I Will Prevail

Ja, nu växer det allt så det knakar om magen. Eller snarare sparkar. Något därinne tycker att det är kul att hålla mig vaken när jag ska sova genom att sparka på kissblåsan. Jag tror att det kommer att bli en riktig retsticka.

Det är spännande att uppleva detta. Nu har lillen/an sparkat så hårt så att också David har fått känna på dem. Innan var det bara jag som fick uppleva det. Davids första reaktion till upplevelsen var ett skrik och sedan sprang han ut ur rummet. Kanske inte den reaktion jag förväntat mig, men ändå rolig. Jag är så van nu med allt rummel.

Eleverna tycker att det är roligt och de bettar för fullt mellan sig om det blir en tjej eller en kille. En kille och en tjej har gått så långt att om det blir en tjej så ska killen gå i kjol en hel dag och om barnet blir en kille så ska tjejen rita skägg. Alla "vana" mödrar tror dock att det blir en tjej eftersom magen ser så ut. Själv tycker jag bara att jag är bred...inte alls som Frida min syster var...men, men. Jag blir glad för vad jag än får bara han/hon mår bra.

Nej, nu ska jag sova..är så trött.
I morgon ska jag repa, på tisdag på sångseminarium, på torsdag på MVC och på fredag ska jag till ULLARED!!!!!