människopaladin och en gnometrollkarl. Jag har just börjat spela en jägare också. Självklart är alla mina gubbar tjejer...söta små tjejer som jag kan använda som dockor nästan. Som tjej blir man aldrig för gammal för det tror jag. Till och med min mamma tyckte det var kul att skapa en egen liten gubbe vid ett besök.
Jag har bara en sak till att säga om WoW och det är att jag inte tycker att det är så farligt om ungdomar spelar det. Självklart ska allt användas med måtta och det är absolut inte bra om spelet övertar tid som skulle läggas på studier och familj. Men jag tror att barnen lär sig engelska (all kommunikation sker på engelska) de lär sig geografi, de lär sig att kontakta andra människor och bli sociala. De lär sig att tänka logiskt och om de är duktiga på sitt arbete så kan de bli en riktigt entrepenör.
Good Luck questing!
Sportlovet är slut!
Ja, en pigg och klok fru ja...kanske kan vara ett argument till min man när han säger att jag ska gå upp. (Hans jobb börjar kl sju på morgonen) Jag ska bli en pigg och glad fru. Nu kanske ni undrar varför jag säger att jag ska bli en pigg och glad fru. Har du inte alltid varit det? Nej, jag har nästan precis gift mig förstår ni. Det är bara...låt se...fem månader gammalt giftermål. Oj, fem månader...vad tiden går fort egentligen.
Nej, nu ska jag spela lite WoW (World of Warcraft) innan jag ska sova. Det är ju så att man är så gammal som man gör sig. Jag är bara 26 så varför ska jag inte få leka lite :)
En egen blogg?
Nu kanske ni tror att denna blogg bara kommer att handla om katter...då har ni mycket fel. Jag vet egentligen inte vad denna blogg ska handla om. Kanske jag mest skriver den för min egen skull...kanske för att jag vill att någon ska hålla med mig...kanske för att jag är för lat för att skriva i en dagbok. Nu ska ni dock inte tro att jag kommer att skriva allt för intima och personliga saker. Jag vet att internet inte är till för det.
Jag hoppas att ni liksom jag kan tycka till om vissa saker jag skriver. Denna sida kommer att handla om mig, min katt och min underbara man. Den kommer också att handla om musik, film och dataspel. Men jag tror också att mitt jobb kommer att slinka in lite här och var. Som lärare tar man ju alltid jobbet med sig hem och det kommer ni också att få ta del av...tror jag i alla fall.
Så, nu är bloggen igång...undrar vad jag ska skriva om nästa gång...
