Tankar kring barn.

Jag fick ett mail från min goda vän härom dagen. Hon ville att jag skulle gissa könet på hennes mage...hm...här är det inte tillfälle att vara logisk. Det är ju egentligen ingen som vet helt säkert. Jag vet dock en som vet och det har att göra med min uppväxt och uppfostran. Men jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Vissa kan man ju kanskte tänka sig vad som är mest logiskt...men är det ens möjligt att göra så? Låt mig tro på steriotyper nu. Fotbollsmamman måste bara få pojkar...men..men...fotbollstjejer då. Krossad tanke igen. Men hon där, hon har ju fått massor av pojkar. Titta bara på skaran hon har med sig...ett helt rockband! Nej, men titta i vagnen, där låg en liten flicka. Så, jag slutade att tänka mig att jag ens skulle kunna tänka logiskt och bara gissade. Jag tror att det ska bli en tjej (kanske för att jag vill ha en tjej) men min vän skulle kunna få vad som helst.

Det slog mig också att man inte har något val där...det är liksom...take it or leave it. Men jag tror väl att det är en rätt så liten andel som kan titta på barnet (efter den pärsen) och säga som man ibland säger på McDonalds:
- Nej, nu fick jag fel tillbehör. Jag går tillbaka och kräver att jag ska få min portion utan en pommes...eller???

Som jag sa innan så skulle jag nog mest vilja ha en flicka. Jag vet inte riktigt varför. Skulle det dock bli en kille så skulle det vara superkul. Min syster har två små killar och de är ju jättemysiga. Och som lärare så kommer jag faktiskt i kontakt med rätt så bedrövliga tjejer också. De är nästan värre eftersom de tycks gå hela linan ut. Nej, det är inte bara ett litet uppror. Nej, de röker, super på en onsdag, snor pengar och slåss...jag skojar inte. Vart tog de där tjejerna som inte vågade göra sak av hoten? Var finns de som viskar? Kanske det är bra att de låter saker och ting komma upp till ytan isället för att tala bakom ryggen? Jag vet egentligen inte vad som är värst.

Jag vill i alla fall ha en flicka om jag får barn :)  men på denna bild är det faktiskt en liten pojke. Kunde inte hitta en bättre bild än min systers lilla son. Kortet är från mitt första möte med honom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0