Små egenheter i vardagen
Min kisse är lite speciell. Jag tänkte tillägna honom denna inlägg i min blogg eftersom han är en av de viktigaste varelsernai mitt liv just nu. Kanske min enorma kärlek bottnar sig i att jag faktiskt aldrig kunnat ha en kisse tidigare. Pappa är allergisk (Jag förlåter dig pappa) Turligt nog så tål jag vår kisse. Konstigt nog tål jag ingen annan kisse än just honom. Jag får de vanliga symtomen av rinnande näsa och kli i ögonen.
När Simon var liten så luktade jag ofta på honom för att jag skulle se om jag skulle tåla honom som större katt...och just nu när han väger ungefär fem kilo så tål jag honom fortfarande. Jag älskar att bara brotta ner honom och pussa på honom.
Simon har också massor av egenheter som jag aldrig träffat på när jag träffat andra katter. Redan som liten kisse så var han väldigt nyfiken och det första han gjorde, bara några veckor gammal, var att trilla ned i toaletten. Min man hade precis varit på toaletten så...ja..ni fattar. Simon blev panikslagen och alla klor var ute. Han lyckades göra massor av hål i mig på väg till duschen...och att duscha en kattunge kan vara som att råka på en fullvuxen tiger. Det vet jag nu. Så efter en halvtimme var katten dyngsur och jag blodig. Jag undrar varför han aldrig hoppar upp på toaletterna längre? Och jag...blodförgiftning???
Egenhet nummer två är att sitta och pipa på fåglar. Eller jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva lätet mer än att han låter som en delfin. Min man brukar då gå fram till honom om låta likadant...Simon tittar då på honom...precis som om han säger:
- Titta pappa...titta på alla fåglar.
Jag förstår inte att vi fått tag på en katt med så många egenheter. Det som är mest speciellt med honom är att han älskar flärpen på nyöppnade mjölkpaket. Det har till och med blivit så att han nästan känner av när man tar fram ett nytt paket. Då kommer han och sätter sig och väntar på att man ska kasta iväg den. Då tar han den i sin mun...som ett byte...går iväg och börjar leka. När vi sedan städar huset så brukar vi hitta massor av sådana...halvt uppätna..under alla mattor i huset.
Sällskap i badrummet har vi alltid av denna lilla mysiga kille. Det är nämligen så att han älskar att titta på när vattnet rinner ner i avloppet under badkaret. Där ligger han och tittar i flera minuter. Ibland hoppar han upp på kanten när vi badar och tittar på vattnet och oss. Kanske han kommer ihåg den gången han trillade i sjön och såg ut som en våt svart trasa i slutet på kopplet. Stackars Simon...man ska inte bråka med en vattenfylld båt.
Att kunna älska en liten krabat som inte ens kan tala är för mig rätt så speciellt. Jag trodde inte ens att jag tyckte om katter...men vi var tvunga att rädda honom när han var liten´. Vem kan inte älska honom egentligen? Det bästa jag vet är att ta honom i famnen och bara titta in i hans ögon för att sedan höra hans spinnande. Jag önskar att han aldrig slutar att spinna. Konstigt nog är det ett annat läte vi hör av våra vänner och bekanta när de kommer. Ungefär såhär:
- Simon...var är du lilla kissen....jasså där är du...kom så får jag klappa dig...
AAAAJ!!!!
