Att bli förälder

Läskigt, läskigt och åter läskigt!!! Hur ska detta gå? Panik inför födseln, panik inför magen, panik inför alla blanketter och krig om namnet. Detta är lite av vad jag känner just nu. Mycket är alltså panik. Jag tror inte att David har fattat vad det är vi har gjort. Jag tror inte att han förstår att han ska bli pappa. Han ska ta ansvar och han ska vara en förebild. Han ska uppfostra och han ska skydda. Allt detta ska jag också göra....PANIK!

Många tankar snurrar. Det är inte konstigt att jag är så trött jämt. David kan släppa tanken en stund, medan de där fjäderlätta guppandena gör att jag aldrig kan släppa tanken på att något växer. Något använder min kropp till att finnas till. Otroligt. Jag kan inte annat än vara tacksam för att jag ens får uppleva detta. Det finns så många som aldrig får chansen...men PANIK! Är jag redo? Är David redo? Är familjerna redo? Är ekonomin redo? Jag vet att bilen inte är redo (för liten)

Jag är så tacksam för min vän AK i Härnösand (älskar dig) Hon har precis fått sin lilla bebbe och berättar mycket för mig om hur hon har det och jag får fråga henne också om allt.
Jag är också tacksam över min syster. Hon har upplevt det två gånger.

Men tankar om att bli förälder skrämmer mig. Ingen sa att det skulle vara så lätt att skaffa ett barn men att det skulle vara så svårt att brottas med tanken om att ha ett barn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0