I Will Prevail

Vi var på IKEA igår tillsammans med Davids föräldrar. Det är alltid kul att komma dit, men man går alltid därifrån lite mer fattig än vad man ursprungligen hade tänkt. Det är ju så att man alltid hittar saker som man tror sig behöva...och det gjorde vi kan man säga. Som tur är han mamma, pappa och mormor gått med på att ge oss lite pengar som present till den lill* som kommer att komma. Tack så mycket för det!!!

Jag kan inte räkna upp hela listan som blev inhandlat, det skulle bli mycket tråkigt för er att läsa, men jag kan säga att babyrummet kommer att bli såååå fint. De två stora sakerna vi inhandlade var ett skötbord och en spjälsäng i serien Hensvik (om ni vill titta på IKEAs hemsida.) Självklart kommer jag att ta bilder och visa när det blir klart :)

Men det jag egentligen ville skriva om var en händelse som hände oss på vägen hem från IKEA.

Vi kör på motorvägen, nästan precis innan man kör över Göta Kanal...och då är det en bil som kör upp brevid oss och personerna i bilen pekar, skrattar och skriker.
- Ni har tappat paket från flaket!!!

Va?! Alla i vår bil vänder sig om och tittar på flaket (som är ett öppet flak eftersom någon annan tog det som var täckt...morr) Och riktigt...det saknades två fyrkantiga paket. Susanne skriker:
- Det är ju mina köksstolar!!!

Vi stannade och killarna gick tillbaka en bit på vägen, men de hittade inte paketen.

Vi gav upp och åkte vidare men hittade snart en avtagsväg som fick upp oss på andra sidan så att vi kunde åka tillbaka och speja efter paketet. Då slog oss en tanke. Varför hade tjejen i bilen skrattat när hon sa att paketen hade flugit iväg...var det kanske för att det hade sett roligt ut när de fladdrade och krossades nere unnder bron som går över Göta Kanal??!! Vi alla såg hemska bilder för vår inre syn, men samtidigt så skrattade vi gott. Den enda som inte riktigt kunde skratta lite mycket var Susanne. Hon satt och ojade sig i baksätet.

När vi kommit en bit på vägen så hittade vi en till avtagsväg så att vi kunde komma upp på rätt väg för att leta efter paketen. Aldrig har jag kört femti på en motorväg...haha
Där låg de! De två paketen hade landat tillsammans vid räcket precis efter bron...phu!!!

Så det fick bli vårt äventyr för dagen...lilla bäbisen i magen tyckte inte om att åka så långt och jag fick många sammandragningar på vägen hem. Kanske berodde också några av dem på att jag skrattade så mycket också.

Susanne fick tillbaka sina stolar, lite kantstötta...men de låg i alla fall inte i Göta Kanal och guppade :)