Tiden räcker inte till

Jag skulle vilja plantera frön, jobba i trädgården, klappa katten, sova, äta, plocka i saker till loppis...men jag hinner ingenting. Just nu sitter Simon och tittar på mig och jag vill klappa honom, men då skulle jag inte hinna att skriva detta. Så Simon får vänta på sin tur. Nu är det min tid, min tid att använda datorn och pusta ut. Att ha en bäbis är inte lätt. Jag får lite panik eftersom dagarna går så fort. Jag hinner ingenting och vips så är klockan fyra och då kommer David hem. Då ska det lagas mat och sedan går vi på promenad tillsammans men sen finns det inte mycket tid kvar till annat. Pust...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0